En kväll i februari
Här sitter jag och försöker bringa ordning och reda i det kaos som jag i eftermiddags försatte mig själv i då jag helt plötsligt fick en dipp i mitt planerande.
1532 papper är nu ringa 1497.
(Japp, jag har räknat dem alla!)
Anledningen till mitt "extra planerande" är lite att jag försöker att vara väl förberedd tills i morron då sju nya elever gör entré i min klass.
Jo, ni förstår, att när man jobbar med SFI finns inga konstanta grupper och inga egentliga terminer.
Nationella test sker fortlöpande, allteftersom elever i sin egna takt blir klara med sina kurser.
Och nya elever tillkommer således för att fylla på gruppen.
A och O i en sån här undervisning är såklart individualisering.
Men det är klurigt.
Väldigt klurigt.
Nåväl.
Målet med i morron är att vi ska lära känna varandra.
De redan 21 i klassen ska lära känna nya 7 + Moí.
Detta ska vi göra i form av diverse presentations- och mingelövningar.
Och sen ska de även få läsa en dikt tillsammans.
Dikten:
"Mitt nya språk"
Mitt nya språk räcker inte till
för allt som jag vill säga.
Jag äger inte ord
för alla känslor som jag har.
Jag ber dig,
tro inte att jag saknar känslor!
Jag äger inte ord
för all kunskap som jag har.
Jag ber dig,
tro inte att jag saknar kunskap!
Jag äger inte ord,
för alla tankar som jag har.
Jag ber dig,
tro inte att jag saknar djupa tankar!
Kan du se mig,
med mina känslor,
mina tankar och kunskaper
trots att mina ord inte räcker till?
Jag ber dig,
Se vem jag är!
En vacker dikt.
Känslosam.
Säger liksom allt.
Och en dikt som jag tror det finns en stor igenkänningsfaktor i hos dem alla.
Något som de kan relatera till.Och så blir det lite diskussioner på det.
Ja, nåt ditåt.
Det blir nog bra.
____________________________________________
Mitt i alltihop återvänder jag, som så ofta när jag behöver mig ett gott skratt, till kära svärdotterns underbara bild och inlägg på Facebook för några månader sedan.
Hon ville ta en fin bild på deras "tanthund" Xenia.
Hennes bildtext löd:
Emma: "Xenia, sitt kvar här så ska jag bara gå några meter så jag kan ta en fin bild."
Xenia: "Okej!"
Går iväg, vänder mig om och ser detta?!
Hihihihihihihihihi!
Lika underbart hver gang!
Hilarious och hysteriskt roligt, om ni frågar mig! :D
♥ ♥ ♥
Kommentarer
Postat av: znogge
Kan tänka mig att ditt arbete kräver struktur och reda med tanke på att elever kommer och går och att det inte finns avgränsade terminer.
Kram
Postat av: Anne
Hej Afrodite!
En snabb intittning på din blogg, ibland saknar jag det "umgänge" som skedde här. Men det finns väl tid och plats för allt. :)
Trackback
