Hua...
Jag är mörkrädd!
Eller ja, mörkrädd och mörkrädd...jo, jag är nog det.
Och så tror jag på andar, väsen och "andra sidan".
Och believe me, jag har my reasons!
Senast när vi var hos mamma och pappa på grillkväll berättade morsan om sin upplevelse på natten...
Det skulle hon inte ha gjort!
Eller jo...jag vill ju samtidigt veta, eftersom det fascinerar mig.
Mamma hade vaknat mitt i natten av att hon hade blivit omstoppad av "någon"
(och inte var det av min pappa, som låg bredvid och snarkade).
Hua!
I måndags när jag skulle sova vågade jag inte släcka lampan och var tvungen att sova med tv:n på hela natten.
Jag var sååå "mörkrädd" (eller vad jag ska kalla det).
Rädd för att "någon" skulle stoppa om mig...
När jag vaknade på morronen var jag fullständigt jätterädd!
Jag hade nämligen drömt att vi hade jordbävning i Skåneland (ni vet sådär hemskt som jag berättade om i vintras...).
Och innan jag visste om det var dröm eller verklighet höll jag på att bli totalt knäpp.
Jag är rädd för sånt oxå...sånt som jag inte kan påverka...naturens krafter.
Sånt som gör att vi - de små människorna - blir alldeles försvarslösa och i princip inte kan göra något för att påverka situationen...
Anledningen till att jag nu berättar detta är att jag för tio minuter sedan satt på vår trappa...
Medan jag satt där hörde jag ljud inne i vårt hus...
Och det är bara jag som är hemma...
Det lät som om någon stängde en dörr...
Usch, nu känns det ganska obehagligt!
(och det är inte första gången sådant händer här hemma)
Jag vill att yngsta sonen ska komma hem - NU!
Update:
Yngste herrn i huset kom hem en stund senare...skönt! =)
Och vet ni vad han tyckte...?!
Jo, att vi skulle se en film som varit inplanerad väldigt länge, men som aldrig blivit av - "Låt den rätte komma in"!
"Klart att vi ska", säger jag . =)
Som om det gjorde saken bättre liksom...-_-
Men vi hade i alla fall en mysig filmstund tillsammans, med massor av godis. =)
Och jag gillar ju såna filmer...liksom dras till dem, av någon konstig anledning.
Filmen var bra och nu ska vi sova.
Godnatt & Sov gott!
Hua!
Åh HUH då!
Här är det enda spöket som stoppar om någon jag, när jag hjälper Giovanni med täcket... Tihi!!
Nu får vi snart pilla lite med din design... Jag har precis lagt till lite smått hos mej... :)
Kram och hoppas du får sova lugnt...
Jobbigt att du är mörkrädd och rädd för andeväsen.
Jag har själv varit med om möten med andra sidan vid ett flertal gånger och när dessa möten har varit så har jag aldrig varit rädd för dom har bara viljat mig väl men efteråt så har jag fått lite rysningar.
Man vet ju liksom inte om man ska tro på vad man varit med om eller om det bara är svammel.
Men jag tror absolut på att dessa möten har varit äkta.
Bla kom min mormor till mig en gång när jag va höggravid . Hon satt vid sängkanten och bara höll mig i handen.
Jag hoppas du kommer över din rädsla och att du fick en mysig kvääll med sonen.
Ha en bra dag.
Kram
Men halloj! Hua så läskigt. Ibland blir man sådär oresonligt rädd. Det är jag ofta när jag sover över hos mamma o pappa i Skåne. Vi sover i gamla brygghuset och det är ihopbyggt med övriga huset. Bottenplan. Och varje natt ligger jag o skakar o tror att det ska komma inbrottstjuvar in på gården och slakta hela familjen. Det är så sjukt läskigt o där de bor är risken så låg jämfört med staden jag bor i idag. Men jag har också varit med om övernaturliga händelser i verkligheten, jag tror verkligen på andra sidan. Därför kan jag inte låta bli att tro att det finns en energi där nere som påverkar mig.
Kram på dig, hoppas du får vila ut lite idag ler. (Du är ju galen som ser på vampyr-filmer, skulle jag aldrig göra).
Hoppas natten var lugn utan några omstoppningar. Jag kan också få sådana där anfall när jag är ensam och det är mörkt. Fast om det finns något här i huset så intalar jag mig att de är vänligt sinnade. Och att stoppa om någon är ju en snäll handling;)
Åhhh. Jag hade nog dött!
Vi har ett väsen här hemma ibland.
Han brukar stå vid min säng. Eller jag drömmer att "han" (tror det är en han)står över mig vid min sängkant. Ibland drömmer jag att han försöker säga nåt. Jag brukar vakna av att han tar mig på fötterna.
Visst. Bara drömmar tänker jag. Tills make säger att:
- Du? Han var här inatt igen. Märkte du det?
AAAARRRRGGGGHHHHHHH!!!!!
Då ryser jag ända upp i hårfästet.
Jag blev besviken på Låt den rätte komma in. Boken var så mycket bättre. Men den var ju inte allt för dålig. Den var bara inte som jag hade tänk.
Hmm. Låter som om jag vore nån pet-maja... ;D
Ha en fin dag!
