Ok, kommer ni ihåg då, för ett par månader sen,
då när jag var så taggad och skulle börja äta sunt, träna och försöka losa some weight?
Taggad till tänderna.
Jag var verkligen det.
Och jag är alltid det.
Varje gång, lika mycket.
Och framförallt varje måndag.
Senast onsdag är allt "som vanligt" igen.

Ungefär som ett kinesiskt ordpråk säger;
"Igår kväll smidde jag tusen planer, i morse gjorde jag som vanligt"

Denna gången tänkte jag att om jag "går ut med det" på bloggen, kommer jag säkert att klara det.
Jag trodde verkligen det.
Ni var stöttande som bara den, peppade och supportade och...jag failade...igen.
GAH!
Blir så trött på mig själv.
Vet inte vad jag ska göra.
Tycker alldeles för mycket om goood mat, gooott vin och alla andra frestelser som livet har att erbjuda.
Jag vet att man kan äta gott ändå och att det inte handlar om att man ska banta,utan att man ska lägga om livsstilen.
Leva livet annorlunda.
Friskt och sunt.
Jag vet och jag kan, men jag verkar inte vilja riktigt.
Nä, för jag verkar ju vilja gå omkring och vara en riktig rulta forever.
Det mesta sitter runt magen och det är så himla jobbigt att försöka gå omkring och hålla in den jämt och ständigt.
Plus att man ofta glömmer sig och råkar "pysa ut den"...slappnar liksom av för en sekund.
"Jaja, vad är väl en bal" och vad är väl ännu en beach-säsong med aningens aning för mycket kring midjan?!
Jag erkänner att jag misslyckades.
Men det känns ändå ganska ok.
Just nu i alla fall.

För...
"Att misslyckas betyder inte jag har skämt ut mig. Det betyder att jag har vågat försöka"
"Att misslyckas betyder inte att jag borde ge upp. Det betyder att jag bör försöka ännu mer"
Snart! =)

I morse när jag skulle bege mig till MAH hade jag ett litet helsike här hemma kan jag berätta.
Vårsolen strålade ju från en klarblå himmel och vårjackan är framtagen sedan ett par veckor.
Kanske dags att "våra" till det lite ytterligare, övergå till lite ljusare färger rent allmänt, dags att gå ifrån den oftast svarta outfiten (inbillar ju sig att man ser lite smalare ut i svart)?!
Sagt och gjort - fick fram ett par vita jeans, från tidigare säsong.
Jättefina faktiskt.
Fick lägga mig på sängen för att överhuvudtaget kunna få upp gylfen.
Jaja, det har väl hänt förr, no worries.
Sluta andas, det har man oxå gjort förr.
Men jobbigt är det och synnerligen obekvämt.
På lunchen gick jag och en kursare till Pastamannen för att intaga lite lunch.
Härlig pasta och en kryddig köttfärssås, med väldigt knall-orange färg!
Som snart satt på mina vita byxor.
Jag släppte oavsiktligt ut magen för en sekund, avfyrade en harang med ikke vackert vokabulär, fattade mig sedan snabbt igen, drog in magen och fortsatte lugnt att äta min lunch.
Skadan var ju redan skedd!
Kan ni se framför er hur jag såg ut resten av eftermiddagen?!
Inte nog med att jag har ett h-ete för att komma i byxorna, sen lägger jag hela lunchen på dem oxå och frågan är om de nånsin blir sig lika igen...
Kanske dags att köpa nya.
I "rätt" storlek, eller i alla fall en som passar.

Nä, hörrni, nu har Afrodite svamlat och yrat färdigt för ikväll, tömt ut det lilla som fanns kvar i ärthjärnan.
Dags att inta vågrätt läge!
Good night and sweet dreams!