Bara för att...

...jag har gått och blivit en ganska dålig sporadisk bloggare, innebär ju inte det varken att jag slutat leva eller att jag glömmer vardagliga eller viktiga saker.

Absolut inte.

 

I fredags till exempel.

Då fyllde den här underbaringen aka yngsta sonen 19 år!

 

 

GRATTIS LUDWIG! ♥

Jag älskar dig, unge! ♥

 

 

 

 

 

Jag vet hur ont det gör att din pappa inte finns med oss och firar varken dig eller oss andra...det är för jävligt.

Så för jävligt! ♥

 

I morron är det exakt 1,5 år sedan Nille lämnade oss.

Jävla liv!

Saknaden är fortfarande otrolig. Obeskrivlig.

 

Det finns många klyschor kring sorg och elände och en av dem är att "man kommer ut starkare på andra sidan" när man har varit med om någon kris.

 

Men helt ärligt - jag hade mycket hellre varit utan den styrkan jag fått efter att genomlida denna livskrisen.

Jag hade kunnat vara den så för jävla mycket förutan!

 

Jag skiter fulständigt i om jag är stark eller inte, jag vill bara ha Nille tillbaka.

Jag hade hellre velat att vi hade kunnat få fortsätta vårt härliga liv tillsammans, fått blir gamla ihop och sedermera dött när det blev dags.

När Nille dog, var det inte dags. Inte alls.

 

Visst. Sorgen har ändrats. Luften har blivit lättare att andas. Livet är inte en svart seg sörja. Inte bara. Längre.

Vi har överlevt, liksom alla sa att vi skulle göra. Visst.

Även om jag inte trodde det, visste jag någonstans inom mig att alla människor som sa det hade rätt.

Vi skulle överleva.
För att vi måste.

 

Men helt ärligt har jag ofta, ofta, ofta tänkt - FUCK LIFE!

Jag vill inte detta mer!

Jag skiter i det nu!

Jag kan lika gärna lägga mig ner och dö jag med!

Allt känns ju så för jävla meningslöst!

 

Som tur är finns det nån konstig och obeskrivlig styrka inom en. Den som jag hade kunnat vara förutan.

 

Och jag lever.

Vi lever.

Vi överlever.

Vi ska leva.

Länge till.

Och vi har Nille inom oss.

Alla minnen.

All kärlek.

Och längtan.

Men vi överlever.

 

Vi har haft och har ett gott nätverk.

En fantastisk familj.

Goa vänner.

Nära och kära.

 

Och livet går vidare.

För att det måste.

 

Mannen i mitt liv!

 

 

 

 

 

Hoppas att du har det bra där du är...♥

Jag älskar dig, Nille! ♥

Ja absolut skulle din nyblivna 19-åring och dina andra söner och du, ni/vi alla fått haft Nille kvar. Om det hade varit som det skulle...
Kram och kärlek till er ♥

Nej, den erfarenheten skulle inte någon behöva få...

Grattis till 19-åringen och kram till dig!

Gratulationer till "lill-killen" - fina bilder du bjuder oss på!

Ja, livet går vidare som det så vackert heter....
Och?!?!!?

Kram på dig!

Ja, det har du rätt i - den erfarenheten du och din familj har blivit påtvingade är väl helt klart något som man helst av allt vill slippa.
Hoppas ni hade ett fint födelsedagsfirande ändå...

Kram!

Grattis till 19-åringen :-)

Förstår att det måste kännas jätte ledsamt att inte kunna leva som ni gjorde förut... Förlusten är stor..

Ha en fin måndag!
kram

Grattis till Ludwig - och STOR KRAM till dig!

Det är fel fel fel ingen ska behöva gå igenom det ni gör. INGEN! Men som du skriver Nille finns där hos er varje dag och han vill att ni ska leva. Kram från mig till fina dig. <3

Grattis till sonen och en kram till dig!

In the depth of winter I finally learned that within me there lay an invincible summer - Albert Camus
Jag börjar så sakteliga se ljuset igen trots allt. Jag hoppas att du med börjar göra det. Kram

Fina fina Ludde. Hoppas att han hade en toppen födelsedag.
Klart att Nille saknades...
Älskad-saknad
Kram!

Så vackert skrivet! Stort grattis till Ludwig! Kram

Puss och kram på dig denna Alla hjärtans dag!

En extra stor kram till dig idag <3

Kanske dags för ett sporadiskt inlägg igen? :-)
Kram!

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: