-

Från arkivet: Måndagen den 11 februari

Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrev den 11 februari, då jag fortfarande "bara" arbetstränade...

_______________

Jag kände det redan på morronen.

Motvilja.

Olust.

Vrede.

Ilska.

Ja, jag kände mig så jävla arg!

Jag kunde inte definiera min ilska. Alls.

Jo, att jag är så jävla arg på livet som svikit...såklart...♥

Men detta kändes annorlunda...

Med tunga steg gick jag iväg till tåget.

I sakta mak.

Kanske skulle jag missa tåget...jag nästan hoppades.

Men nej, det gjorde jag inte...jag hann med.

På tåget. I tågets tysta kupé satt jag i tyshet och var förbannad på en yngling som satt och smaskade och som sen konstant pillade sig i näsan resterande väg till Malmö. GAH!

När jag gick av tåget, fortsatte de tunga stegen.

In på jobbet.

Och jag slank in i arbetsrummet, som för dagen var lämpligt tomt.

Där satt jag sen.

Försökte planera lite uppgifter.

Kollade i de olika programmen som används för dokumentation.

Läste veckobrev.

Försökte ta till mig vad som stod...

Konstaterade att nä, jag skulle inte orka packa upp några lådor idag heller. Och inte heller kände jag någon motivation till att organisera bland NP.

"Äh, vad fan händer", tänkte jag för mig själv...?!

Jag pallar helt enkelt inte!

Jag har inget engagemang. Inget driv. Ingen motivation. NO. NADA!

Och det är så jävla mycket INTE JAG!

Och jag är trött på "den där 'inte jag'"!

Jag pallar inte med mig själv längre!

Och hur faen ska jag då palla med andra...?!

Och andra palla med mig...?!

Lite samtal i köket. Frågor. Som jag svarade lite halvt avmätt på. Oengagerat.

Ett samtal i arbetsrummet med "den goa" och ett kort möte med närmaste chefen var det som kunde läggas på dagens pluslista. Alltid något liksom...

Lunch i köket. Svammel. Lyssnade inte så noga.

Pallar inte.

Och så smet jag in i arbetsrummet igen.

Kollade lite i några NP och konstaterade hur lite min hjärna funkar för tillfället.

USCH!

Fy faen! Jag pallar inte detta längre!

______________________

Jag har pallat.

Jag har tagit mig vidare.

För att jag måste.

Finns inget annat val ju...

_______________________

Denna, min första vecka efter semestern, jobbar jag 100%.

Pallar jag...?!

Ingen aning!

Men helt klart saknas en hel del driv, motivation och engagemang. Samt ork.

Fortfarande.

2013-08-13 @ 23:06:00 Permalink

Kommentarer

Postat av: Monica

Men du jobbar heltid! Starkt!
Kram, Monica

2013-08-13 @ 23:46:45
URL: http://tjernhus.blogg.se

Postat av: ♥ Carina ♥

Ett sorgearbete är en lång process.
Dra i handbromsen i tid bara, om det känns för övermäktigt med 100%.
Styrkekramar till dig! ♥

2013-08-14 @ 00:07:59
URL: http://cinacarina.blogspot.com

Postat av: Ruth i Virginia

Har följt dej då och då genom ditt första år som änka och är full av beundran av hur du kan släppa fram och skriva om dina känslor. Tror att det har hjälp dej en hel del. Du är stark, och extra stark för du vet att dina söner som behöver dej. Varmaste lyckönskningar för framtiden.

2013-08-14 @ 05:55:12

Postat av: Ama de casa

Men du PALLAR! Starkt. Fortsätt att palla, så kanske, kanske det lättar ännu lite mer i framtiden.
KRAM!

2013-08-14 @ 06:09:21
URL: http://amacasa.wordpress.com/

Postat av: Åse

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, för jag finner inga ord som känns rätt. Men tänka på dig kan jag och skicka dig energi det kan jag. Men mest av allt kan jag skicka dig en stor varm kram. ❤

2013-08-14 @ 06:52:40
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com

Postat av: Znogge

Jag är väldigt imponerad över hur du har kämpat och hur du har pallat. Du och era pojkar.

Kramar

2013-08-14 @ 07:10:15
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Decdia

Det kommer säkert vara en chock nu i början, du har ju dessutom precis haft semester så det är 0-100 direkt.

Kram på dig!

2013-08-14 @ 08:07:12
URL: http://decdia.blogg.se/

Postat av: camilla

Du är stark som försöker. Att försöka är starkt nog.
Jag håller alla tummar och tår att du ska klara det.
Kram älskade vän! ❤

2013-08-14 @ 08:21:53
URL: http://cammo69.blogspot.com

Postat av: turez

Ja, även om ett år har gått så kan ingen veta när den tyngsta sorgen har lagt sig.
Min pappa har precis börjat sörja sin pappa som dog för två år sedan. Det kom nu. Och vem vet när det försvinner.
Kram

2013-08-14 @ 09:33:56
URL: http://turez.wordpress.com

Postat av: Hörni!

Bra kämpat! Håller tummarna för att heltiden ska kännas bra. Kram

2013-08-14 @ 13:51:00
URL: http://horni.blogg.se/

Postat av: moi

Det låter lite i överkant att jobba 100%, men bara du - och ingen läkare - vet om du pallar med det. Jag hoppas, tror och vill att motivation och lust snart kommer tillbaka.
Kram

2013-08-14 @ 17:34:51
URL: http://www.moiochjag.blogg.se

Postat av: Lotta

Fina du! Vilken styrka du har - jag finner inga ord. Men en dag i taget är nog vad som gäller. Känn efter och sätt dig själv i första rummet, så kommer det att bli bra tillslut.
Många kramar!

2013-08-14 @ 20:38:37
URL: http://ekolivmedbrunnshalsan.blogspot.com

Postat av: Susanne P

Det finns ingen som kan lägga upp en mall för hur man man kan eller orkar. Bara DU kan säga hur mycket som finns att ge...
Kram min vän <3

2013-08-14 @ 22:25:31
URL: http://www.susannep.blogspot.se

Trackback