Fragmentariska minnen...
Usch usch usch.....Fäller en tår med dig. Vilken jävla otur att det drabbade dig, förlåt uttrycket. Det är så orättvist. Varför ska unga måsta försvinna från livet, när jag ser i mitt jobb, gamla som vill vandra vidare. Som har levt sitt liv klart, som de säger. Vad är meningen, kan jag undra.....?
Jag ryser över hela kroppen när jag läser. Sånt borde inte få hända, ingen skulle behöva vandra vidare innan man levt färdigt. I N G E N.....
Om du vill så har jag en award till dig inne hos mig. Jag tycker att du är så fantastisk som orkar dela med dig av din kamp ♥
Många kramar ♥
Många, många kramar till dig! Ord känns bara så fattiga...
Jag gråter av dina ord.
Fy vad hemskt.
Livet är så skört !!
Tänk vad allt kan förändras på ett ögonblick = ((
Jag är så lessen för eran och mannens skull.
KRAMAR till dig / Helene.
Vilken rysare... :-(
Usch vad ofattbart att ta in.. Man orkar liksom inte förstå det... Tycker så synd om dig & barnen...
<3
Kram
Vet än en gång vad jag ska säga... Så hemskt!
Kram fina du
Åh det går inte med ord beskriva detta ofattbara...
Tårarna rinner och jag ryser... det går inte att förstå hur livet bara kan ryckas i från en...
Varma kramar ♥
fruktansvärt
Fasansfullt. Fyllt av fasa. Du beskriver det så att man kan ana din skräck. Jag tror att det är bra för dig. Man behöver älta och älta och älta för att kunna förstå. Du är jätteduktig!
Kramar, Monica
Fina du, jag hittar inga ord jag vet inte vad jag ska skriva. Jag kan bara skicka dig så mycket styrka jag någonsin kan finna. ❤❤❤ min allra varmaste kram till dig.
Jag vet ej vad man skall säga. Det måste vara så fruktansvärt. Känner mig en smula "egoist" - för tankarna flyger till min man (han liknar ju så mycket din när man tittar på honom i bilden - även min man reser mycket ...) Tänk om detta skulle hända till vårt familj. Tänk om jag skulle vara dig ...
Världen är ganska ofta orättvis - man förstår inte varför ... vad ont har man gjort. Min dotter 9 år har CP (funktionshinder). Jag hade en infektion när jag var 3 månader gravid. Som jag har grubblat och tänkt - Vad gjorde jag fel. Varför. Vad ont har hon gjort. Varför min dotter, varför inte jag.
Nu fick jag behålla min dotter och det ser ganska ljust ut för henne. Samtidigt pga alla besök i sjukhus och rehabiliteringar har jag sett många som inte har varit så lyckligt lottade. CP - är en hjärnskada. Det är en bingolotto om man bara blir drappad motorisk som min dotter ... eller det finns annat också - men inte så omfattande. Så många barn ... som lider och varför? Jag tror ändå att de flesta färäldrarna tänker som jag - vi fick i alla fall behålla barnet.
Nu blir det ett långt kommentar - men jag måste bara skriva. Jag har en mycket god vän vars dotter fick stroke som 16 åring. Hon var nedsövd en god stund och ingen viste hur det skulle bli när hon skulle vakna. Det blev inte så bra heller ... jag har pratat mycket med min väninna och hur hon - när hon har varit riktigt förtvivlad har tänkt att skulle det ändå ha varit bättre att hon alldrig skulle ha vaknats ... tiden går. Deras liv ändrades under en vanlig morgon i bara några minuter - liksom ditt ... det ända som finns kvar är ordet "varför".
Tack för din kommentar hos mig. Tänk att du har jobbat i SFI som lärare. Då vet du också en del - hur livet kan vara ... det finns ändå hopp och vilja kvar ... det har även du innerst inne.
Jag tror att högst i din manns önskelista ligger att du klarar av att fortsätta livet och bli lycklig igen. Att du tar hand om boyzen (han lever ju vidare i dina fina barn) och ni har det bra. Hans finns brevid din sida och följer dina steg. Han vill nog att dessa steg så smått blir ljusa igen.
Kram
Hittade hit via Maria med bloggen Jag och de mina. Läser dina ord och gråter över vad som hänt er. Hittar inte orden jag vill skriva men vill lämna ett litet avtryck. Styrka till er!
Och dom minnena kommer vara svåra att smälta och de kommer nog aldrig riktigt försvinna, bara tunnas ut.
Och klart att ni kommer ses igen, bara inte lika snabbt som ni hade hoppats. Kram
Jag finner inga ord vännen... ♥
Sv: Äsch, jag försökte bara tänka på vad karlar brukar vilja ha och rabblade det. :)
Du hjälper mig, jag önskar jag kunde hjälpa dig.
Jag önskar jag kunde ge dig honom tillbaka, jag önskar de inte fanns onödiga, äckliga, sjukdommar och bakterier som kan ta människoliv. Jag slutar aldrig önska.
Hur hjälper du mig?
Jo för 11 år sedan blev jag själv akut sjuk o höll på att stryka med, men de gick bra. Då började jag se livet på ett annat vis. Bl a hur mycker vi har att vara tacksamma för, hur lite vi bör gnälla över småsaker o jag gör de inte heller. Nu när du drabbades precis alldeles efter att vi börjat besöka varandra i bloggvärlden, så påmindes jag igen om hur fort ett liv kan sluta, hur fort allt kan förändras och hur mycket vi har att vara tacksamma för, hur mycker vi aldrig någonsin skulle gnälla om.
Om jag bara kunde,Skulle jag göra allt för att få dig glad igen.
Kramiz
Kramar från mig!
Kära du! Jag kan överhuvudtaget inte alla sätta mig in i hur du har det, eftersom jag aldrig befunnit mig i din situation. Men jag har i veckan sett en film som jag tror kanske kunde hjälpa hjälpa dina tankar lite. Den ger inte din man tillbaka till dig, men kanske kan du få lite ro? Filmen heter "Infinity". Tyvärr vet jag inte riktigt vart man får tag på den, men det går nog att googla på den.
Stor kram!
