Vad händer...?
Inte mycket.
Och ändå jättemycket.
Försöker att ha näsan ovanför vattenytan.
Mycket på jobbet.
Mycket i den närmaste vänskapssfären. ♥
Som ännu en gång bevisar hur skört livet är.
Mycket privat.
Omtumlande händelser.
Japp, så är det.
På jobbet är det stressigt.
Ny grupp, ny nivå och fullständigt nya utmaningar.
Men roligt.
Fast jobb då?
Har jag fått det?!
JAAAAAAA! :)
Jätteglad är jag för det.
För jag trivs ju.
Japp.
Just ikväll då.
Orolig.
Jag har inte fått ett samtal som jag ville ha.
Som jag förväntade att få.
Och eftersom det händer så jädra mycket "out there", ja, då blir jag lite orolig.
Faktiskt.
Annars då?
Yngsta sonen flyttar snart hemifrån.
Bland annat är det därav som det är mycket känslor i omlopp på det privata planet.
För...det är omtumlande när "de" flyttar. Ungarna.
Omtumlande och omvälvande.
AJ! Jag får så jävla ont i navelsträngen!
Nädå.
Jag är glad oxå.
För att det går bra för dem. Ungarna.
De har en plan.
De skapar sin framtid.
Precis som det ska vara.
Men...det gör lite ont.
I mammahjärtat.
Saknaden då?
Jo, den finns.
Always and forever. ♥
Men...jag måste göra det bästa med det jag har där jag är.
Och det försöker jag göra.
Hela tiden.
Nu då?
Jo, nu ska jag se en Beck-film.
Med yngsta sonen.
Somfortfarandeborhemmaitvåveckortill.
Drygt.
Och så vill jag snart ha ett samtal.
Pliiis!
Ha det gött och kram från mig!
♥
Kommentarer
Postat av: Ama de casa
Grattis till jobbet! :-)
Hoppas du fick det där samtalet också!
Kram
Postat av: znogge
Låter som om det händer mycket hos dig. Förändringar på gång och nya utmaningar. Men jag anar en positiv ton och ett framtidshopp! Visst känns det vemodigt när barnen flyttar men man vill ju samtidigt att de ska finna sin väg... Ibland en svår ekvation!
Kram
Trackback
