...en riktig storbyk!
Verkar som om allas kläder är i tvätten, med tanke på hur källargolvet ser ut.
Friska vindar över Skåneland gör att det bör vara snabbt avklarat.
Ja, alltså torkningsprocessen.

Annars då?
Jag håller på och fnular på om jag, mannen och två av sönerna faktiskt ska sticka till Malmö.
Äntligen inhandla stasserna som de båda boyzen ska ha på sig vid sina respektive avslutningar.
Men vet faen inte om jag pallar egentligen.
Idag är en sån där dag då jag känner för att "bara va'" egentligen.
Får se hur energin är hos de övriga inblandade.
Allvarligt talat har jag alldeles för mycket i hjärnan numera.
En massa saker är "i görningen", både på jobbet och på det privata planet, vilket får mig alldeles paralyserad.
Jag får liksom svårt att bena ut de olika sakerna.
Svårt att få något gjort...alls.
Det är för bara mycket.
Och jag vet inte varför, men jag är en sån person som, när det tenderar att bli för mycket, först blir alldeles paralyserad och inte förrän det brinner i knutarna riktigt ordentligt, DÅ sätter jag fart.
Funkar bäst under stress alltså.
Önskar att det inte var på det sättet, eftersom det är jobbigt att känna stress.
Men oavsett hur jag tänker och handlar blir det likadant varje gång.
Och nu förstår ni, nu brinner det i knutarna på alla håll och kanter.
Det ÄR verkligen dags att börja bocka av!
En Malmötur hade därför underlättat och besparat hjärtat den stressen i alla fall.

"Å andra sidan...där är ju två helger till innan studenten..."
(Jo, men det är ju det inre samtalet som pågår i min skalle.)
"Det kommer en helg till."
"Du kan skjuta upp det."

Och om jag åker till Malmö, ja, då står ju storbyken stilla.
Vilken massa I-landproblem man har alltså!

GAH!

Update:
Znogges kommentar avgjorde det hela!
Tack Znogge! =)
Mot Malmoe alltså!