...av att mobilen, som låg på sängbordet, ringde...
...undrade irriterat för mig själv, "varför han (mannen) ringde och väckte mig"...
(jo, för han gör det ibland för att vara lite lustig...han säger att inget kan väcka mig som mobilen...så fort den ljuder, då är jag klarvaken...)
...vid en sömnig anblick på displayen insåg jag snabbt att det inte var mannen, utan jobbet som ringt och väckt mig...
...de hade kris, någon hade blivit akut sjuk - "kunde jag komma"?...
...tjejen som ringde viskade, som för att lindra mitt uppvaknande och jag, som var i ett töcken och nästan inte kontaktbar, jag svarade viskande, som om det plötsligt blivit det legitima att göra i dylik situation...
...förvirrade och oklara tankar snurrade samtidigt i mitt huvud...
...jag som hade planerat plugg för hela söndagen...
...detta ställdes mot det faktum att tjäna dubbel timlön de timmar jag var på jobbet...
...plugga, jobba, jobba, plugga?...
...plötsligt blev jag girig - inte kan en fattig student som jag säga nej till de goa extrapengarna...
...och jag greps av hybris - för visst skulle jag kunna BÅDE jobba och sen plugga ikväll?!...

Nåja, jag blev lite pengar rikare, men nej...orka plugga på det fanns inte på kartan!

Nu väntar snart en söndagsfilm - Wallanders "Vålnaden" erbjuds och det tackar i alla fall inte jag nej till!

Kram och godkväll!