"Vad tycker du är roligt att göra"?
Vilken klok kurator du har! Rutiner är ju alldeles speciellt viktigt i din situation och förstås att vara ute i ljuset.
Jättebra att du fixade i trädgården, du är stark!
Kramar från mig, Monica
Ett litet steg i taget på vägen tillbaka till livet...
Vet du, jag har funderat så mycket på dig. Jag har något jag skulle vilja ge till dig, men det kräver att du kommer till mig. Låter kryptiskt och konstigt, men det är det inte. Hoppas du inte tar illa upp... Är det något du känner att du vill så hör av dig till mig. Jag vet inte riktigt om du kan se min mail här via din blogg, annars har Miss Juni den.
Många kramar till dig.
Tänk om man hade fått en krona för varje gång man tänkt, eller sagt, "varför?" ! Då hade man förmodligen varit miljonär. Men hellre utan pengar än alla varför. Kram till dig!
♥ Kram ♥
Det går i vågor så här i början. Det är klart att du reagerar, din värld har vänts upp och ner!
♥ Du är så stark vännen ♥
Vilken klok kurator du har. Jag tror rutiner är väldigt bra och att du försöker göra vardagen till din igen. Ett steg i taget... En sak i taget.
Sedan tror jag att bloggen fyller en viktig funktion. Att få sätta ord på sina känslor är också att bearbeta...
Kramar
Ja man får nog skaffa rutiner, mod, styrka allt för att komma tillbaka ett steg närmare livet för var dag som går, efter din förlust. Jag tror de är bra/skönt att fortsätta prata med honom, låta han fortsätta lyssna, fortsätta finnas lite. Säkert gör du det också. Tänker på dig, man önskar man kunde göra mer, att man liksom kunde göra livet ljusare för dig. Men en sak kan jag säga vill du ha någon som lyssnar eller pratar så finns jag dygnet runt.
Kramiz var rädd om dig
Det TAR tid.... Min kurator jämförde det med att jobba ihop till en miljon kronor, och sedan bli av med allt på EN minut. Sedan måste man tjäna ihop den igen. Antingen ger man upp och lever fattigt eller så kämpar man vidare för att nå miljonen igen. Du investerade mycket känslor i din man och det kommer ta tid, låt det ta tid! Men det är bra att du försöker skapa dig en ny tillvaro. Kram!
Finaste!! Kämpa på. En dag känns det lite lite lite lättare att bära. önskar jag kunde bära lite åt dig.
Älskar dig.
KRam
Sänder dej styrkekramar, älskade vän.
Om jag kunde skulle jag ta lite av din börda....
Kram
Så klokt av dig att gå till en kurator och samtala och få sätta ord på alla känslor som du har. Nån som hjälper dig genom det svåra.
En dag i taget. Låta det ta den tid det tar. Försöka hitta tillbaka till vardagen... det kommer vännen... så småningom.
Kram ♥
Så skönt att du har en bra och klok pratmänniska!
Ibland läker det lite med att bara höra sina ena ord och att sätta tankarna i rullning.
Gråter lite med dej.
Åh vad bra att du går hos den kloka kuratorn och vad bra att du försöker ta till dig av hennes råd.
Kramar till tusen!
Låter som en kanon kurator!
Förstår att det kommer att ta tid men jag tycker att du jobbar på bra.
Lyssna på kuratorn. Hon vet vad hon pratar om.
Har hon inte sagt något om att du bör åka till Norrland? ;)
Kram älskade vän!
(Tur att jag inte har T9 på datorn ;) )
Jag känner så med dig !!
Det måste vara så HEMSKT det du råkat ut för !!
Hur ska man bara bli glad igen?
Orka göra saker man gjorde innan?
Allt är ju inte som vanligt för dig.
Det måste få ta tid.
Mycket tid.
Hoppas du har fina vänner som du kan prata med och bara få vara med...
Annars kommer jag...jag lovar !!
Kram i massor / Helene.
Sv: Sorry, jag skulle kanske gjort en tävling av det... ;) God morgon gums!
Precis så! Ett steg i taget!
Varma, varma kramar!
Det gör mej så ont, just för jag kan ana hur mycket sorg du går igenom. Och hur mycket du har kvar att gå igenom.
Jag gick oxå till en helt fantastisk kvinna när jag blev lämnad. Första gångerna blev där inget vettigt sagt, för jag bara grät och grät. Men det var ändå så skönt att få gråta någonstans. Såklart jag grät hemma oxå, men jag kunde ju inte gå omkring och gråta hela dagarna, utan kände att jag fick liksom passa på att sörja när jag var ensam. När barnen var iväg på sitt.
Men så småningom blev det ändå allt lättare att prata om allt. Nu är det ju ett par år sedan, men fortfarande springer jag på denna kvinna på lite loppisar då och då (eftersom hon är lika tokig som jag). Och även om vi bara precis säger "hej", så känner jag en sådan samhörighet med henne. Och en sådan tacksamhet för hon fick mej att orka vidare. När allt såg så mörkt ut, och jag egentligen inte tyckte det fanns någon större mening med att behöva gå igenom allt det jobbiga som liksom åt upp mej inifrån...hon lyckades på något sätt ändå vända mina tankar.
Och här sitter jag idag. Med min stora Kärlek. Mannen i mitt liv. Det trodde jag verkligen inte för några år sedan. Då när jag var beredd att fronta första bästa långtradare...
All styrka till dej!
Det finns inget jag kan göra för att underlätta för dej, för jag kan aldrig ändra historien och det faktum att Niclas, mot sin vilja, lämnade dej. Alldeles för tidigt.
Men när nu verkligheten är så brutal, så finns det inte mycket annat att göra - än det många andra här säger/skriver...En dag i taget.
Kram fina Carina!
