...blev inte perfekt, men helt ok! =)
För att vara första gången att praktisera just den biten av det svenska språket, så känner jag mig supernöjd!
Vi har snackat fonem och morfem, ordbildning, sammansättningar, avledningar, prefix och suffix...och de verkade tycka att det var både intressant och roligt, precis som jag. =)
Ett par gånger kom jag av mig lite och då ryckte min handledare in (på ett sätt som om vi nästan kommit överens om det tidigare...det är en av hennes skönheter, att hon gör det så snyggt...hon läser liksom av situationen och flikar bara in något, så att jag kan fortsätta...proffsigt!)
För gudarna ska ju veta, att även hur roligt och fascinerande jag än tycker att den svenska grammatiken är, så är det banne mig inte lätt att veta på vilket sätt eller på vilken nivå jag ska lära ut det till mina elever...och på ett begripligt sätt.
Jag får helt enkelt prova mig fram.
Och som sagt, dagens lektion lägger jag bakom mig som ett lärorikt exempel.

Idag känner jag våren.
Den är på väg! =)
I eftermiddags tog jag bilen och körde den knappa milen hem till min syster för att intaga en liten kopp kaffe i hennes goa sällskap.
På vägen dit förundrades jag över vädret, solen, omgivningen, landskapet...ja, allt runtomkring (ja, alltså det är bara en 70-väg, så man hinner faktiskt se en del).
Plötsligt har vi nästan ingen snö kvar i Skåneland och man börjar se en liten, men försynt aning om en begynnande knoppning runt omkring i naturen.
Snödroppar, vintergäck...mmm!
Me like!
När jag kollade temeraturmätaren på hemvägen (16.30) visade den på +8 grader...
...kändes som om jag verkligen kunde leva med det.
Det går på rätt håll mina vänner! =)