2 år

Idag är det två år sedan Niclas blev tvungen att lämna mig och våra söner, efter 3 dagars akut sjukdom. ♥
 
6 dagar tidigare, en alldeles frisk, kry och ung man. 
5 dagar tidigare, en influensaliknande infektion.
2 dagar innan, en man som tvingades söka akut sjukvård.
8 augusti klockan 20, första operationen inleddes.
Vi sa ett hastigt hejdå, vi skulle ju ses sen efter operationen.
 
Våra sista ord till varandra blev 
 
'Vi ses sen'! 
 
Och visst 'sågs' vi.
Men Niclas var nedsövd.
Och han vaknade aldrig mer. ♥
 
8-10 augusti genomfördes ett antal operationer operationer där man försökte avlägsna hud som blivit angripen av bakterierna.
 
Dagar och nätter av oro, dagar och nätter av smärta, dagar och nätter av ångest, ja, fullständigt olidliga och vidriga dygn!
 
Innan lunch på fredagen skulle läkarna göra ett sista försök.
Och de opererade i timmar!
 
Fy fan!!!
 
Vid halv fyra-tiden orkade dock inte Nilles kropp mer.
Hjärtat sa stopp och läkarna fick inte igång det igen.
 
Han dog. Från mig. Oss.
 
Fy fan!
 
Änka.
Faderslösa söner.
Sorg.
Helvete!!!
 
Såhär skulle det inte bli!
Så meningslöst!
 
Två år senare...
 
Sorg och saknad.
De känslorna kommer aldrig att lämna mig.
 
Men jag vet nu att jag överlever.
Jag känner att jag lever.
Det finns glädje.
Det finns hopp.
 
Livet är ljusare, även om det ibland fortfarande kan kännas mörkare.
 
Nille - oavsett vad kommer jag alltid att älska dig! ♥
 
'Vi ses sen'
 
♥ ♥ ♥

Kommentarer
Postat av: moi

Du är så bra på att sätta ord på känslorna.
Jag kan inte förstå, men kanske ändå lite, vad ni gick igenom.
Skönt att du har kommit ur den allra mörkaste tunneln och ser ljuset!
Kram ♥

2014-08-11 @ 07:15:06
URL: http://www.moiochjag.blogg.se
Postat av: Herr Nilssons Fru

❤ ibland så händer de ofattbara, de som inte ska hända, vårt värsta fiende är döden, ingen känner honom, ingen vet varför eller vad han tar oss. Han bara ta, han bara lämnar oss som är kvar i bittra tårar, saknad och med minnen. Men på något ofattbart sätt går livet vidare för de som finns kvar, på ett annorlunda sätt, med minnen, med stunder när all sorg blossar upp igen, när tankarna surrar o undrar och inte förstår.

Varje år denna dag när han lämnade er kommer alltid få er att stanna upp, minnas, en dag kommer ni inte gråta utan bara le åt alla fina minnen ni fick tillsammans. Ta vara på livet, lev, njut, ta och ge kärlek - trots allt måste man vidare och glädjas åt dem som finns kvar. I minnena finns de vi älskar alltid kvar ❤
Kramiz

2014-08-11 @ 07:44:59
URL: http://anki-nilsson.blogspot.se/
Postat av: camilla

Det är lika ofattbart nu som då...
Men jag vet att du och dina underbara pojkar klara er.
Kram älskade vän!

2014-08-11 @ 08:22:06
URL: http://cammo69.blogspot.com
Postat av: Monika

<3

2014-08-11 @ 09:11:36
URL: http://www.monkansblogg.blogspot.com
Postat av: Ama de casa

Usch. Det gör ont att bara LÄSA dina ord. Och då kan jag inte ens i min vildaste fantasi förstå hur det känns. För dig. För er...

Men det gör gott i mitt hjärta att du ser ljuset nu igen.

KRAM!!!
<3

2014-08-11 @ 09:53:46
URL: http://amacasa.wordpress.com
Postat av: Decdia

2014-08-11 @ 10:58:41
URL: http://www.decdia.blogg.se
Postat av: Åse

Åh Carina, det gör så ont i mig och tårarna rinner. BamseKram till dig från mig <3

2014-08-11 @ 12:35:02
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com
Postat av: Mickis

Det är ofattbart...
Förstår att det är enormt jobbigt o att saknaden är enorm...
Men som du skriver så går livet vidare fast på ett annat sätt 💖❤️

Stor stor kram ❤️

2014-08-11 @ 13:43:57
URL: http://meramickis.blogspot.se
Postat av: Znogge

Den absoluta mardrömmen. Något som bara inte skulle kunna hända...

Men så skönt att du idag känner att du lever. Att det finns hopp...

Kram

2014-08-11 @ 21:55:48
URL: http://znogge.wordpress.com/

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0