Dagen tog sig och artade sig även till att bli en riktigt bra en! =)
Fortfarande känns det i hela kroppen att det är måndag, men det ser inte alls lika mörkt ut längre.

Fick precis en positiv överraskning.

Tyckte nog faktiskt att eftermiddagen kändes lite seg faktiskt...
Tyckte att vi jobbade, jobbade och jobbade, men att inte tiden gick...
Sneglade på min klocka...TRE!
Oj jisses, vad mycket tid vi har kvar...
Började förbereda för ännu ett moment i eftermiddagspasset...

En deltagare sneglade lite misstänksamt på mig, som för att kolla om jag menade allvar...
Jag fattade ingenting och undrade lite försynt vad som stod på, om något var fel...?
Nä, sa han, men Carina...hur ska vi hinna med allt detta innan vi slutar...?!
Äh, vaddå, klockan är ju bara tre...ehhh...jahaaaa!

Klockan jag valt att ha på mig för dagen var tydligen inte omställd till sommartid!
Klockan var alltså fyra, precis som deltagaren sa.
Plötsligt blev det dags att runda av.

Och då kunde jag samtidigt förstå varför mina deltagare hade gett mig lite matta blickar vid presentationen av mitt nästa moment! =)
Då hade de liksom blivit "drillade" i svenska i tre timmar redan...



"Ur led är tiden"...som gamle Shakespeare skulle ha sagt...=)

Slut för ida', tack för ida'!