"Man måste vara frisk för att orka vara sjuk"
Så har jag hört någon uttrycka sig kring sin sjukskrivning eller de omständigheter som kan råda vid handläggandet av en en sjukskrivning.
Och jag kan inte låta bli att för tillfället tänka på det här uttrycket.
För, "den lilla människan" är verkligen ännu mindre än man nånsin skulle kunna tro, exempelvis vid naturkatastrofer eller annat som man inte rår på.
I mitt fall handlar det om förlust, kris, chock och oerhörd sorg.
Att i denna situation plötsligt tvingas kunna "vara vid sina sinnes fulla bruk" och dessutom förväntas bli byråkrat, det är bara helt omänskligt.
Så mycket som ska ordnas, fixas och donas.
Beslut ska fattas.
Pappersexcersis.
I den långa, långa och till synes oändliga pappersexcersisen och under de samtal som man i processen tvingas genomföra, stöter man på riktiga idioter. Som ställer konstiga frågor. Som inte kan svara på ens frågor. Såna med fullständig avsaknad av empati.
Det är så vidrigt.
Jag vill nästan skrika till hela världen att "Ser ni inte att jag redan ligger? Jag visar för fan strupen! Gå in i era jävla register och hitta själva de uppgifter som ni behöver för att handha "mitt fall" och låt för fan mig och min familj vara i fred"!
Ja, så känns det. Lite ilsket. Lite naket. Så litet. Så halv. Så ledsen.
Och så ska man förklara sig. Förklara varför man i nuläget anser sig oarbetsför. Förklara för läkaren att på ett dygn räknar man timmar. Timme för timme. Så tar man sig fram i vardagen. Äta? Nja. Sova? Kanske. I bästa fall. Några timmar. Ångest? Ja...
Usch, det här är hemskt!
Ett steg i taget, en dag i taget...timme för timme...
Var rädda om varandra! ♥
Det finns inte ord...
...som kan beskriva känslan!
Känslan av saknad.
Känslan av förtvivlan.
Känslan av omänsklighet.
Känslan av vanmakt.
När man tvingas begrava sin Man.
Så vackert och ljust i all sin fulhet och mörker...
Min make. Min älskling.
Boyzens älskade pappa.
Så grymt.
Så definitivt.
Så naket.
Så oändligt sorgligt.
Jag saknar faktiskt ord...♥
Mitt hjärta går sönder.
Så känns det i alla fall.
Av saknad.
Av sorg.
Av kärlek.
Mina barn.
Våra barn.
Nu är det vi.
Och vet ni, Boyzen?
Vi ska klara detta.
Vi måste klara detta.
För er skull. För min skull. För VÅR skull. OCH för pappas skull.
Jag älskar er! ♥
Och Mannen - jag älskar dig för alltid! ♥
"Håll mitt hjärta, håll min själ
Ta mitt hjärta, ta min själ
Ta mina händer och gör mig hel."
Sorgen är obeskrivlig!
Min älskade Nille är borta för alltid! ♥
Akut och aggressiv infektion med blodförgiftning och svikt av, annars vitala, organ som följd gjorde att läkarna, till slut, stod maktlösa. De gjorde allt för min älskade. Han fick en fantastisk intensivvård. Han kämpade! Åh, som hela hans kropp kämpade! Men det gick inte. Han redde inte upp situationen...
Fredagen den 10 augusti lämnade han mig/oss för alltid.
Ordspråket "Idag är första dagen på resten av våra liv" fick plötsligt en helt ny och besannad innebörd för Boyzen och mig...
"Vi ses sen"!
Det blev våra sista ord...♥
Jag vet inte när "sen" är, tack och lov. Jag hoppas att det dröjer. För Boyzens skull. Själv skulle jag nästan kunna sticka direkt!
Som tur är har jag våra älskade Boyz hos mig.
Vi ska kämpa. Vi ska klara detta tillsammans. För Nilles skull. För vår skull.
Nille - jag älskar dig för alltid! ♥
Boyzen - jag älskar er för alltid! ♥
Var rädda om varandra! ♥
Och tack för allas ert, på ett eller annat sätt, stöd! Ni är för goa! ♥
Afrodite's tar nu en...
...paus på obestämd framtid.
Jag och min familj har drabbats av en obeskrivlig sorg och just nu finns varken lust eller ork för att varken läsa eller att skriva.
Jag är tillbaka så snart jag kan.
Var rädda om varandra!
♥♥♥
KRAMAR
från
Dag två...
...efter semestern är nu avklarad.
Och den kändes inte bättre på något sätt.
Snarare än värre än gårdagen.
Det märks och känns verkligen att jag slappnat av och lyckats koppla bort jobbet HELT under mina 5 veckors ledighet.
Så som det ju faktiskt ska vara under en semester.
Nu känner jag mig ringrostig, avtrubbad och verklighetsfrånkopplad. "Helt off", med andra ord.
Mina kollegor, som började redan förra veckan, säger att känslan är helt normal.
Sikken tur, annars hade jag nästan behövt bli lite orolig...
Visst, det är kul att vara tillbaka, eftersom jag verkligen gillar mitt jobb, mina elever och mina arbetskamrater.
Jag har saknat dem alla och det är härligt att träffa dem igen.
Men den där känslan..."losthetskänslan"...den får gärna försvinna kvickt och lätt!
Eller ja, hellre hade jag ju gått på semester igen...*suck*
Suttit under min korkek på mitt trädäck...eller varför inte i ett blomsterhav...
...och luktat på blommorna!
Nej...
...jag ligger inte längre här...
Och jag sitter inte längre här...
...och njuter.
Inte här heller...
Eller här...
Ej heller jag jag någon...
...sand mellan tårna.
Och ingen...
...Wallander vid min sida heller för den delen.
NÄ!
För jag har börjat jobba idag!
För jag har börjat jobba idag!
GAH!
Afrodites och Miss Junis dag och galenskaper
Igår hade vi bestämt med Miss Juni och hennes blivande, Mr K, att vi skulle träffas och ha lite trevligt ihop. Och DET hade vi! =)
Först blev det en liten utflykt till Sveriges sydligaste udde - Smygehuk. Här intogs en väldigt sen men väldig god lunch. (HA! Jag glömde fota!)
Och sedan en liten mysig marknad i det lilla samhället Gislöv. Inga större fynd, men mysigt strosande.
Sist blev det återfärd till Casa del Afrodite för lite intag av föda.
Japp - grillmeny! =)
En väldigt trevlig och mysig dag och kväll fick vi tillsammans, som vi, Mannen & jag, tackar för!
Nu - lite bilder! Of course! =)
(Obs! Lååångt inlägg med mååånga bilder!)
(Obs! Lååångt inlägg med mååånga bilder!)
"Två helt vanliga bloggerskor"
"Sveriges allra sydligaste spets"
"Sommar"
"Akka"
"En bloggerska"
"En annan bloggerska"
"Va, fotar du mig nu..."
"Reflektion"
"Söta"
"Blev bilden bra?"
"Raska steg"
"Blommor"
"En marknadsflanör"
"A Statement"
"Två suddiga bloggerskor?"
"A Tribute"
"Another Tribute"
"One more Tribute"
"Allt på en gång"
HAHA! :D
Tack J & K för en härlig dag och kväll tillsammans! ♥
Och tack till er andra som ville (och orkade) hänga med på våra galenskaper! :D
Jag är inte alls...
..."kyrklig" av mig. Inte på något som helst sätt.
Men ibland kan blotta åsynen av en vacker kyrka faktiskt beröra mig.
Det gjorde den här - Fredrikskyrkan.
Den ligger strax intill slottet Amalienborg mitt i Köpenhamn och jag tycker den är bara så vacker.
Naturligtvis önskade jag ju även gå in i denna kyrka.
Så det gjorde vi...
Tittade lite på insidan.
Tänkte kanske tända ett ljus i den stilla atmosfären...
Denna skylt talar ju om vilka normer som gäller i kyrkan och ger en fingervisning om en smula kyrklig kutym...
Vett och etikett liksom.
Dessa herrar verkade dock inte ta någon notis om någon kyrklig praxis...
De larmade på i en otrolig ljudvolym i fullständig ignorans och omdömeslöshet!
Jo, det kan ju tänkas att de faktiskt hade ett jobb att sköta i och för sig. =)
Godmorgon!
Spontanbesök i Köpenhamn
Nu sjunger ju semestern på sista versen, tyvärr.
Jag vill hitta på något hela tiden, samtidigt som jag bara vill ta det lugnt. Ligga på stranden och lata mig.
Dock visade vädret i förrgår att det skulle bli en perfekt dag för utflyktsaktiviteter.
Sagt och gjort!
Vi åkte över bron och över till Copenhagen.
Ja, igen.
En underbar stad ju! =)
Denna gång tyckte Mannen att vi skulle se något nytt i Köpenhamn.
Annars är vi väl som turister mest och bara strosar lite på Ströget och i Nyhavn...
Men se, när jag hade Norrlandsbesök, frågade de om både slottet och om den lille havfrue...och detta hade väl gett Mannen lite idéer...
Slottet vet jag aldrig att jag har varit vid, men den lille havfruen har jag varit och sett för typ hundra år sedan.
Mannen hade planerat en rutt i staden som innehöll båda dessa sevärdheter.
(Så nu har jag rekat inför nästa besök, tjejer!) :)
Mannen förtäljde när vi var vid Kastrups station, att "nu ska vi gå av". What?
Jo, så var det och jag fattade ingenting!
Ska vi åka till London och käka lunch kanske...? tänkte jag. Det skulle ju inte vara en omöjlighet, även om det hade blivit en väldans dyr lunch...
Nope, vi skulle åka Metron - Köpenhamns lilla, men dock tunnelbana.
Och så kom vi upp vid Kongens Nytorv, precis innan Nyhavn.
Första stopp - som alltid...
Pölse! =)
Följt av en promenad genom ett väldigt befolkat Nyhavn...
Vidare promenad och så var vi plötsligt vid det danska slottet, inte alls långt från Ströget och Nyhavn...
Vidare promenad...och nu snackar vi LÅNG promenad.
Och så vips, var vi vid den lille havfrue...
Ska vi gå närmare...?
Nu en promenad tillbaka till City och sedan dags för kvällsmat.
I väntan på vinet och maten...
Äkta "torghäng"...
Dessert längs Köpenhamns gator - italiensk och alldeles fantastiskt god glass!
På tillbakavägen mot Centralstationen stod, som vanligt, mina favvisar...
Sååå vackert!
Här skulle jag kunna stå i timmar och bara njuta!
Denna gång köpte jag till och med en skiva.
Så nu kan jag njuta av dem även hemma, även om det inte är riktigt detsamma som upplevelsen live.
Ännu en fantastisk dag och kväll var till ända.
Tack för den Mannen! ♥
Inlägg om...
...mitt och Mannens spontan-besök i Köpenhamn kommer.
Det är under konstruktion.
Svårt bara att välja bland att 5942 (nästan) bilderna! =)
Här är i alla fall en.
Här har vi stannat för ett litet vätskestopp i Nyhavn.
Och som vanligt hittar jag ju alltid en solstrimma nånstans, som jag kan sitta och njuta i...
Och nej, jag ber INTE bordsbön! =)
Säger godmorgon sålänge och återkommer med resten under dagen!
Norrländskorna...
...är ju tre väldigt sköna bönor alla tre och det vet ni ju om, ni har ju träffat dem själva. Somliga av er i alla fall...=)
Nu har jag återigen hamnat i bildarkivet och denna gång var fokus på - Susanne - tjejen med alla minerna och uttrycken. =)
Kolla själva...
Äh, hon kan se ganska "normal ut oxå...=)
Eller nä. UPS. Det blev fel bild!
HIHI! ♥
Syrran hennes är ju hon med hårdrocksposerna, ni vet...
Och Carina är ju hon som sjunger bakom sina solglasögon, bland annat...
Tre underbara tjejer, var och en på sitt sätt och tillsammans - alldeles oslagbara! ♥
Love you girls! ♥
KRAM
från
