Har precis talat med min absoluta guldgruva (källa) som kommer att vara mig alldeles otroligt behjälplig i mitt uppsatsskrivande. Kände äntligen att jag kunde tala med honom idag. Har inte känt mig tillräckligt påläst innan, men idag smällde det! Kändes jättebra och han har väldigt många uppslag till hur jag ska kunna gå vidare i morron, då vi ska träffas för vidare samtalande. En sten har lättat från mitt hjärta!
Har suttit och kämpat som ett djur hela dagen för att försöka få till något skrivande, men det var ingen sån dag. Ingen skrivardag alls. Det bara låste sig och jag fick prestationsångest. Men jag har läst i alla fall. =)

I morron styr jag alltså kosan till Malmoe. Till B & B = min svärmoder och hennes man (=min källa). Låter ju inte klokt kanske att jag är så stirrig för att träffa honom, som är en del av familjen. Men han är så duktig och ämnet ligger honom så varmt om hjärtat. Han förlorade nämligen sin mamma när han var liten, till följd av hennes heroiska insats med mottagandet av de många sjuka flyktingarna som kom till Malmö 1945, med de Vita Bussarna. Jag vill ju "göra bra ifrån mig"! =) Ska bli så roligt att höra honom berätta (även om jag gjort det innan, har det aldrig varit så ingående och aldrig så djupt).

Samtalet med B. har nu gjort att jag kan släppa min prettoångest lite grann, slappna av och inte stirra mer. Nu ska jag läsa lite till i kväll. Lugnt och sansat, men inte försöka spy ut något, pressa fram något, utan vänta till efter morrondagen, så kanske det "löser sig självt". Det är i alla fall i den känslan jag bestämt mig för att befinna mig resten av kvällen.

Nu ska jag kolla runt i lite bloggar och "höra" vad ni haft för er en underbar majdag som denna. =)