...och gott Nyyytt!

♥

Nej, jag tänker inte alls att det är slutbloggat för min del.

Men jag är...less.

Less på det mesta.

Och har så många olika känslor är i omlopp att jag inte ens skulle vilja försöka sätta ord på dem.

Då är jag hellre tyst.

 

Men jag måste även erkänna att jag väldigt sporadiskt är inne hos er och kollar vad ni har för er.

 

Ointresse?

Nä, inte alls.

 

Men, som sagt...pallar inte.

Har nog inom mig själv.

Och orkar därför varken ta del av andras tankar och känslor.

Låter kanske krasst, men så är det.

Hoppas att ni förstår. ♥

 

Och att ni, när jag får lust att blogga igen, finns kvar.

 

Ikväll ska jag hem till goa vänner och bara njuta av skön och avspänd tillvaro.

 

Ha en fin lördagskväll!

 

Och god fortsättning!

 

Kram

från

mig.

 

♥

Ja, jag lever.

Men det är tungt nu.

På många sätt.

 

Julen står för dörren.

Så roligt.

Så härligt.

Och så jävla tragiskt!

 

Har inte mycket mer att säga.

Önskar er alla en god kommande vecka!

Här blir det inlägg på löpande band.

Mycket käsnlor är i omlopp...

 

♥

 

Ibland saknar jag faktiskt ord.

Ord för att beskriva livet.

Ord för att beskriva.

Känslan. Av livet.

 

Ibland är det bara för mycket. Känslor.

Saknad. Arghet.

Tro. Hopp. Kärlek.

 

Varje dag är en sällsam gåva, right?

 

Hur kan man bäst försöka leva när livet sviker?

Jo, att försöka hitta en känsla. Att försöka hitta en väg tillbaka. Till. Det. Som. Kallas. Livet.
Jag försöker. Men ibland finns yttre faktorer som påverkar.

Ibland i fel riktning.

 

Ibland blir jag så ledsen.

För allt. För det som är. Det som var. Och det som kunde blivit.

 

Ibland tappar jag hoppet. Och då tappar man ju allt. Hoppet är ju det sista som lämnar människan. Right?

Ibland blir jag bara så...åh! Jag blir så jävla förbannad!

På alla världsliga ting som får bli en del av känslan.

Ibland vill jag bara skrika - FUCK YOU!!!

Till livet.

Och till människor som lockar fram de här känslorna.

 

Jag vill bara vara.

Försöka leva.

 

Plocka upp spillrorna av det som är jag.

Försöka hitta mig själv i spillrorna.

 

Komma ut nånstans på andra sidan och känna -

"Hej livet, här är jag! Du var jävligt taskig mot mig, men ok, jag förlåter dig. Och jag ska försöka hitta tillbaka till glädjen av dig. Jag lovar att försöka."

 

Även om det är svårt.

Jävligt svårt.

 

Nille, jag hade verkligen behövt dig nu! ♥

 

 

Japp, jag har en konstig känsla.

 

Jag kan inte riktigt beskriva den.

Men den är både jobbrelaterad och privatrelaterad.

Det känns som om "det" kommer att brista.

På ett eller annat sätt.

Någonstans.

Och jag kan inte heller definiera "det".

 

Många saker händer runt omkring just nu.

Och det känns som om jag står i stormens öga.

 

Jag känner mig liksom inte sådär ini helvetes stark heller.

Det känns som om jag inte pallar. Mer.

 

Det är snart jul.

Det är känslosamt.

Förra julen "bara försvann" i nåt konstigt chocktöcken.

Eller ja, hela slutet av 2012 och början av 2013 är faktiskt ganska diffusa.

Det finns inte mycket minnen.

Mer än att allt var kaos.

 

Att vi firade jul, att jag träffade nära och kära, att saker och ting hände trots den sorg som fanns, det är jag faktiskt knappt medveten om.

Denna julen känns därför, på nåt sätt, värre.

Det är en annan medvetenhet.

 

Saknaden är så påtaglig vad jag än gör.

Det gör så införnaliskt ont!

 

Jag saknar Nille så in i helvete! ♥

Vårt mys.

Våra helger.

Våra samtal.

Oss.

Vi.

Tillsammans.

 

Och så händer det, som sagt, saker som gör att allt annat faktiskt oxå känns för jävligt.

Det finns liksom ingen riktig trygghet nånstans.

Inget att hålla sig i.

När det stormar.

 

Jag skulle bara vilja vara.

Istället är det som om varje dag är en kamp.

Tänka på ditt, tänka på datt, tänka på den, tänka på den andre, göra si, göra så...FUCK!

Jag pallar inte!

 

Jag.

Vill.

Bara.

Vara.

 

Med mina älskade nära och kära.

Och jag vill vara ledig.

Typ - NU!

Vissa människor älskar snö.

Andra ogillar det.

Och jag tycker att snö är...sådär.

 

Jag brukar säga att jag under varje vinter vill ha åtminstone EN ordentlig jädra snöstorm!

Det är ju så mysigt att både vara ute och plumsa i stormen och så är det mysigt att sitta inne och studera fönsterna som blir mindre och mindre i takt med snön som yr utanför fönsterna.

Sitta inne och mysa. Tända en massa ljus. Och så.

 

Idag är det inte direkt snöstorm.

Nä, Sven verkar ju ha gått hem, vilket är skönt för jag gillade verkligen inte hans besök.

Men det fullkomligt kräksnöar!

Det vräker ner snö i lilla Skåneland idag.

Och det är så tråkigt.

Just idag.

 

För, planerna var liksom att äldsta sonen och hans flickvän skulle komma hit idag.

Ludwig skulle hämta dem i Malmö och sen även köra dem hem.

Vi skulle käka middag tillsammans allihop.

Och yngsta och äldsta sonen skulle filma ihop.

Till en musikvideo som Ludwig håller på med.

Det skulle bli så mysigt allt.

 

Men...jag gillar inte att köra under rådande omständigheter i Skåneland.

Och Ludwig, som är ganska nybliven körkortsinnehavare, vill jag inte ska ge sig ut på vägarna idag.

Tågen går inte pga efterverkningarna av dumma Sven.

Och bussar går efter tillgång. Vilken är sådär.

 

Jävla skit!

Idag hatar jag verkligen snön!

Så in i h-ete!!!

I egen hög person har han, som en virvelvind och obarmhärtigt, dragit in över Skåneland!

Jag verkligen ogillar naturens mäktiga krafter.

De är skrämmande!

Insikten om vilken liten jävla skit man är i sammanhanget av en storm och dess krafter, slår hänsynslöst emot mig.

Insikten om hur maktlösa vi står inför kraften.

Usch!

Det blir en lång kväll och en lång natt!

 

Snart blir det mat i Casa del Afrodite.

Och kyckling i currysås är det som står på dagens meny.

 

Tända en massa ljus ska jag göra.

Ifall det blir strömavbrott.

Men oxå för att det är så mysigt.

Varmt.

Ombonat.

 

Sen vet jag (jag känner det liksom redan i hela kroppen) att soffan kommer att få min alldeles odelade uppmärksamhet hela kvällen.

Redan nu påkallar den min uppmärksamhet.

Enträget, men inbjudande.

En kväll som denna!

 

Nu - mot spisen!

 

Sen - lite glögg oxå kanske...?!

 

Bönderna...de missade jag igår kväll.

Halv åtta hos mig...det missade jag oxå igår.

En film kanske? "Ludwiiig - kan du hjälpa morsan din att 'fixa' en film till sig...?!"

 

Ja, det blir nog en bra kväll, trots allt.

 

NU!

Nu är cliffhangern över och yngsta sonens och mitt måndagsfuffens kan härmed avslöjas!

Han var ju äntligen och tatuerade sig!

 

...det blev en lite längre cliffhanger än avsett.

Men det handlar om yngste sonen.

Jag måste ha hans medgivande.

Och det har jag inte fått. Ännu.

Men det kommer!

Snart.

Kanske.

Eventuellt.

:D

 

God förmiddag!

 

...bouquet av jul säger jag...

 

 

Japp, igår började jag på processen "att göra advent".

Uttrycket är inget som egentligen används i Skåneland, vad jag vet, men det är ju bara så smart.

Istället för att säga att "jag ska putsa fönster, plocka fram ljusstackar och stjärnor, sätta upp julgardiner" och annat pyssel som hör advent och den stundande julet till, säger man bara på norrländskt vis "jag ska göra advent".
Smart, kort och gott och rationellt. Rent språkligt alltså.

De är rätt smarta "de där norrlänningarna", om ni frågar mig. :)

 

Nåväl.

 

Först tänkte jag inte he upp mina julgardiner och tänkte väl egentligen inte göra så stor affär av vare sig advent eller jul.

Men sen kom jag på en sak.

Tänk om det är sista julen som jag/vi firar i vårt älskade hus!?

Tänk om jag flyttat till nästa jul!?

Då bara måste jag "göra advent" riktigt ordentligt ju!

Så...igår började jag.

Julgardiner upphedda och på plats.