Lycka - en landningsbana

 Att befinna sig 10 000 m ö h, är ingen känsla som jag är helt bekväm med faktiskt.

 

Så liten, så sårbar, så utlämnad...och lite, lite rädd...

 

När sen planet kränger och hoppar i luftgropar hit och dit, ja, då är jag än mindre "kagig".

 

Och motorerna...de låter ju helt jävla underliga hela tiden i luften liksom...och jag har fullt sjå med att kolla på flygvärdinnorna. För att kolla om de ser någorlunda normala ut...eller om det finns en anledning till oro.

(Men de är ju naturligtvis tränade till att hålla masken oxå...ÄVEN om det skulle bli "skarpt läge"...)

 

När det sen är dimmigt eller bara otroligt molnigt och man inte ser någonting, what so ever, av vad som finns nedanför planet och man dessutom har märkt, genom bland annat "lock för öronen", att vi faktiskt håller på att gå in för landning...

 

Ja, då blir jag bara så jävla lycklig när molnen skingrar sig cirka 10 m ö h (!) och jag inser att det FAKTISKT finns en landningsbana PRECIS under oss!

Imponerande!

 

PUH!

 

Nej, jag är ingen älskare av att flyga.

"Men jag KAN flyga, jag är inte rädd..."ehhh...

 

 

Gomorron!

Nja jag är nog inte heller så kaxig när jag sitter där uppe. Men de e ändå en skön känsla. Så nu är du hemma o kan smälta ihop alla fina stunder med Norrlands vännerna:)

Kramiz

Det är såååå skönt när man är nere på marken igen! Gillar inte heller att flyga, men jag gillar att resa och ibland är resmålen en anings långt bort.

Vilken underbar bild på dig!
:-)

Trots min otroliga svindel har jag, konstigt nog, inga problem med att flyga.
Tvärtom jag tycker det är ganska härligt att sväva där uppe i det blå.
Men det gör jag ju allt som ofta; svävar i det blå
Kram och välkommen hem igen!

Godmorgon själv!
Förr tyckte jag bara att det var kul att flyga men på senare år är jag inte så kaxig längre... Men det är mest vid start och landning, som jag tycker det är lite läskigt!
Precis som "moi" har jag svindel, men det har jag inte alls när jag flyger...
Välkommen hem igen!
Kram, Monica

Jag tycker det går bra att flyga, om man slipper titta ut. Hoppas du hade fina dagar här i norr, med dina systrar :)
Kramen på dig♥

Jg är precis likadan fast jag kniper igen mina ögon vid landning och start, sen, när jag väl är uppe i luften så går det som en dans.
Och vilken tur att du kan flyga....det skulle bli så långt mellan oss annars. ;)

Kram

Jag är höjdrädd men inte rädd för att flyga. Men det är klart... skulle kabinpersonalen se orolig ut så...
Vilken fin bild på dig!
♪♫ Hon kommer med solsken till mi... oss, hon kommer med solsken till oss ♪♫
Kom hit igen och ta med dig solen!! :)
Kraaam

Känner precis igen det där. Brukar hjälpa upp med något gott att dricka. Fast det får man kanske inte på inrikesflyget...

Kram och välkommen ner!

Nu har jag läst i fatt här i bloggen om din härliga tur Norr över. Jag är rädd men jag kan flyga. Fortsatt fin dag till dig. Kram från mig ❤

Flyga är ju skitläskigt!! Och ändå gör jag det varje år till varmare länder. Vad gör man inte för lite soool?! Kramen

Hihi, jag har inga problem med att flyga. Förutom när det är en massa luftgropar, det kan jag tycka är lite läskigt för det känns som om piloten tappar kontrollen över planet. :)

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: