"Ångest, ångest är min arvedel..."
Vetefan var och hur jag ska börja och det gör mig knäpp!
Ta det lugnt nu, andas i påsen. Inte köra upp mig, det blir inte bättre!
Nä, jag måste försöka komma igång. Ta mig an mitt gedigna material liksom. =/
Pär Lagerkvist (1916) får sätta ord på dagens känsla och Edward Munch får illustrera känslan i bild med Skriet (1893):
Ångest, ångest är min arvedel
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Lugn o fiiiin. Schtruuuuuktuuuur (säges på tyska) är allt. Först flödet, sedan innehåll. Det här fixar du, fast det kanske inte är kniven på Schruupen än? KRAM!
Åhh, som sagt. Jag älskar Lagerkvist och jag älskar folk som citerar honom. Hoppas din ångest lägger sig och att det med ditt knä ordnar sig. Det låter inte speciellt bra ju!
vissa dar är såna, urjobbiga, man vill bara somna om, jag känner likadant idag!
härligt... det e känslor som gör oss till människor...bra som dåliga.....så i efterhand e det ju helt ok att ha känt ångest,,,,men givetvis inte när man e i det.....kram på dig
go kväll gumman,
Såja lugn och fin. Du grejar detta. Först sätt fart på flödet, sedan plita ner innehållet och võla struktur.
Kramis
