Hi there, folks!
Den här kvinnan lystrar till namnet Carina men är a.k.a. "Afrodite", som är hennes pseudonym.
Hon föddes i en liten skånehåla (Skivarp) för 43 (eller var det 34??) somrar sen och växte upp i en familj om mamma, pappa, en fyra år yngre syster och en liten "sladdisbror" som faktiskt är 14 år yngre än henne själv.
Det var en bra uppväxt och ordnade förhållanden som rådde i hemmet.
När hon var 13 år och började på högstadiet, i den något större grannhålan, hände något magiskt!
Då, en eftermiddag i korridoren eller rättare sagt i en trappa, möttes hennes och den blivande makens ögon för första gången på riktigt och änglarna började genast dansa!
De båda tu blev blixtförälskade!
Och så levde de lyckliga i alla sina dar...=)
The End!
Nejdå...sakta i backarna nu!
Vi tar det steg för steg...
När Afrodite var 18 (1985) somrar flyttade hon med den blivande maken till den stora staden Göteborg, eftersom han skulle studera där under ett år.
Afrodite fortsatte och avslutade sin gymnasiala utbildning i stora staden, vilket vid närmare eftertanke inte gick så himla bra.
Nä, för Afrodite kom snabbt på att det var mycket roligare att "göra Göteborg" än att plugga anatomi, fysiologi och mikrobiologi.
Ja, hon gick alltså vårdlinjen och blev utbildad undersköterska och vårdare.
Efter ett år här gick flyttlasset till Ystad, där de unga tu levde i sus och dus i tre år.
Afrodite's dåliga betyg till trots, fick hon jobb och arbetade på olika vårdinrättningar fram tills år 2000.
Det bästa jobbet hon hade var de åren hon arbetade som undersköterska på en avdelning för senildementa.
Ett tungt (både fysiskt och psykiskt) arbete, men så givande!
De är så underbara, våra dementa, gamla! =)
I november 1987 stod de unga tu på kyrktrappan och frös.
Men kärleken till varandra och omgivningen värmde såväl kropp som själ.
Den första sonen föddes föddes 1988 och då var lyckan gjord!
Ögonblicket som Afrodite längtat efter sedan 14-årsåldern blev äntligen verklighet.
Att bli mamma är det bästa som hänt i livet!
Äntligen fick den unga kvinnan en identitet - mamma.
Från att ha levt med ständig dålig självkänsla och dåligt självförtroende, fick hon så äntligen landa i den roll som hon uppenbarligen var som skapt för - mammarollen.
Och hon älskade och älskar fortfarande varenda sekund av den!
1990 var det dags för nästa son att äntra världen och lika stor lycka utbröt.
De unga hade då just flyttat till sin villa, belägen i samma skånehåla som i skrivande stund.
1992 landade storken på taket ytterligare en gång.
Ännu en efterlängtad och älskad son ville se dagens ljus.
Och ännu en liten darling 1995...jodå, även "denna" av manligt kön...pigg och frisk även han.
Omgivningen har alltid haft lite problem med det här med Afrodite's fyra söner...
"Har du många barn för att du ville ha en flicka till slut"? - NEJ!
"Men denna gång ville ni väl ändå ha en flicka"! - NEJ, jag ville ha ett barn, ett friskt barn, oavsett kön!
Jadajada...
Jag har alltid sagt att jag ville ha många barn...och det fick jag.
Målet var sex kidzar, men mannen satte stopp vid fyra...
Jag är mer än nöjd!
De är helt underbara mina killar!
♥U
1997 gick Afrodite igenom en livskris.
Åldern var åt helvete, jobbet likaså...kroppen och psyket ville inte hålla ihop mer.
Arbetet inom den tunga vården hade satt sina spår.
Hon ville abslolut inte sluta som en missnöjd, stillastående och bitter människa som skulle komma att ångra att hon inte förändrade sin situation!
Hon sökte nytt jobb...som personlig assistent till en flicka i sjätte klass.
Underbart!
Ny miljö och nya utmaningar!
Hon ville fortfarande inte återgå i tjänst inom vården efter avslutat uppdrag inom skolan.
Nej, hon insåg att hon vårdat färdigt!
Dags för personlig utveckling!
Komvux skulle det komma att bli - i två år!
Med påföljande beslut att den personliga utvecklingen inte räckte än...Nej, hon skulle vidareutbilda sig.
2005 började Afrodite på lärarutbildningen.
Huvudämnet blev det ämne som alltid legat henne varmast om hjärtat - svenska!
Sidoämnet kom att bli historia, ett ämne som hon dittills sagt nejtack till.
Hon ångrar inte sitt val!
Att förstå att dåtid-nutid-framtid samverkar i en dialektisk interaktion blev en aha-upplevelse utan dess like!
Utveckling, förståelse och insikt är tre passande begrepp i sammanhanget...=)
I juni detta år utexamineras alltså en ny högstadie- och gymnasielärare (grundskolans senare år och gymnasiet) med ämnena "Svenska i ett mångkulturellt samhälle" och "Historia med kulturanalys I-III" på sin akademiska meritlista!
Me like!! =)
Afrodite ska då ge sig ut på arbetsmarknaden för att söka jobb som den lärare hon faktiskt är.
För säkerhets skull kommer hon att söka några fristående kurser inför kommande höst, utifall hon skulle stå arbetslös.
Som ett litet skyddsnät...=)
Jag tror att det får räcka för idag.
Kanske ni inte ens tog er igenom detta.
Mer Afroditiska fakta i morron och fler svar på alla möjliga och omöjliga frågor.
Väl mött!
KRAM
&
GODNATT
önskar
Jo, jag läste precis alltihop!
Vad mycket du har hunnit med, och vilken härlig lovestory!! Grattis till dina fina söner och till utbildningen du snart är klar med! Du verkar vara en riktigt härlig tjej! Kram och lycka till!!
Hej Afrodite! Jag har läst ALLT!! Det vare n mycket trevlig läsning och info...och skrivet på ett MYCKET TREVLIGT sätt!
Lycka till med fortsättningen och ditt liv!!
Kram!!
Jag slukade varje ord och varje mening. Kul att få läsa din historia. Jag blir så glad åt att du fått ordning på livet och att du nu vet vad du vill göra.
God morgon!
Vilken trevlig läsning om dig! Kul att få veta mer även om man genom dina blogginlägg känner igen vissa delar. Jag känner igen mig själv i ett par saker men det ska jag inte dra upp här...
Härligt med dina fyra pojkar! Jag har en syster och när hon föddes sa flera av mina föräldrars vänner "men hade det inte varit roligt med en av var?" Då försäkrade min pappa att vad kunde vara bättre än två friska flickor!
´
Kram och ha en fin dag!
Wow, vad kul att få kika in i DIN historia :-) Tycker att jag känner dig bättre redan nu. Och du tar dig verkligen an livet och din egen magkänsla. Jättehäftigt att du snart har ett helt nytt yrke. Jag tror det kommer att passa dig perfekt, nu får du ju träffa barn dagarna i ända. Jag tror att de bästa lärarna är de som gillar barn/är pedagoger i första hand och är ämneslärare i andra hand.
Kram på dig o ha en alldeles underbar dag!
Wow! Vad roligt att du delade med dig och du har all grund i världen att vara stolt! Vad kul! Chansen att få jobb är förhoppningsvis bra? Jag vet inte hur det är, men lärare behövs väl?
God morgon!
Godmorgon goa vän! Så roligt att läsa din historia och få veta lite mer om dig. Synd på avståndet annars skulle jag med nöje träffat dig över en latte. Jag tror vi skulle kunna surra bort många timmar, hihi.
Kram
Vad härligt att få en bild av dig genom din historia, allt är läst in i minsta detalj. Så kul att du tog steget och sadlade om, vårdyrket är krävande...jobbar själv med senil-dementa, visst är de härliga.... ibland, det kan nog bli lite tjatit emellanåt.
wow....Snart är du klar med dina studier och nya härliga utmaningar väntar inom läraryrket,
Grattis och Lycka till!
Håller tummarna att det löser sig med en fin lärartjänst.
Fyra härliga friska söner, vilken lycka, själv är jag berikad med tre härliga friska döttrar.
Ha det gott, en fin dag önskar jag dig!
Kram Yvonne
Vad fint du skriver om dig själv, roligt att läsa om din historia! Och så spännande med din "omsadling"! Även jag har fyra barn, fullt ös blir det!
Ha en bra torsdag!
Kram!
TACK!
Äntligen hänger du ihop som en hel person i ett sammanhang! Hittills har det varit fläckvisa redogörelser och enstaka skurar, men nu är det en hel HISTORIA!!! Dåtid-nutid-framtid!!! :)
Toppen!
Vi borde träffas...Jag tror vi skulle kunna ha det trevligt tillsammans! :) Kram.
Det var kul att läsa lite sann livshistoria. Bra att våga hoppa av och byta inriktning i livet om man inte trivs. Klart du kommer få jobb som lärare.
Det var väldigt trevligt att få läsa lite mer om dig!
Måste säga att det var roligt eftersom jag bott i grannbyn där du växte upp(dock bara i två år) är ungefär lika gammal och har ungefär samma utbildning!
Kram på dig!
Vilken härlig historia! Som trots en och annan livskris andas massor med KÄRLEK!!
Jag är övertygad om att du kommer att bli en fantastiskt omtyckt lärare!! Lycka till med både Kärlek, Söner & Plugg!!! STOR KRAM!
sv: Nä, vi känner inte varandra. :)
Jag bodde i Rydsgård 1980-82. Är tre år yngre än vad du är. Är färdig med min utbildning, blev det 2004! Tyckte bara att vi hade en del gemensamt! :)
Kram
Bara en kaka har jag tagit! En endaste en!!!
Hejsan, det var ju inte så svårt att hitta hit, vilket underbart inlägg, o jag riktigt känner hur goa pojkar du har!!
Kramnizzz
Vad kul att få läsa ditt livs historia - med dess glädjeämnen och besvikelser! Så fint du skriver om det. Varm kram
Hej!!!
Kul och läsa och få lite hum om vem du är!!!
Du verkar vara en go tjej...:)
Tack för att du kikar in ibland och kommenterar.
Kramiz på dig....:)
jag älskar härliga slut och på denna historia som nästan kan liknas med en modern saga är slutet perfekt. Du får börja jobba med något du älskar och du har en familj du älskar. kan det bli bättre?
min dotter är född -88 min son -93. jag fick bara en av varje sen va det stopp. men jag är lycklig ändå. tack för alla gulliga kommentarer och många kramisar till dig
Hallå där, nu är jag snabb på given, delar härmed ut en award till dig, finns att hämta på min sida!!
Kramizzz
Freeedag!!! Nu kör vi så det ryker!!!
Tänkte skicka dig en award i kväll vännen, men ser att gunsan hunnit före :) Men vad säger man det är tanken som räknas, hihi. Nu ska jag strax iväg.
Ha en fin dag!
Kram
Du kikade in hos mig, och jag upptäckte dig. Livet är så oförutsägbart, så många ytor har den där facettslipade stenen. Underbart intressant att få följa din livshistoria, jag kommer tillbaka...för när jag hittat guldkornen bloggfloden släpper jag aldrig:)
