Fredag
Det svider i mammahjärtat när barnen lämnar boet men allvarligt, Carina...är det inte det vi fostrat dem till, att bli självständiga individer. Att flyga på egna vingar, att stå på egna ben?
Men visst finns det ett litet sting i ens hjärterot att alltid, ALLTID ha de kära nära, hemma...?!
Men du kan känna dej stolt och vara glad över att du åstadkommit detta; fyra fina, underbara pojkar, som lever sitt eget liv, tack vare dej och Nille.
Kram mitt hjärta. <3
Tänk positivt - Kalmar är en jättefin och trevlig stad, nu har du all anledning att åka dit!
:-)
Klart det gör ont men det är ju liksom hela meningen. Och man vänjer sig snabbt... ;)
Värst är det kanske när sista (enda) flyttar, DÅ blir det tomt....
Vi kanske ska ta en tur till Kalmar tillsammans, sen alltså, när han har installerat sig?
Vet precis hur det är! Man vill göra dem självständiga så att de finner sin egen väg! Men visst känns det i mammahjärtat när det verkligen blir dags. Men du får trösta dig med att det är närmre till Kalmar än till Brasilien ;-)
Kram och ha en fin dag allihop!
Hu, förstår att det känns!! men samtidigt gött att de prövar sina vingar!! =)
Klart att det känns, men du ska se att det kommer att gå hur bra som helst!
Kram