...så fastnade jag i TV-soffan igår kväll och var alldeles, alldeles oförmögen att ta mig ur den.
"Lagt kort ligger" liksom...
När jag sedan äntligen insåg att det var dags att försöka hitta till sängen, så var inte bloggen det första jag tänkte på, nej.
Hur gärna jag än skulle vilja, kunde jag inte förmå mig att göra något åt resultatet av "en viss tävling", även om jag vet att det stör en del...ingen nämnd och ingen glömd...;)
Vad sa ni?
Om jag är en tidsoptimist?
Tja, det kan väl hända kanske. Typ. Eh.
Som vanligt har jag fått för lite sömn.
Som vanligt sitter jag en stund och ugglar vid skärmen arla morron.
Ser faktiskt knappt vad jag själv skriver.
Och tanken "åh, vad det hade varit skönt att få återvända till sängen" slår mig som ett piskrapp.
Ute dundrar en halvstorm som inte gör den känslan ett dugg bättre.
På sängbordet ligger boken "Det fördolda" av Hjort och Rosenfeldt.



Ytterligare ett faktum som hade gjort "endagisoffanundermysfilten" helt underbar.

Nåväl, dags att sluta drömma och fånga verkligheten!

Godmorgon!