Fnulerier och Afroditerier...

Det är ju inte hela tiden som tårarna rinner
Nej, sorgen är ju så mycket mer än "bara" tårar.
Ibland rinner de. Skvalar. Sprutar. I en aldrig sinande ström.
Och det är så skönt. Ibland i alla fall. Om det inte blir för häftiga attacker.
Tårarna gör ont, samtidigt som de känns läkande. Lättande.
 
 
Men de andra sorgeuttrycken. De kan vara så mycket värre. Eller göra minst lika ont i alla fall...
 
Känslan av förlamning.
Känslan av förfrysning.
Känslan av paralysering.
Känslan av obegriplighet.
Känslan av förträngning.
Känslan av overklighet.
Känslan av vanmakt.
Känslan av meningslöshet.
 
Och så när jag ibland läser eller hör nåt...
Känslan av "det skiter väl jag i".
Känslan av "jag kunde inte bry mig mindre".
 Känslan av "du är fantamig dum i huvudet".
Känslan av "har du inga värre problem så håll käften"!
 Känslan av att vara så arg. På andra. Utan anledning.
 
Jag är inte en så arg person. Egentligen.
Jag var inte det innan...
Och jag är inte det nu heller. Egentligen.
Jag är "bara" arg på livet.
Livet som svek mig.
 
Och känslan av den känslan är så...så...vanmäktig.
Jag kan liksom inte hjälpa att jag känner den känslan.
 
Känslan av att känna sig så lurad. Sviken.
 
Känslan av frustration.
Känslan av vanmakt.
 
Känslan av att inte känna igen sig själv.
Känslan av att inte känna igen sina tankar. Sina känslor.
Känslan av att vara H A L V.
Känslan av att inte veta vem jag är.
Känslan av att inte hitta det som är jag.
Kärnan.
 
Det känns som om jag inte finns.
För jag vet inte vad som är jag. Längre.
Jag känner mig vilse. Helt jävla LOST!
 
Känslan när en hel dag förflutit och det enda jag gjort är - funderat, ältat, tänkt, analy-FUCKING-serat...
Känslan när en hel dag förlutit och jag inte gjort NÅGOT och vet inte var dagen blivit av...
 
Känslan när jag tror att DU ska komma hem. När jag väntar på dig. Och kommer på att du kommer inte hem. Mer. Aldrig. Nånsin.
 
HJÄRTSMÄRTAN!
SAKNADEN!
 
Ibland kommer tårarna i alla dessa olika känslouttrycken, men ibland inte.
 
Oavsett vilket, gör det så obeskrivligt ont.
Så obeskrivligt och fruktansvärt ONT.
 
Jag har ont i själen.
 
And...
 
 
...like hell! ♥

Kommentarer
Postat av: Diana

Det gör så ont i mitt hjärta, vad gör det då i ditt? ♥

2013-01-07 @ 08:36:56
URL: http://www.decdia.blogg.se
Postat av: Lena - gott för själen

<3

2013-01-07 @ 09:08:15
URL: http://gottforsjalen.se
Postat av: Stefan Falkelind

Du reagerar helt sunt. Ett sorgearbete tar sin tid och ska göra det också.

2013-01-07 @ 09:29:11
URL: http://stefanfalkelind.com
Postat av: ♥ Carina ♥

Den är klok den där bilden. Smärtan i andras hjärtan kan man inte se.
Älskade vän...
Kram ♥

2013-01-07 @ 09:40:54
URL: http://cinacarina.blogspot.com
Postat av: Ama de casa

Det finns inte ord som räcker till...
Kram!

2013-01-07 @ 10:25:33
URL: http://amacasa.wordpress.com/
Postat av: Helene

Det måste väl vara den värsta känslan...att ha ont i själen !!
Mot den finns det ju ingen bot eller några tabletter som tar bort värken.
Den finns där...för alltid.
Men den kanske känns mindre för tiden som går.
Jag vet inte...
KRAM till dig / Helene.

2013-01-07 @ 10:55:20
URL: http://helenesdagbok.blogg.se
Postat av: Åse

Men fina du, åh vad jag önskar att jag kunde trolla ,
vrida klockan tillbaka, göra något för dig. Största kramen från mig till dig ❤

2013-01-07 @ 11:14:08
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com
Postat av: Monica

Men hur du än känner dig, så är du väldigt duktig på att uttrycka det i ord!
Storkram, Monica

2013-01-07 @ 11:15:39
URL: http://tjernhus.blogg.se
Postat av: Diana

Sv: Hoppas det gick bra hos dr!

2013-01-07 @ 15:00:07
URL: http://www.decdia.blogg.se

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0