...men inte här inte. Är trött som en gnu! Just uppstigen och det var ju inte riktigt meningen. Skulle ju upp tidigt idag. Kroppen ville inte, hjärnan ville inte och det fungerade inget vidare med mina övertalningsförsök. Har sovit som en stock till klockan nio alltså. Men då måste jag ju vara pigg och utvilad, kan man tycka, men ikke...
Nu ska här drickas den där svarta, härliga och välsmakande gudadrycken som någon döpt till kaffe. Några koppar av det, sen brukar hjärnan börja fungera. Konstigt, men så är det. Precis som om en kvot måste
uppnås, sen får man en spark i baken.
Här är så tyst och tomt i det här stora huset. Alla killarna är iväg på sina skolor. Ja, helt ensam är jag ju inte. Här är ju Tuffe, vår lille kanin, som skuttar runt. Sen är här något annat som tassar omkring, men de varelserna gör inte så mycket väsen av sig. Virvlar mest runt lite i vinddraget när man går förbi dem. Får bli en liten jakt på dem, en annan dag...Låt dem frodas!
Åh, tänk om dagen hade varit som ett oskrivet blad, en slags tabula rasa, och jag hade fått fylla den med vad jag ville. Då skulle jag fikat med syster-yster på byns fik, kanske kört till Malmö och fönstershoppat lite (ja, för i plånboken ekar det tomt) eller kanske bara gjort ingenting. Det är jag bra på! Nä, dagen är tyvärr inget oskrivet blad. Det är mest i min tenta. Där finns oskrivna blad (minst två) som jag nu måste gå och fylla med något hermeneutiskt dravel!