...blev det så äntligen(!?) dags att äntra väntrummet hos farbror tandläkaren och sedermera äckel-stolen.
"Äntligen", därför att jag ägnat hela helgen och hela dagen idag åt att tänka och förfasa mig över eländet.
Lika bra att få det gjort liksom...
In i stolen, spänd som en pilbåge!
"Såja, gapa stort...mhm...fortfarande...ska vi se...diastalt...mesalt..."...?! (eller vad fasen det är han mumlar genom munskyddet?!)
"Ok, du har fortfarande en infektion i tandköttet som gör att jag inte kan dra ut tanden idag".
Ok...
"Men då kanske vi kan hitta på något annat roligt i din käft när du ändå är här och vi har avsatt tid..."?
Ja, jo...det kanske vi skulle kunna göra...
"Ok, då ska jag bara bedöva dig jävligt mycket...ja, så mycket att du faktiskt inte känner att du har en vänster halva på hela skallen eller att du har en tunga i flabben lite..."
Ok...
*Gapar huvudet av mig*
Aj! Fasen vad det där gjorde ont!
"Ok, då ska vi bara vänta lite..."
*vänta,vänta*
"Ok, så du känner fortfarande läppen...?"
En spruta till (och nu känner jag i alla fall inte sticket).
Känner faktiskt inte att jag har en skalle längre.
MEN känner den där förbannade borren likförbannat, det gör jag!
(Säger inget. Tänker att då blir väl hela kroppen avdomnad. Ja, allt utom tandhelvetet då.)
BORRABORRABORRABORRABOOORRRAAA!
"Såja, då var det klart..."
Jaha, tack då.
"Då kan du betala där ute..."
Ok.
Jag tyckte faktiskt att hela hans idé med "att vi kunde lika bra hitta på något annat roligt när jag ändå var där, var en ganska bra idé. Ända tills det blev dags att plocka fram det tunga artilleriet plånboken.
För, helt ärligt - 1.500 jävla kronor för en tanddjävul!!!
De pengarna kunde jag haft MYCKET roligare för!
GAH!