Bus eller godis?

Näst äldsta sonen har förberett med diverse lösa godsaker och hans och yngsta sonens fina pumpalykta lyser så fint på trappan.

Men det värsta är att det gör även de små "monsterna". Lyser med sin frånvaro alltså.

Eller värsta och värsta. Men det hade ju varit kul om det kom några rackare.

För att få lite godis.

För det är det jag föredrar, även om jag vet att de små monsterna vill busa.

Det ville ju våra killar oxå då det var de som gav sig ut och plingade på dörrarna denna lite spökiga afton.

 

Nåväl.

 

Eftermiddagen blev precis som jag förutspådde. Hektisk.

Och ändå hann jag inte allt.

Och glömde bort en del.

Som det blir till att ta tag i på direkten i morron bitti.

 

Medan eftermiddagen snabbt gled över i kvällning, insåg jag att det inte alls var tisdag, som det kändes som, utan torsdag!

Så går det väl när man "super bort" veckans två inledande dagar och "skubbar" från jobbet.

(Tjänstledig var jag.)

 

Och vet ni vad jag mer insåg en stund innan det var dags att gå hem...?!

Jo, att det är mammas födelsedag på söndag, men att hon ska firas på lördag = middag med familjen at Mom's Place. Gött!

Viss fan!

Jag lovade ju att jag skulle fixa presenten till mamma!

 

Kvart i fem ringer jag till sönerna och säger att de får laga mat och äta själv, eftersom jag kom till att bli sen.

Mot Triangeln!

 

En timme och tio minuter senare var jag på väg mot tåget.

Mammas presenter var då fixade och Afro hade till och med hittat något till sig själv.

 

 

Japp, två basicbraatthatillvardags-tröjor á 79 spänn på Cubus!

Inte den bästa bilden, men det pallar jag inte bry mig om just nu.

 

Nöjd med mig själv, svänger jag in med cykeln på uppfarten.

På trappan lyser Pumpan inbjudande och välkomnande.

Inne om dörren doftar det mat i långa banor.

Killarna sitter kvar efter avslutad måltid och har till och med dukat till Mammis.

Gullungar! ♥

 

Lite snack, lite ombyte till skönare kläder och lite undanplockning senare, sjunker jag nöjd ner i soffan med ett vinglas.

 

Nu ska de sista skälvande kvällstimmarna avnjutas med fötterna på det ljusprydda bordet!

   En påse gott & blandat

Onsdagen var här fortare än fortast och det blev åter dags att gå i tjänst på arbetet.

 

Min skalle var lika rörig som mitt skrivbord var under gårdagen, och vice versa.

Hujedamig, hur ska jag få ordning på allt...?!

 

Baksidan av att vara frånvarande på jobbet, oavsett om det är planerad ledighet eller sjukdom.

Nåja, det kommer en dag idag.

Och något säger mig att eftermiddagens planeringstid kommer att försvinna i ett huj!

 

När jag kom hem igår, blev jag alldeles varm i hjärtat.

Jag möttes nämligen av det här...

 

 

Yngsta sonen och näst äldsta sonen hade roat sig med att göra pumpan redo för Halloween.

Och tusan vad fin den blev!

Tack killar! ♥

 

Och så hade de rostat pumpakärnorna i ugnen...

 

 

Väldigt mumsigt, men man får vara beredd på att spotta lite skal. :)

 

Dags att ta itu med verkligheten!

 

Gomorron!

   Måndagen...

...kom snabbare än någon av oss fyra trallande jäntor önskade.

I alla fall vad jag önskade.

 

Efter frukosten och morrontoaletten, åkte Camilla, hennes man och jag till Carinas stuga och kollade läget.

Och jag säger bara - vilket läge!

En stuga alldeles intill en sjö. Och med strandtomt!

Ojojoj!

 

 

 

 

 

 

Jisses, vad det kommer att bli fint när det blir klart, Carina! ♥

 

(Hoppas att du förlåter mig för att jag la upp bilden fast att jag sa att jag inte skulle!)

 

När vi hade kikat färdigt vid Carinas stuga, åkte vi åter hem till Sjöströms för att inta lite lunch innan avfärden till Umeå.

 

Och nä, lunchen blev inte förevigad.

 

Inte heller shoppingturen i Umeå stad eller ens något foto på omgivningar blev tagna.

Nä, jag tänkte inte på det helt enkelt.

 

Men vänta...fikan på Barista fotade jag ju...

 

 

Go'kaffe och Biscotti! Mums!

 

Plötsligt blev det dags att dra sig mot Umeå flygplats.

Familjen Sjöström skjutsade mig...

 

 

Dags att ta farväl...

 

 

Usch, lika tråkigt varje gång!

 

Tack fina ni för underbara dagar! ♥

 

Återkommer för att berätta om min läskiga hemresa...

   Söndagen...

...inleddes med slapp i blogghörnan.

Och nä, vi var inte bakis, men det var jädigt skönt att bara ta det lugnt.

 

Vilken kväll vi hade igår!

Trots att vi saknade två av våra vapendragare väldigt mycket!

Carina var ju och fixade i stugan och Susanne, den stackaren, var ju magsjuk.

Tråkigt, men sant.

 

Hur som helst...

 

På eftermiddagen åkte jag, Camilla, hennes båda döttrar och Susanne iväg för att kolla in en strutsfarm som ligger i närheten av Ö-vik.

Jag hoppades att det skulle finnas strutskött till försäljning, eftersom det är ju bara så gott!

Men nej, de hade bara kött avsett att användas i deras restaurang.

Nä, vi åt inte där, men vi var rörande överens om att dit bara måste vi åka för att käka nån gång.

Jag längtar redan...:)

 

Restaurangen var ett litet oansenligt ställe på utsidan...

 

 

 

 

...men bara så mysigt på insidan...

 

 

 

 

 

 

 Bilderna gör faktiskt inte riktigt stället rättvisa, men ni får faktiskt tro mig på mitt ord, att där var väldigt, väldigt mysigt.

 

Ute träffade vi på de här kompisarna...

 

 

 

 

 

 

...som såg ut att undra vad vi var för några typer...

 

 

Hihi!

 

Inne kunde man köpa strutsäggsskal...

 

 

...strutsfjädrar...

 

 

...eller varför inte en dammvippa, gjord AV strutsfjädrar...

 

 

Tack igen, tjejer, för ännu en underbar dag tillsammans med er! ♥

 

På hemvägen stannade vi till vid den underbara Själlevadskyrkan...

 

 

...där Camillas dotter passade på att föreviga oss brudar tillsammans...

 

 

På kvällen bjöds det på go'midda...

 

 

 

 

 

...hemma hos Camilla, dit såklart även Susanne och Carina var bjudna.

Så fick vi ännu en underbar kväll tillsammans.

 

Tack fina, fina ni! ♥

 

   Lördagen...

...då?

Mådde oförskämt bra gjorde vi, med tanke på hur gårdagskvällen slutade!

Dagen blev dock väldigt slö och slapp.

Men bara så mysig.

Mycken tid spenderades halvliggande sittande i underbara blogghörnan...

 

 

...där vi bloggade, umgicks och mös hela dagen.

 

Inte förrän vid fem blev det dags för oss att komma loss, lämna hemmet och sätta oss på tåget mot Ö-vik.

Och denna kväll blev det bara jag och Camilla, eftersom Susanne dragit på sig nån magsjuka och Carina måste fixa i sin nyinköpta stuga.

Tråkigt, men så var det.

 

Två trallande jäntor begav sig således mot restaurang La Casa Mia, där bord för två var beställt.

Här "bjöds" vi på en fantastisk buffé för endast 129 riksdaler.

En kycklingrätt, en fläskfilérätt, en laxrätt, två asiatiska rätter och friterad kyckling och till detta potatisgratäng, ris och nudlar.

 

 

Och så salldsbuffé...

 

 

Till efterrätt blev det friterade bananer med glass.

 

 (Bilden är helt fräckt snodd av Camilla. Dock med tillstånd.)

 

Mums säger jag bara!

Så gott det var!

Och prisvärt!

 

Till detta klämde vi varsin flaska rött.

 

 

Under tiden som vi satt där, befann sig Camillas arbetskamrater på ishockeymatchen mellan Modo och Luleå. Där Modo vann med 3 mot 2. :)

 

Camilla hade dock telefonkontakt med dem efter matchen och så bestämdes att vi skulle träffas hela gänget för att avsluta kvällen tillsammans.

Dock rådde delade meningar om var kvällen skulle avslutas.

Och efter en rundtur på stan, satt vi åter på La Casa Mia och nu tillsammans med gänget.

 

Och vilken avslutning det blev!

Ett lokalt band spelade.

Och vi dansade, dansade och dansade.

 

Och naturligtvis blev det en massa tokigheter även denna kväll...

 

 

Jag hade så jädra roligt!

Så roligt har jag inte haft på hela det senaste året!

Och trodde nog aldrig att jag skulle kunna känna en sån här ren och skär glädje igen.

Inte att jag skulle dansa sådär från hjärtat igen.

Och verkligen tycka att det var roligt.

Men det var det!

 

Det var en magisk kväll.

Den var förlösande!

 

Tack älskade Camilla och tack till dina goa fina arbetskamrater! ♥

 

 

 På natten drömde jag om Nille.

Men det är en helt annan historia...♥

   Fredagskvällen...

...fortsatte sedan hos Susanne.

 

Där bjöds på götta av alla de slag.

 

Förrätt...

 

 

Varmrätt...

 

 

Dessert...

 

 

Go'kaffe...

 

 

Go'dricka...

 

 

Tack fina Susanne för en underbar måltid! ♥

 

Och tack till er alla tre för en, som vanligt, rolig och tokig kväll! ♥

 

Sen vet jag inte vad som hände, men kvällen slutade såhär...

 

 

 

 

 

 

 

 

Men, som sagt, what happens in Norrland, stays in Norrland! :)

   "Hur...

...väcker man en skåning på bästa sätt"?

Så skrev Camilla igår på Facebook och jag lovar att hon fick en massa olika förslag.

Sjung en jojk, tyckte någon.

Någon annan tyckte att hon skulle lägga en spindel hos skåningen.

Ett förslag var att släppa en brakare.

En annan tyckte att hon skulle få ett glas vin.

Öppna fönstret så att hon känner fabriksdoften, tyckte någon.

En puss på kinden tyckte någon.

Själv tyckte jag faktiskt att det sistnämnda vore bäst.

 

Men se, hon behövde inte bli väckt alls.

Nä, för hon vaknade faktiskt själv! :)

 

Nåväl.

 

Efter några timmars slapp i blogghörnan, blev det dags att göra sig i ordning och åka iväg.

Och som vanligt hade jag varken någon anong om vart vi skulle åka eller vad vi skulle göra.

 

Resan gick söderut i alla fall.

Och trots att jag åkt där en gång förut, kände jag inte igen mig det minsta.

Jag åkte ju nämligen tåg och buss upp första gången jag var här i detta underbara landskap.

 

Slutligen såg jag en skylt som informerade om att vi snart var vid Skuleberget.

Aha!

Nu fattade jag!

Och blev genast orolig!

"Ni vet väl om att jag är EXTREMT höjdrädd?!, säger en orolig Afrodite.

Men ingen svarade.

"Och ni vet väl om att jag ALDRIG skulle sätta mig i en linbana?! Just för att jag är så jäkla HÖJDRÄDD!", fortsatt en ännu oroligare Afrodite.

Fortfarande inget svar.

Men just det, jag är ju med tystlåtna norrlänningar! Hihi!

Inte konstigt att jag inte fick något svar då ju. :)

 

Nåväl.

 

Det skulle visa sig att vi varken skulle åka linbana eller bergsklättra.

Puh!

Nä, vi skulle promenera upp i en väldigt karg och svår terräng.

Det skulle oxå visa sig att vi inte skulle hela vägen upp, utan bara lite drygt halvvägs.

Till Skulegrottan, Kungsgrottan eller Rövargrottan.

Ja, den omnämns alltså med alla dessa namn.

Det sistämnda för att på 1600-talet sägs grottan ha varit ockuperad av rövare.

Och två av dem träffade vi faktiskt på vår väg upp...

 

 

 

 

Vi klättrade, promenerade, pustade och stånkade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och ibland fick vi stanna och pausa, ta en klunk vatten och flåsa av oss lite.

 

 

Och så kollade vi på den vidunderliga utsikten...

 

 

Slutligen var vi uppe.

I grottan.

 

 

Och vi njöt av utsikten...

 

 

 

 

Oj, vad jag saknade min riktiga kamera!

Bilderna hade ju blivit så mycket bättre!

 

Tre stolta jäntor efter väl utfört arbete...

 

 

Tack för en underbar utflykt tjejer! ♥

   Jag är framme!

Japp, jag är framme och det var jag vid ett-tiden igår middag.

Men det kunde ha gått riktigt åt helsicke!

Jo, för jag försov mig!!!

 

Kommer ni ihåg den här...?

 

 

Eftersom den var så förskräckligt tom då jag gick och la mig vid halv ett, var planen att jag skulle upp tidigt. Kvart över fem skulle klockan ringa. Eller en av dem.

Och det gjorde den ju oxå.

 

Men då jag vaknade var jag både fruktansvärt trött och väldigt frusen.

Bestämde mig därför för att ligga kvar en liten, liten stund.

Stunden blev lång.

För lång.

 

Och jag hade, helt omedveten om min korkade handling, stängt av ALLA larm. OCH sov lugnt (?!) och fullständigt ovetande om situationen, vidare.

Tills sovrumsdörren öppnades av näst äldsta sonen, som undrade om jag inte skulle upp.

DÅ vaknade jag!

Panikslagen!
Klockan var halv sju.

Pappa skulle komma och hämta mig klockan åtta.

Och ingenting var ju fortfarande packat!

 

Nu blev det fart må ni tro!

Och jag var färdig klockan åtta.

 

PUH!!!

 

Vilken morron!

Vilken start på dagen!

 

Sen blev den bättre:..:)

 

Flygresan gick bra.

Här kollar jag så att vingarna verkar ok.

 

 

Jag lyfte planenligt från Sturup och flyget landade i tid på Arlanda.

Nästa flyg, alltså flyget till Umeå, blev lite försenat.

Bara tjugo minuter, men ändå.

Jag visste ju att i Umeå, stod ju Camilla och väntade, och väntade...

 

 

Äntligen framme!!!

 

Kramkalas! :)

 

Mot sydligare breddgrader! Med en koncentrerad Camilla vid ratten.

 

 

Halvvägs mot Husum ligger ett ställe som heter Lögdeå och där, mitt ute i ingenstans ligger...

 

 

...Häggströms modehus.

En liten rörelse som funnits sedan...

 

 

...och som gått i arv i generation efter generation.

Häftigt!

 

Här fanns kläder av alla de slag, olika märken och olika stilar och synnerligen olika priser.

Näpp, det blev inget fynd för min del. Bara Camilla fyndade.

Men det var kul att ha varit där.

 

Nu blev det dags att åka vidare mot Husum, där David, Camillas make, väntade med fika.

 

Några timmar senare träffades vi äntligen ALLA FYRA!

 

 

Hemma hos Carina.

 

Här bjöds det på götta må ni tro!

 

Paj...

 

 

...sallad...

 

 

Cheesekake...

 

 

Och älgpluttar...?!

 

 

Nej, men underbar tryffel med hallon i.

 

Till detta bjöds rödvin och sedan en massa olika goda likörer.

 

Tack Carina, för en underbar måltid! ♥

 

Susanne hade varit klok nog och köpt blommor till värdinnan.
Underbara rosor...

 

 

Lite senare blev det chat med två underbaringar från Skåneland.

En massa, massa bus på What's up blev det.

Som vi skrattade!

*fnissar vid minnet* :D

 

Vi brukar säga att "What happens in Skåne, stays in Skåne" och "What happens in Norrland, stays in Norrland".

Kanske gäller även detta för What's up.

Jag vet inte, för vi har inte satt upp några egentliga "spelregler"...

Men detta bara måste jag dela!

 

 

 

Hur galet kan det bli med tre norrlänningar och tre skånskor i en chat???

Precis hur galet som helst!!!

Jag lovar!

 

Och kanske är detta vädigt internt. Man kanske inte förstår det roliga riktigt om man inte medverkade.

Men ni får helt enkelt tro mig på mitt ord - det VAR hur roligt som helst!

 

Tack alla underbara brudar för en rolig, mysig och helt galen kväll! ♥

Även till Diana och Moí alltså, som medverkade på distans och på sitt lilla vis...*fniss*

 

Äventyret fortsätter...

   Idag...

...är en riktigt bra dag.

En bättre dag än många andra faktiskt.

 

Varför då då, undrar kanske ni?

Jo, för att idag åker jag till Nordpolen.

Eller jag menar Norrland.

För att vara lite mer precis, menar jag Ångermanland.

Örnsköldsvik.

Husum.

Så, nu var jag precis exakt.

 

I självaste Husum ska jag nu husera i dagarna fyra.

 

Gött!

Mysigt!

Roligt!

 

Älskade tjejer!

Tack för att ni finns! ♥

 

Dock fanns ett litet världsligt problem klockan 23.45.

Bara en liten, liten petitess, men ändå.

 

Såhär såg nämligen min resväska ut!

 

 

Jag hoppas att den ser annorlunda ut just nu...?!

Klockan är ju ändå 8.00 och pappsen lär ha hämtat mig vid det här laget...för att ta mig till flygplatsen där planet lyfter 9.00.

 

To be continued...

   Snn News

   Vet ni...

...varför jag är så trött denna måndag?!

Jo, för att jag har börjat i tid med en viss sak.

Nästa helg har jag liksom lite annat för mig och kommer inte att hinna med allt görat med vintertiden.

 

 

 

 

Börja i tid ni med! :)

   Söndagen...

...var plötsligt här!

Men utav detta faktum visste jag inget förrän halv tolv i förmiddags, för så länge sov jag.

Ok, jag var inte i säng förrrän halv tre, men ändå.

 

Bråttom, bråttom fick jag att försöka fånga helgens allra sista skälvande timmar!

 

Med anledning av vädret, blev det ingen cykeltur, men väl lite fotografering hemmavid.

Iklädd pyjamas och morronrock började jag session numero uno.

Hujedamig, vad ska grannarna tro, där jag ligger med ändalykten i vädret, krälandes på marken.

Men se, det struntar jag i!

 

När jag stoppade minneskortet i datorn för att inspektera skörden av motiv, blev jag besviken.

Det blev liksom inte så braiga bilder som jag hade tänkt mig!

Resultat från session numero uno - ikke godkänd eller EUM, som vi säger i skolvärlden.

Gör om, gör rätt var det som gällde således!

 

Note to self: Köp stativ!!!

 

Nåväl.

Inte ger jag väl mig så lätt, näedå!

 

Nu hoppade jag ur jamisen och gav mig ut igen.

Och nu skulle väl inte grannarna få något att snacka om...?!

Men kanske ändå.

För eftersom jag inget stativ har, släpade jag nu med mig en pall ut, som stöd för darrande hand.

Kanske får de ändå något att snacka om. Sin tossiga granne...

Men, det bjuder jag på!

 

Note to selt: Köp stativ!!!

 

Nåväl.

 

Lite, lite bättre blev det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget A i betyg, men kanske ett D...

 

 

 Jaha, det var söndagens aktiviteter i bilder det i - "Expidition fånga hösten"!

 

 

Vill ni lyssna på något säväl smäktande, smärtande som underbart, så lyssna på söndagens örongodis, som låter såhär...♥

 

 

 

Och skribenten och "fotografen" herself har ni här...

 

 

 

Note to self: Köp stativ!!!

 

Och vet ni?

Ibland har man turen att ha väldigt omtänksamma människor i sin närhet!

En vän på Facebook lät nämligen meddela att han stod i begrepp att köpa ett stativ till sin sambo, så då tyckte han att han lika gärna kunde köpa två, så kunde jag ta det ena.

Tack snälla Coffe!

 

Fortsatt skön söndag till er alla!

   Klockan halv sex...

...i morse steg jag upp.

På en lördag!?!

Jo, men jag hade liksom ett litet mission idag...:)

 

Vid sju styrde jag Volvon mot Malmö, där jag hämtade upp äldsta sonen.

Vidare körde vi sen tillsammans mot betydligt norrare breddgrader, där målet för resan var ett besök hos näst yngsta sonen som nu bor i Nybro och pluggar i Kalmar.

 

Äldsta sonen och jag hade en liten mysig tripp uppåt, där en stor del av resan ägnades åt att beundra den vackra naturen utanför vårt bilfönster.

Vilka underbara höstfärgskiftningar vi har beskådat denna dag!

Ja, och så har jag ju kört en massa mil oxå, mellan varven förstås.

Eller närmare bestämt sisådär 70 mil tur och retur, med lite felkörningar och fram- och tillbakakörningar mellan Nybro och Kalmar.

 

Vår plan var naturligtvis att umgås en del och så var ju inte äldsta sonen med då näst yngsta sonen flyttade och tyckte därför att det skulle vara roligt att hänga med.

Och visst umgicks vi hela tiden och det var hur mysigt som helst.

 

En annan plan var att hinna avverka både Rusta, Jysk och IKEA.

Och det gjorde vi.

Och vi gjorde en massa inköp såklart.

Ja, vi nästan fyllde bilen faktiskt.

 

Sen blev vi hungriga.

Och intog helt vanlig hederlig svensk husmanskost...

 

 

Eller...?!

 

Nu fick vi ny energi minsann!

För, alla som varit på såväl IKEA som Rusta och Jysk på en och samma dag, vet ju vilka energitjuvar de är.

Oavsett hur kul det är att vara där.

Man blir helt slut.

Eller jag blir det i alla fall.

Nåväl.

 

Efter vår lilla matpaus, började snillen att spekulera...

 

 

...för att sätta ihop diverse inköpta varor.

 

Jag höll mig lite i bakgrunden och pysslade mest med lite enklare saker såsom trådbackar, tidskriftshållare och skoställ.

 

Det där med montering har aldrig varit min grej och kommer nog aldrig att bli det heller.

Men jag menar, hur svårt kan det vara att sätta ihop ett jävla litet, enkelt skoställ...?!

Skitsvårt, skulle det visa sig!

 

Vi vek oss av skratt alla tre åt mitt dumma lilla misstag! :)
Men sen gick det som på räls!

 

Vad sa ni?

Bild på den felmonterade skohyllan?!

Nähä, skulle inte tro det va'!

 

Inköp, matintag, samvaro och sedermera montering tar väldigt mycket längre tid än man kan tro och inte förrän vid kvart i åtta sa vi hejdå till näst yngsta sonen (och det gjorde lite ont i mamma-♥), satte oss i Volvon och påbörjade vår resa mot sydligare breddgrader igen.

 

En bra återresa fick vi.

På alla sätt.

Mysig samvaro.

Och inget regn förrän nånstans mellan Lund och Malmö, vilket vi tackade allra ödmjukast för!

 

Jag lämnade av äldsta sonen i Limhamn, där hans flickvän mötte upp tillsammans med vovven.

Vi pratade en stund och sedan fortsatte jag mina fyra sista mil hemåt på egen hand.

 

Jag slog en liten signal till yngsta sonen, som är på fest en mil hemifrån och som jag eventuellt skulle hämta upp senare under natten, och fick höra att allt var ok.

Även att han skulle sova hos en kompis meddelades mig, vilket passade mig utmärkt med tanke på de redan avverkade milen.

Han mådde bra och ville inte avsluta festen än, så att kinesa hos en vän fick alltså bli planen.

 

När jag kom hem, höll näst äldsta sonen och hans flickvän från Nordirland som bäst på att plocka fram lite ostbricka.

Jatack!

Och så ett glas vin, tack!

 

Nu ska det sovas!

Nöjd och glad efter en väldigt bra dag, kryper jag till kojs med ett leende.

 

Det var en bra dag. En mycket bra dag!

Näst yngsta sonen får steg för steg ett mysigare boende.

Får sätta sin egen prägel på det.

Han verkade så nöjd och glad med dagen.

Även om vi inte lyckades få tag i allt...

Snart är jag kanske på väg till Nybro igen...:)

 

Tack för idag killar! ♥

   En glad...

...amatör och hennes kamera, på jakt efter droppar.

Och den som letar finner...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...pärlor!

 

 

Godnatt! ♥

   Idag...

...var ingen bra dag.

På många sätt.

Den inleddes med olustkänsla och en massa tårar på tåget.

Jag tänkte. En massa. Minnen.

 

Någon på perrongen påminde mig om Mannen och mig.

Så som vi ibland stod och väntade på tåget.

Tillsammans.

Iväg på nåt äventyr.

Småpratande, småtetande, leende...ja, helt enkelt mysigt.

Det blev helt enkelt för mycket. Som så många, många gånger förut.

Men det var en tid sen jag kände det så otroligt påtagligt.

 

Jag saknar mysigt.

 

Jag saknar dig, Nille.

Det som var vi.

Oss.

 

Älskar - Saknar

♥

 

 

Och så känner jag mig risig.

Frusen, lite illamående...ja, halvdan helt enkelt.

Gick hem tidigare idag.

Får se hur morrondagen blir...

 

På plussidan - det ordnade upp sig en smula på jobbet! :)

Och detta gillas!

En andningspaus från oron över jobbet, tackar jag för!

 

Nu - mot sängen.

 

Godnatt!

 

   Mera från arkivet!

Detta skrev jag i somras, den 8 juni närmare bestämt.

 

 

 

Under min härliga promenad i vattenbrynet längs stranden...

 

 

 

...mötte jag plötsligt herr och fru Svan...

 

 

 

...som tog sig en simtur.

 

Lite senare följde jag deras exempel och tog en simtur jag med.

Eller ok.

Jag kanske inte simmade.

Men jag tog ett dopp.

Ok.

Ett snabbt dopp.

 

Är jag på stranden SKA jag nämligen bada. Så är det bara. Minst en gång.

Oavsett vilken temperatur vattnet erbjuder.

(Obs! Sommartid! Nån vinterbadare lär jag aldrig bli. Där går gränsen för mig! Men i 10-15 grader, DÅ är det ok. När det är varmt i luften.)

 

Igår gissar jag på att det var 15, 16 grader.

Det var både svalkande och uppfriskande.

 

 

 

Åh, jag längtar tills sommaren kommer åter!

 

Godnatt och sov gott!

   Ett (av många) opublicerade inlägg...

   Bokat och klart!

Fast detta inlägg skrev jag för längesen.

För resan har varit bokat sedan ett par veckor faktiskt.

Det är bara inlägget som inte blivit publicerat.

 

Hursomhelst.

 

Den 24 oktober åker jag till fjälls.

 

 

Eller fjälls och fjälls...men nästan i alla fall. :)

 

Jag ska husera i Husum och Örnsköldsvik i några dagar.

Terrorisera, vissa som bor där, lite sådär.

Och det ska bara bli så underbart!

Att få träffa dem.
Igen.

 

Kram på er, tjejer! ♥

 

Gomorron!

   Idag...

...sov jag till halv tolv!

Något som inte hänt på mycket, mycket länge!

Och inte var det så som söndagen var planerad heller!

 

Jag hade väl inga särskilda planer egentligen, men att sova till halv tolv, ingick i alla fall inte i planen.

Men ok, gjort är liksom gjort.

Jag fick göra det bästa av den utifrån det läge som fanns.

 

 

Och det gjorde jag.

Jag slappade hela dagen.

Och jag fotade, fotade och fotade.

 

Liksom Mannen var, är jag otroligt fascinerad utav droppar.

Så jag gick på droppjakt.

 

Bilden ovan är tagen av Mannen I Mitt Liv någon gång i början av 2012. ♥

 

Och mina droppbilder kommer.

Nån dag.

 

Denna bild tog jag när vi åt middag.

 

 

En underbar liten söndagsanrättning!

 

Nu blir det soffan!

Godkväll!

   Igår...

...hade jag äntligen mitt kalas, trots att det redan hunnit gå 3 månader sedan dagen då jag fyllde år.

 

Vid två började jag göra i ordning kycklingen som skulle få bli basen i kycklinggrytan.

Bredvid spisen låg tre påsar nyinköpt blandad sallad.

Ni vet sån där i påse som är så behändig.

Avsköljd sallad som är klar att använda.

 

Medan jag stod där och rörde i min gryta, fick jag plötsligt för mig att det rörde sig i den ena av de tre påsarna.

Och mycket riktigt!

Påsen innehöll...låt oss säga lite extra protein.

Protein som varken jag eller mina gäster hade uppskattat att få på tallriken...

 

 

Således blev det en liten extra tur ner i affären för att byta.

Eller vad tror ni? Att jag köpte ny sallad?

Näpp, istället bjöd huset på...

 

 

Kokta morötter fick det bli till kycklinggrytan och riset istället.

 

 

Trots ett "ett litet missöde" var huset iordningställt, maten i det närmaste klar, bordet dukat och värdinnan nyduschad och fixad...klockan fyra.

 

 

 

 

Och gästerna skulle komma sex.

I så där god tid brukar jag aldrig vara klar.

Vad hade jag glömt?!

Inget faktiskt.

 

Under tiden som jag inväntade att mina gäster skulle komma, hann jag till och med att fota min blogghörna inför en liten tävling som jag och några bloggerskor har på what's up.

Vi är en liten grupp som dagligen hittar på lite bus.

En utmaning var att lägga upp en bild på sig själv nyvaknad.

 

Om ni får se den?

Skulle inte tro det va'!

 

Gårdagens utmaninga var alltså att fota sin blogghörna.

Jag har egentligen tre blogghörnor, men jag valde denna...

 

 

Blogghörnan i min älskade soffa och alla mina lila kuddar och filtar.

Här bloggar jag mest ifrån nuförtiden faktiskt.

 

Blev just påmind av den goa vännen och bloggerskan Camilla, om att jag inte visat efterrätten - citronkakan.

Den kommer här...

 

 

Den serverades med lite sockerrörda hallon och en klick vispgrädde.

Och den var bara sååå god!

Varför Camilla var så intresserad av den?

För att det var hennes recept! :)

 

Ha en fin söndag!

   Arg och frustrerad

   Afrodite fnular igen (del 153)

Känner mig ganska deppig faktiskt.

 

Mycket händer på jobbet.

Skolans varande eller ikke varande ligger i händerna på kommunpolitikerna.

En väldigt fin kollega har slutat och saknaden är enormt stor.

En annan fin kollega är sjukskriven och det är bara så trist.

Visst, jag har många andra fina kollegor, men...

 

Processandet med anbud, kommunens upphandling av kommande års SFI, överklaganden, nya beslut eller inte...Det är stort. Det är för jävligt.

Så får det bara inte gå till.

Deltagare som kastas runt som schackpjäser.

Kontinuitet som bryts.

Ovisshet.

För alla.

Kanske är jag, och många med mig, utan jobb efter jul.

Erfarenhet och kunskap som kastas bort.

Oändligt tråkigt!

 

Men, som jag sa till en kollega, det är så jävla världsligt oxå.

Värre saker har hänt.

I. Mitt. Liv.

Till exempel.

Det låter kanske krasst men så är det verkligen.

Värre saker har hänt!

 

Nä, idag känner jag mig riktigt tungsint.

Älskling har varit med mig i drömmarna inatt och när jag vaknade kändes sängen oändligt stor och tom.

Kal och karg.

Som jag känner mig på insidan faktiskt.

Ensam.

Så känner jag mig.

 

Och så planerar jag att ha kalas mitt i allt detta.

Kanske lika så bra. Få det gjort.

Men det ska ju vara kul oxå.

Och det känns det inte idag.

 

Inget är kul idag faktiskt.

Önskar att jag kunde gå och lägga mig igen.

Sova bort dagen.

Men nej.

Istället säger jag hej till planeringen och högarna med jobbrelaterat tjafs och hugger in på...tisdagen.

Just det, det är tisdag idag.

Snart helg...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sist, men inte minst...

 

Lite örongodis...?

♥

 

 

   Trädgårdsprakt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Osynlig ett tag

   Fredagen...

...avslutades med en AW med tillhörande bowlingturnering mellan två av Möllans enheter.

 

Stora Möllan vann!
Tror jag. Eller därom tvistade i och för sig "di lärde" ett tag.

Men till slut gjorde jag min egen tolkning...:)

I detta vinnande lag ingick (såklart) jag.

Dock tror jag inte precis att det var min förtjänst, för det gick jädrigt dåligt för mig.

Hamnade i rännan för jämnan faktiskt.

 

Idag har jag den sedvanliga träningsvärken (from hell!) i vänster balle (skinkhalva, för de som kommer norrifrån).

 

Efter bowlingen drog vi iväg till en mysig restaurang för intag utav en trerätters.

För 179 kronor!

 

Bilder?

Nä, det glömde jag.

Eller förresten!

Jag fotade ju förrätten...

 

 

Prisvärt och supersmarrigt!

 

En mycket trevlig kväll blev det och jag tackar trevliga kollegor för detta!

 

Idag är det lördag och gissa vad som händer idag...?!

Jo, näst yngsta sonen, som pluggar i Kalmar, kommer hem på besök över helgen.

Behöver jag säga att detta tokgillas utav mamman...?! ♥

 

Ha en go' lördag alla!

   Min finaste...