Deprimerande, sovmorgon och Znogge!

Jag undrar om det verkligen ska få lov att VA såhär då man har semester...?!
Under femton grader, regntunga moln och snålblåst...?!

 

När jag i morse, vid sjutiden, hörde att det regnade småspik utanför sovrumsfönstret, vände jag mig raskt om och somnade faktiskt om igen. Ganska länge till och med.

Ja, det blev faktiskt en rejält tilltagen sovmorgon, nästan som i unga dar för ett par år sen...

 

Nåväl.

 

Det var egentligen varken deprimerande väder eller lata sovmorgnar som jag skulle berätta om.

 

Nej, jag måste ju "avlägga blogg" om min fantastiska kväll in Malmoe tillsammans med Znogge!

 

Och nu publicerar jag.

Så att ni vet att jag är på G.

För att "någon" har undrat var jag blir av...:)

 

Men det kommer mera!

 

F5 om en timme eller så alltså, Ama!

 

Nu så...

 

Vi sammanstrålade, Znogge och jag, i hörnet vid 7-eleven Savoy Hotel och tog sedan en rask promenad till folkvimlet och Lilla Torg.

Bubbliga och babbliga, bestämde vi oss snabbt för lite bubbel även i glaset.

Eller i alla fall Rosé.

 

 

Efter en stunds bubblande, insåg vi det började bli dags för en annan slags förtäring och begav oss därför vidare genom Malmös gator och in i en liten gränd.

Och faktiskt var det precis så den hette, restaurangen och tillika vårt mål för promenaden.

Gränden.

 

 

Här fortsatte vi att avhandla stort och smått, vardag och fest, glädje och sorg.

Och snart blev vi serverade väldans god mat.

 

Men först lite rött...

 

 

...lite salladsbuffé...

 

 

...och fantastiska vitlöksbröd...

 

 

Och så kom då själva huvudrätten.

 

 

Äh, det blev fel!

Detta var ju desserten!

 

Huvudrätt:

Bubblande varm, krämig och god - potatisgratäng...

 

 

...tillsammans med spett och tre goda såser...

 

 

Detta var både mitt och Znogges första besök på denna fantastiskt mysiga restaurang, men vi var rörande överens om att det inte blir den sista.

Nä, Gränden rekommenderas varmt!

 

 

Lite omgivningsbilder...

 

 

 

Bus på toan...

 

 

Börjar fotografen bli lite suddig...?!

 

 

Utsikt från "vår balkong"...

 

 

TACK

för en fantstiskt trevlig kväll,

Znogge! ♥

 

   Äntligen lite sol!

Japp idag har hon äntligen hittat till Skåneland, solen.

Kanon, för nu tyckte jag att hon dröjt sig lite länge kvar i Norrland!

Jag har inte bestämt mig än, om det ska bli stranden och brassestolen eller däcket och solsängen.

Jag ska ju liksom iväg sen vid femsnåret och ibland blir jag stressad på stranden om jag har en tid att passa.

 

Jag ska ju liksom ut och "göra Malmö" ikväll.

Flanera och strosa lite.

Bubbla och babbla.

Stanna till för en bit mat och ett glas vin på en mysig liten restaurang.

Men detta ska jag inte göra själv.

Nej, jag är i mycket gott sällskap med en väldigt trevlig väninna!

 

Och det kan tänkas att bloggen har ett finger med i spelet...

 

 

Om ni har tur/otur, kanske ni får se lite fler, lite nytagna och lite mer civiliserade bilder i morron!

 

Ha en fin fredag, det kommer jag att få!

 

Kramar

från

   Men nu blir jag riktigt irriterad!

   "Regnet det bara öser ner..." och "Mina fotsteg i ditt hjärta"

 

 

Om man är en soldyrkare som jag och dessutom har semester, är det inte svårt att förstå att ett väder med regn, rusk och grådassighet, inte gör mig särskilt glad.

Jag blir faktiskt riktigt deppig.

Mer än vanligt.

Tung i sinnet.

Det är inte klokt vad lite sol, värme och värme gör med ens själ. Ja, och tvärtom.

 

Vad gör man då med en sån här dag?

 

JO!

 

Igår fick jag ett paket hemskickat till en brevlåda nära mig.

Från Bosse Lidén.

 

Ett paket innehållande "en bok".

Signerad och allt...

 

 

 

Tack snälla du!

Bosse bloggar, kåserar och författar.

Ja, han skriver faktiskt helt underbart!

 

Boken med den här fantastiska titeln...

 

 

...är hans debutroman.

 

Och jag visste direkt att jag var såld.

Alltså köpte jag boken.

 

"Mina fotsteg i ditt hjärta"

 

 

Så vackert...♥

 

"Mina fotsteg i ditt hjärta"

"Mina fotsteg i ditt hjärta"

 

Det är inte klokt så vackert!

 

Och jag blev genast lite lättare i sinnet.

 

♥ ♥ ♥

 

 

____________________________

 

 

PS. Glöm inte att anmäla ditt intresse för bloggträffen den 12 juli!

OSA - här - senast på fredag (28/6)

 

____________________________

 

Kramar

från

   Bloggträffen!

På fredag är det dags för mig att beställa bord inför vårt sommar-event - bloggträff mellan Norrland och Skåne! :)

 

"Någonstans" på en av Malmös restauranger och fredagen den 12 juli gäller.

Resten av informationen får ni, som är intresserade av att hänga med, i ett mail från mig.

 

Och nu måste jag verkligen på RIKTIGT veta VEM som kommer.

 

Det var lite luddiga kommentarer på vissa håll i mitt förra inlägg, så denna gång önskar jag att ni skriver ett tydligt JA eller nej!

 

Det duger alltså inte med "kanske", "eventuellt" eller "skulle vilja".

Nä, nu måste jag veta.

 

Och jag VILL och önskar naturligtvis att så många som möjligt kommer!

(Inte nödvändigtvis endast de som är i bilden nedan, utan ÄNNU fler. Och kanske en del nya bloggisar! DET hade varit roligt!)

För vi kommer att ha det SÅ kul! :)

 

Även om du alltså skrev, i det tidigare inlägget, att du kommer, så snälla, skriv igen i detta inlägg.

OK?

 

Thank yo!

 

(Bild: Moí, från bloggträff mellan Norrland och Skåne 2012.
Denna gång står hon dock, förhoppningsvis, i bloggänget!)

 

OSA - NU!

 

:)

   Halvtaskigt väder...

...och shoppinglusta gör att idag ter sig yngsta sonens förslag att köra till Malmö och Emporia som en utomordentlig plan.

Han kör såklart. :)

Övningskör.

 

Han meddelade att han behövde lite nya kläder och lite annat smått och gott.

Vissa saker kanske var mer av "vill ha"-natur.

Precis som för mammans del...

 

Hon behöver en ny bikini.

-15 kilo gör att förra årets är lite "baggy" om man säger så.

 

Sen finns det en del grejer som även hon "vill ha", men kanske inte behöver.

Vi får se.

"Ta tre, betala för två" brukar fresta en del.

 

Hur som helst och hur det än går med shoppingen, ser jag fram emot en härlig tur tillsammans med yngsta sonen.

 

 

Gomorron!

   Kool and the gang

En härlig dag är till ända.

Plantering av blommor, besök av bästa systern som hade go'fika med sig, några timmars sol på däcket och så middag med sönerna.

 

Sen blev det tungt.

Fullt av minnen.

Däckhäng ensam.

Saknad.

Tårar.

 

Till slut blev det för kallt att sitta ute.

Flyttade in och slog på TV:n.

Lotta på Liseberg.

Och Kool and the gangs "Celebration".

 

Den första låt som Mannen och jag nånsin dansade till.

Och det innan vi ens var ett par.

På högstadiets juldans 1980 spelades denna.

Och vi dansade för första gången.

 

Tre månader senare var vi ett par.

Och kom så att förbli i 31 år.

25 år som gifta.

 

♥

 

Kan faktiskt inte låta bli att tycka att det ibland är ett, rent ut sagt, jävla liv!

 

   Klåpare

Jag gillar verkligen när klåparna som anses kunna förutspå väder i såväl TV, radio och tidningar meteorologerna visar sig ha fel.

Ja, om det är på rätt håll såklart.

När de "förutspått" regn över Skåneland och när Skåneland istället badar i sol.

Det gillar jag.

 

Idag är en sån dag.

Än så länge i alla fall.

Och jag ska bara njuta.

 

Plantera lite blommor, fixa lite i trädgården...och sen bara slå mig ner i solstolen med min bok, kaffekopp och mina tankar.

Bara va.

 

Gomorron!

   Det blev...

...en Ystad-tur idag.

Sonen övningskörde.

Jag var handledare till ynglingen bakom ratten.

Min mamma och ynglingens mormor satt i baksätet. Och var handledare hon oxå, hihi.

Det gick bra. Han är duktig, yngsta sonen.

Det närmar sig...IIIHHH!

 

Vårt mål för dagen var en plantskola, handelsträdgård eller vad man ska kalla det.

En massa växter har de i alla fall.

Och jag har en massa tomma krukor att fylla.

 

Och så skulle jag ha ett litet, litet träd.

En minibenved på stam.

En sån som jag köpte och planterade hos Nille för några veckor sedan.

Kom på att det skulle vara fint och lite symboliskt att ha ett likadant träd hemmavid.

Dock var dessa små miniträd slut för tillfället...

 

Men lite annat fick jag köpt.

 

Lavendlar...

 

 

 

...av alla...

 

 

...de slag...

 

 

Och en vit minibuskros...

 

 

Sen grillade vi, Boyzen och jag.

 

 

 

Och jag satt där på däcket mellan varven och solade och filosoferade.

Tänkte på yngsta sonen som kämpar med sitt körkort och som spelade ljuv musik från ovanvåningen.

 

De två mellankillarna som huserar på källarplan som kom upp och "kollade läget", frågade när det var mat och så...

 

Jag tänkte på äldsta sonen och hans flickvän i Limhamn...vad de hittade på för tillfället. Om sonens huvudvärk gett med sig.

 

Och så vidare och så vidare.

Turbotankar!

 

Jag satt där och konstaterade att jag i alla fall inte hade någon "söndagsångest", eftersom jag ju faktiskt har semester.

 

Jag satt och läste i senaste boken, Fredrik Backmans bok "En man som heter Ove" och jag sippade samtidigt på ett glas vin.

 

Det slog mig plötsligt hur mycket jag har att vara tacksam över.

Våra killar i synnerhet.

Som jag är så tacksam och stolt över. ♥

 

Och jag ÄR tacksam och stolt över så mycket, tro mig.

Men det slog mig oxå hur fruktansvärt ensamt det var. Eller jag är.

 

Jag fattas någon.

Så grymt mycket!

 

Jag.

Saknar.

Mannen.

I.

Mitt.

Liv.

 

Jag saknar våra däckhäng.

Jag saknar vårt gemensamma liv.

Jag saknar oss.

Vi.

Tillsammans.

 

Så fruktansvärt mycket så att det ibland känns som om hjärtat ska gå sönder!

 

Jag älskar dig Mannen! ♥

 

Och...

 

   I morron...

...börjar min första semestervecka.

Och faktiskt verkar det som om en längre regnperiod över Skåneland även är ett faktum.

Tråkigt, men sant.

 

Jag hoppas att vädret håller sig idag i alla fall.

Men det ser mörkt ut.

Tanken är liksom att jag och yngsta sonen ska köra till Malmö och äldsta sonen för att gå på marknad.

Limhamns marknad.

Jag har aldrig varit där förut, så det ska bli extra roligt.

_______________

 

Update:

Det blir ingen marknad idag.

Dels har vi inte alls vädergudarna på vår sida, utan regnet verkligen skvalar, och dels har äldsta sonen vaknat med en fruktansvärd huvudvärk idag, stackarn.

Krya på dig F! ♥

 

Det blir nog bara en lugn hemmadag då istället.

 

Update II:

Det blir en övningskörningstur till Ystad.

Med oss tar vi mamma och pappa och så sticker vi in om och köper lite växter till trädgården.

________________

 

I övrigt kommer jag att ta dagarna som de kommer.

Försöka njuta så mycket som det går.

Inga krav. Inga måsten.

Bara vara.

 

Cogito, Ergo Sum!

 

♥

 

   Midsommar 2013

Det blev inte riktigt som vanligt.

Inte konstigt alls, eftersom ingenting ÄR som vanligt.
Och aldrig någonsin kommer att BLI som vanligt. Igen.

 

Men jag hade det, trots allt, gott med nära och kära.

Mamma hade fixat go'mat till oss allihopa.

 

Förrätt:

 

 

Varmrätt:

 

 

Ingen nubbe, men väl lite rosé i glaset...

 

 

Efterrätt:

 

 

Och sist, en fantastisk jordgubbstårta.

Som tyvärr inte ville vara med på bild...

 

Men det villa jag, syrran och mamma...

 

 

Och lillebror, hans lilla dotter och så pappa...

 

 

Jag vet. Min kära broder ser sällan ut som han ska på bild. Alltid är det någon konstig min, uppsyn eller pose.

Känns inte detta bekant på nåt sätt...?!

Jo, man skulle faktiskt och till och med, kunna säga att "det ligger i släkten"...♥

 

Hur som helst.

Den där lilla sessan, brorsdottern...hon kan få allt att smälta. Särskilt mitt hjärta.

Med sitt goa humör, med sina söta miner, med sina stora bruna ögon...ja, hon är helt enkelt underbar, den lilla.

 

Lila Isa, snart fyra månader ung...♥

 

 

"Vad sa du, faster...?"

 

 

"Jippi, min favvisleksak!"

 

 

Här citerar sessan Descartes - "Cogito, Ergo Sum" eller "Jag tänker, alltså finns jag..."

 

 

 

Jag vet, det blev många bilder. Och särskilt på brorsdottern. Men hon är ju så SÖT! ♥

 

Önskar er en god fortsättning!

 

 

   En lugn midsommar

Idag blir det lite midsommarfirande hemma hos mamma och pappa.

Jag och näst äldsta sonen ska dit, liksom syrran med sin yngsta son och broren med fru och lilla dotter.

Lugnt och skönt.

Yngsta sonen åker till Köpenhamn och tivoli för att se ett av sina favoritband spela live och näst yngsta sonen ska till kompisar vid stranden och ha lite fest där.

Äldsta sonen och hans flickvän ska på restaurang och sen bara softa.

Alla i flocken är således "inräknade".

 

Förresten!

Gårdagen började i regn, men bröt sedan ut i ett strålande väder, vi kunde genomföra vår picknick och hade en hur härlig dag som helst tillsammans.

 

Nu återstår bara för mig att önska er alla en

härlig midsommar!

 

(Foto: Mannen ♥)

 

Kram

från

   Om allt hade varit som vanligt

Jag har gått på semester!

 

Och om allt hade varit som vanligt, hade även min käre make gått på semester igår eller idag.

Och, om allt hade varit som vanligt, hade jag fått ett sms i eftermiddags, där frågan hade varit, hur det kändes.

Och om allt hade varit som vanligt, hade Mannen köpt jordgubbar och bubbel för att vi skulle fira semestern.

Eller så hade vi stämt träff någonstans i Malmö för att fira vår semester.

Tillsammans.

Vår gemensamma semester...

 

Nu är inget som vanligt.

Och ingen frågar hur det känns.

Inga jordgubbar, inget bubbel.

Ingen träff.

Inget.

Tillsammans.

Vi.

 

No nothing.

 

Det gör ont!

 

♥

 

 

   Vi hade i alla fall tur med vädret...

...är en smårolig (tyckta jag då i alla fall) men fullständigt dråplig film från 80-talet.

 

Men det jag vill komma fram till med rubriken är, att det idag INTE verkar som om vi får tur med vädret.

Utflykten till stranden idag, blir ju gensat hotad då vädergudarna bestämt sig för att låta vattnet flöda ovanifrån denna morgon.

Tråkigt men sant.

 

Jag gillar verkligen vatten.

I olika former och i rätt mängder.

Favoritvattnet är havet.

Att sitta intill det och att bara njuta av dess skvalp.

Det gillar jag verkligen.

Men jag gillar inte då det skvalpar runt fötterna när jag går.

Och det gillar jag varken inne eller ute.

I synnerhet inte inne i arbetsrummet klockan åtta en måndagmorron.

Och ej heller en dag som denna.

Nej, då hade jag helst sluppit skvalpet runt fötterna.

 

Vädergudarna hade lovat strålande sol och 28 grader varmt.

Båda dessa lyser dock med sin frånvaro.

 

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", säger ett ordspråk. Men det håller jag faktiskt inte med om.

Inte när man ska på utflykt.

 

Nåväl.

Ska sluta gnälla.

 

Men det var svårt att hitta gnista att stiga ur den varma goa sängen i morse till ett faktum som betyder att jag/vi måste tänka om fullständigt kring dagens aktiviteter.

 

"Vatten, vatten, bara vanligt vatten..."

 

 

Gomorron!

   Inget vatten...

...inga tjuvar och allt har funkat som det skulle idag.

Vilket ju var väldigt skönt med tanke på veckans något skakiga inledning.

 

I morron blir det utflykt med hela skolan.

Till stranden beger vi oss med filt, picknickkorgar och allehanda spel för olika aktiviteter.

En skön och avkopplande avslutning på en "termin", hoppas jag.

 

Sen är det SEMESTER!

I 6 hela veckor!

 

Det ska faktiskt bli skönt.

Det har varit omtumlande att jobba.

Det har gått bra, men det hade absolut kunnat gå ännu bättre.

Men...även sämre.

 

Äh, jag är efter omständigheterna ändå nöjd med att jag de flesta dagarna faktiskt har tagit mig till jobbet och att jag de flesta dagarna kunnat genomföra mitt arbete någorlunda.

 

I 6 veckor ska jag "bara vara".

Andas. Finnas. Ta hand om mig och de mina.

 

Men det kommer även att bli tufft...♥

 

   Ingen reagerade på...

   Det är som om det gått troll...

   Helt ärligt...

   Jag fick ett ryck

Blåst och växlande molnighet vaknade jag till i morse.

Inget filosoferande i solstolen idag alltså.

Än mindre i brassestolen på stranden.

Nä, inget av det var att tänka på.

 

Så jag tänkte om.

Och gav lite kärlek åt min älskade trädgård.

Ett samtal till mamma och pappa (som envisas med att jag ska höra av mig då jag är i trädgården för att de så gärna vill hjälpa till...gulliga de! ♥) senare, och hackandet, klippandet och krattandet var i full gång.

I två timmar.

Vi hade precis hunnit ta en fika på däcket och påbörjat det sista rycket...

...DÅ kom skyfallet!

Men vi blev klara sånär som på den ena gavelsidan.

Skönt!

 

En dusch senare och jag befann mig i bilen med yngste sonen.

Övningskörning i 1½ timme.

Uppkörningen börjar liksom närma sig så det gäller att hänga i.

Han är sååå duktig! Jag är så stolt över honom och det vet jag en till som är...♥

 

Nu tänkte jag...göra absolut ingenting!

Köpte mig två nya böcker när vi svängde inom och handlade på hemvägen, plus att senaste numret av en av favorittidningarna låg oläst i brevlådan.

 

 

MYS!

 

Ha en fortsatt fin söndag!

   Dagen...

...idag har tillägnats solen.

Som har strålat från en klarblå himmel hela dagen, men eftersom det både blåste och jag kanske inte kunde bedömmas vara sådär riktigt lämplig som bilförare förrän i eftermiddags, fick dagen tillägnas även däcket.

Vilket inte gjorde ett smack, för jag har haft en alldeles underbar dag i solstolen.

 

Gårdagen blev fantastisk på alla vis.

Jag ska visa lite bilder.

 

Här ska de snart komma ut...

 

 

 

 

Systerdottern strålade ikapp med de andra lyckliga studenterna.

 

 

Här tillsammans med pojkvän, lillebror och mamma.

 

 

Enligt seden ska man åka lastbilsflak och skrika och skräna tillsammans med sin klass.

Och det gjorde såklart även systerdottern.

 

 

Hemma hos mamma och pappa blev det sedan god mat och gott att dricka.

Precis som det ska vara på en student alltså.

 

Systerdottern och hennes kille. Så söta...

 

 

Ett glatt gäng på däcket...

 

 

Me and sis...

 

 

Bordsdekoration...

 

 

Ego...

 

 

Sen bar det iväg till ett diskotek. Ja, för ungdomarnas del alltså.

Vi andra "diskade" lite hemma på mammas och pappas däck.

 

Och vid tolvsnåret cyklade jag hemåt.

 

Tack till hela familjen för en underbar kväll! ♥

 

Vin och drink hela kvällen satte dock spåren att huvudet idag var lite tungt och kroppen lite "lealös".

Därav däckhänget i solen.

 

Vid fyra satte jag igång grillen.

Vid halv sex stod regnet som spön i backen.

Vi hann alltså precis!

 

Och nu ska jag städa.

Kul!

Not!

Men nödvändigt!

 

Trevlig lördagskväll

önskar

   För två år sedan...

...stod vi såhär och grattade Simon till hans student.

 

 

Idag är det dags igen.

Inte samma påg.

Faktiskt ingen påg alls.

Nej, för idag är det dags för en riktigt go tös att förväntansfullt kliva ut på trappan till Österportsskolan.

 

Mitt äldsta syskonbarn tar studenten idag.

Killarnas kusin - Rebecka - springer idag ut från skolan som nybakad student!

Och jag är bara så glad och stolt över att hon, efter både möda och besvär, lyckades!

 

Idag är det din dag, Rebecka! ♥

Hurra, hurra, hurra!

 

 

GRATTIS

&

LYCKA TILL,

 

BEXON! ♥

   Brorsdotterboost!

Idag, efter jobbet, åkte jag hem till min bror och hans familj på kaffekalas, eftersom äldsta dottern i familjen fyllde år.

Lilla Isa, broderns förstfödda, var på ett strålande humör och charmade såväl faster som övriga gäster.

Men hon var ack så svår att fånga i bild.

Varje gång som kameran (mobilen) åkte fram, passade den lilla primadonnan på att vrida på huvet, alternativt la på en lite sur min.

Ett tredje alternativ för mitt lilla projekt - att fånga den lilla sötisen i bild - var att fotografen aka fastern herself fick så bråttom vid minsta leende att hon alldeles glömde bort att man måste försöka hålla mobilen still då man fotar, vilket då resulterar i väldigt suddiga bilder.

 

Detta var det bästa för kvällen...

 

 

 

Och dessutom blev ju bildkvalitén sådär, eftersom jag valde att "klippa bort" lilla farmor och sedan förstora bilden efter det.

 

Men söt, DET är hon! ♥

   Jag har sagt det innan...

...och jag säger det igen - jag gillar verkligen att åka kollektivt!

Jag gillar att kunna släppa kontrollen, att inte kunna påverka, även om förseningar visst kan vara stressande, absolut.

Men ännu mer stressande skulle det vara för mig att ta bilen till Malmö varje dag och behöva sitta i en bilkö och bli stressad.

 

Det bästa med pågatågen är deras tysta kupé.

Där är jag ett med mig själv, med mobilens alla möjligheter eller varför inte en god bok.

En underbar känsla!

 

Idag blev dock min känsla lite grusad.

Dörrarna till tysta kupén fungerade nämligen inte.

Och där satt jag och förundrades över människors ork att ordbajsa denna arla morrontimme som det dock är klockan kvart över sju på morronen.

Och inte blev det mycket vettigt sagt heller.

Nej, det lät mest som någon som älskade att höra sin egen röst, mycket och länge, och egentligen mest som en monologisk klagan.

Så är det ofta.

Och därför är tysta kupén ett litet guldkorn för oss kollektivresenärer.

 

Tyvärr hade jag glömt mina hörlurar hemma och kunde därför inte "plugga in" lite god musik i öronen.

 

I samma stund kommer jag på att dagens lunch ligger hemma i kylen, BAH!

Inte har jag sovit mycket inatt heller, av olika anledningar.

 

Men, men...dagen kan bara bli bättre...right...?!

 

 

 

Gomorron!

   10 månader...

...och fortfarande lika ofattbart!

Den svåraste frågan av dem alla - VARFÖR?! - är fortfarande obesvarad och kommer väl alltid att så förbli...

 

Jag saknar dig så oerhört mycket, Nille! ♥

 

 

Den 6 juli förra året, på min födelsedag...(ungefär en månad innan...) firade vi dagen i Ystad, var på restaurang Store Thor, åt och drack gott. Hade det bara så bra...

Kvällen fortsatte på favvisrestaurangen Marinan där en god drink följde.

Den sedvanliga promenaden på den intilliggande vackra bryggan fick avsluta vårt stadsbesök.

 

Här fotade du mig...som vanligt...

 

 

Älskar dig, Mannen! ♥

   Vaknade...

   Tsss.

Thailand!

Vad ska man i Thailand, när man har Mossby...?!

(Avis?! Vem?! Jag?! Näää...!)

 

I mars var en av mina fina vänner i Norrland, Camilla, i Thailand med sin familj.

Och jag har ingen aning, men jag kan tänka mig att resan kostade...ett par tusen...

 

Till Mossby åker man nästan gratis.

Eller ja, man får ju köra i 1½ mil enkel väg, så visst, lite bensinpengar blir det ju...

 

Till Thailand kan man åka när som helst (tror jag) och ändå få ganska fint väder.

Till Mossby åker man med fördel och tyvärr bara under maj till oktober. Och då ska man ha en jädra tur med vädret.

Men det är oxå den enda skillnaden!

 

På bild ser man ingen skillnad i alla fall.

 

Kolla här:

 

Mossby...

 

 

 

Thailand...

 

 

 

Det KAN tänkas att jag blandade ihop några av bilderna, men det spelar ju ingen roll när man nästan inte ser någon skillnad...;)

 

Gomorron!

   Äntligen premiär!

Dagen inleddes med en liten brorsdotter-boost.

Isa var och hälsade på farmor och farfar och jag passade på att snusa och gosa lite med den lilla sötisen.

♥

 

 

Sen blev det dags att dra vidare mot nya mål.

Och målet för dagen var ju - premiären i brassestolen på stranden.

Äntligen!

 

Ingen annanstans mår jag så bra som just vid vid havet och på stranden.

Ingen annan plats skänker så mycket frid, lugn och ro.

Vågornas kluckande, vindens bris, solens smekning...åhhh!

En tillvaro som gjord för eget filosoferande och bästa platsen för nytt energiintag.

 

 

 

 

 

En underbar dag och en riktig lisa för en frusen själ...♥

 

Tror faktiskt att det blir en efterlängtad repris idag...

   En bild...

...säger mer än tusen ord.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar dig, Mannen! ♥

 

   Jag befarade...

...det värsta.

Och jag kan inte säga att mina farhågor inte besannades.

För det gjorde de.

Big time!

 

Jag visste att det skulle göra ont.

Så in i helvete!

 

Det har det gjort i snart 10 månader.

Vareviga dag.

 

Extra ont nu på försommaren.

När dina liljekonvaljer blommar.

När ditt gullregn står i full blom, Nille...♥

 

När det egentligen alltid var vår tid.

Din och min.

Tillsammans.

Sommaren.

Då du alltid var långledig.

Däckhäng.

Saknar jag.

Det är så tomt därute nu...♥

 

Och just denna dag.

Din födelsedag, Nille. ♥

 

Aj som fan, vad det gör ont!

Att du inte längre finns hos oss.

Lever med oss.

Är.

Det. Gör. Ont.

 

Grattis älskling, wherever you are! ♥

 

Älskar dig för alltid och saknar dig oändligt! ♥

 

   Rollercoaster!

Ja, så känns det faktiskt.

Livet är verkligen som en berg- och dalbana.

Och det gör plötsliga svängar.

En sekund, en minut, en kvart, en timme...ja, det kan verkligen svänga.

Hit och dit.

Fram och tillbaka.

Upp och ner.

Med betoning på det sista.

Ibland känner jag mig faktiskt lite schizofren.

 

Jag är medveten om att livet alltid kan kännas så.

Alla människor har sina ups and downs.

Oavsett vad man har i bagaget.

Oavsett vilka svängar livet har tagit en på.

Absolut.

 

Vissa prövas mer än andra.

Så är det bara.

Varför vet jag inte.

Och många har blivit prövade mycket värre än jag och Boyzen.

Absolut.

 

Ändå kommer man aldrig ifrån att det här är min och vår sorg. Min och vår saknad. Min och vår kärlek som blivit prövad.

 

Och det är ungefär så mycket som jag kan ta in just nu.

Min verklighet.

Som faktiskt är...ja, för jävlig.

 

Vi gör så gott vi kan.

Vi tar en dag i taget.

Ibland tar vi ett steg fram, ibland fem.

Men ibland tar vi oxå två steg bak och ibland tio.

 

Ibland, eller faktiskt ganska ofta, är jag precis där...♥

10 månader tillbaka i tiden.

Och minns. Precis. Hur. Jävligt. Det. Var.

 

Och känner varje dag hur jävligt det ÄR.

 

 

Idag träffade jag stenhuggaren på kyrkogården.

Vi diskuterade formerna och det praktiska kring din blivande sten.

Bara en så vidrig situation. Egentligen.

Men ack så nödvändig. I den situation som råder.

 

På tordag skulle du fyllt 48 år, Nille. ♥

Fy fan vad ont det gör att i inte kan fira dagen tillsammans. Längre.

Att vi inte kan fira några dagar alls tillsammans...Nånsin.

Fira livet.

Att vi inte bara får vara...i nuet...i verkligheten. Alltid.

Du och jag. ♥

 

Det gör så ont!

 

Saknar och älskar dig! ♥

   Dagen idag...

   Måndag morron

Jag vaknade, efter en ganska orolig natt med alldeles för lite sömn, trots allt på väldigt gott humör.

Fåglarna mötte mig kvittrande på trappan och solen sken från en klarblå himmel.

"Hrmpf", tänkte jag dock, "synd att inte vara ledig en sån här dag"!

Men vad fasen, det blir inte alltid som man själv vill eller planerar.

Och väder och vind hör ju trots allt till de mera världsliga tingen.

 

Jag klädde mig, fixade till mig och susade sedan iväg på min cykel genom den morrontrötta hålan.

Inne i tysta kupén njöt jag på sedvanligt vis och lästa en stund i min bok.

Alldeles för snart var jag framme vid Triangeln i Malmö och det var dags att kliva av.

 

Min promenad genom ett inte lika morrontrött Möllan blev angenäm.

Framkomsten till jobb likaså, där jag kramades om av arbetskamrater.

 

Just nu sitter jag och "vaktar" en deltagare som skriver sitt nationella prov i C-kursen.

Tanken är att jag ska planera under tiden och det ska jag.

Jag skulle bara säga hej och godmorgon först! :)

 

   I två månader...

...augusti till oktober, sov jag i soffan varje natt.

 

Oförmögen att knappt gå in i sovrummet och än mindre sova där. ♥

 

Varje kväll i soffan somnade jag till en film. Eller somnade och somnade...men att ha en film igång var det enda som kunda få mig att i alla fall slappna av något,

 

Och alltid samma typ av film.

Våra favoritfilmer. Niclas och mina.

Wallander.

 

Olika Wallander-filmer, om och om igen, kväll efter kväll efter kväll.

Slumrade, gick tillbaka, kollade en stund, slumrade...grät, grät och grät...slumrade...och sen kunde jag helt plötsligt se en hel film, två filmer, tre filmer...på raken...fullständigt oförmögen att somna.

Timme efter timme...film efter film...

 

Nu går Wallander-filmerna igen på söndagar.

Och jag är nästan oförmögen att titta.

Det gör för jävla ont.

 

Inledningsmusiken...tårarna rinner...♥

 

Så förknippat med minnen av våra mysiga söndagskvällar.

Oftast avslutades dessa med just - En Wallanderfilm.

 

Så förknippat med chocken, sorgen och saknaden...

 

Snart 10 månader!

 

Jag älskar dig för alltid och saknar dig oändligt, Nille! ♥

 

   För-äta och o-gjort

 I Norrland gör man allt före man egentligen har gjort det. Om det behövs eller ej.

 

Och i Norrland tror de att man kan sätta o framför alla verb just för att illustrera att man inte gjort det än.

 

Jag fattar om ni inte fattar nånting, för det gjorde inte jag heller först.

Exempel:

När Camilla, Carina, Susanne och jag ska iväg "på tur" då måste man för-äta. Även om man inte är hungrig, äter man alltså. Just in case liksom.

 

Och så måste man för-kissa. Man är alltså inte kissnödig, men ifall ifall...då ska man liksom bara ha gjort det.

Man för-äter, för-kissar, för-dricker, för-...allt!

 

Och så det här med o:na...

 

Man kan ju ha saker o-gjorda.

So far so good liksom.

Men här är det ingen hejd på vad man kan ha ogjort.

 

När vi kom hem till Susanne en av dagarna då jag var i Norrland, hade hon o-duschat, o-borstat tänderna och o-kissat hundarna.

(Att vara oduschad och vara oborstad är ju en sak...men, som sagt, de hittar på eget hela tiden...)

 

Men jag gillar er skarpt ändå tjejer! Och ert egna språk...♥

 

   Dagen i bilder

Mamma och jag gjorde fint hos Nille...

 

 

Bo Robertsson är Nilles pappa...och nu vilar de tillsammans. ♥

 

Nilles plats, där det snart kommer att finnas en gravsten som bara är hans...♥

 

 

En stund på däcket blev det sen.

Och plötsligt hade jag en "myling" på taket...

 

 

Denna underbart fina och goa "lille myling" och jag satte oss sedermera i bilen för en liten övningsrunda.

Plötsligt blev vi sugna på glass och styrde därför kosan till Mossby.

Mmmm...

 

 

 

 

Sen blev det dags att "pula ihop" lite kvällsmat.

Baconlindad och vitlöksostfylld fläskfilé med potatisgratäng, "Norrlandssås", svampkompott och färsk, smörfräst sparris.

Bara så gott!

 

 

Nu då?

Äh, det händer inte mycket...