Skånetrafiken
Japp, så heter det företag som bedriver kollektivtrafiken där jag bor.
I perioder har deras service varit katastrofal men en liten kort tid blev det faktiskt bättre.
(Under den tiden fixade jag till mitt egna lilla tågstrul; glömde hoppa av i tid, glömde hoppa på, somnade på tåget, glömde lösa biljett...ja, you name it, vad jag kunde hitta på.)
Strulet är lite säsongs- eller årstidsbetonat med allt ifrån problem med för heta rälsar sommartid till 5 löv på spåret på hösten. Eller varför inte lite is på linjen eller på banorna vintertid.
Ibland räcker det med 5 snöflingor så blir det kaos och all tågtrafik upphör!
Den senaste tiden har det varit kaos igen.
Signalfel oftast.
Vagnbrist ibland.
I måndags tyckte jag faktiskt att de överträffade sig själv när de på tavlan meddelade förseningar pga "personalbyte".
Den var ny!
Och tro fan att det är mycket problem om detta var första personalbytet på alla år!
Men allvarligt!
Personalbyte måste ju ske flera gånger per dygn.
Hur kan det plötsligt uppstå totalstopp och kaos i trafiken för att en stackars förare ska bytas mot en annan??
Klassikern har ändå varit att man som resenär inte vet varför tåget inte kommer.
Ingen information på tavlorna och ingen info what so ever i högtalarna.
Men där har de blivit bättre.
Faktiskt.
Nåja.
Igår morse var jag oxå med om ett nytt fenomen.
Och ja, vi pratar fortfarande om Skånetrafiken.
Såhär såg det ut i min mobil då jag skulle kolla om mitt tåg förväntades avgå som planerat:
"Inställd"
MÖG, tänkte jag!
Men kunde för all del dricka upp mitt kaffe i lugn och ro innan jag begav mig till stationen för att ta nästa tåg.
7:02 får jag ett sms från syrran som undrar:
"Skulle inte du ta 6:58-tåget idag?"
Jo, svarade jag, men det är ju för bövelen inställt enligt hemsidan!!!
"Nämen, jag sitter ju på det nu. Och nu rullar vi."
Alltså jag gick nästan upp i atomer av irritation!
Jävla tåghelvete!!!
Helvetes Skånetrafiken!
Sorry!
Men jag är sååå trött på detta nu!
Jag verkligen gillar att åka kollektiv och njuter till fullo där jag sitter och softar i tysta kupén varje morron och varje kväll. Jag har inga som helst problem med att pendla de 30 minuterna som det tar att ta mig från punkt A till punkt B.
Under förutsättning att det funkar!
NÅN ENDA GÅNG!
Och inte blev det bättre efter tisdagskvällstjänstgöringen.
Då kommer jag ner till Triangelstationen för att ta tåget 20:41.
Sent, senare, senast - INSTÄLLT!
Ok, nästa kommer 21:11.
Sent, senare - kommer 21:25.
Ok, igår kväll var tåget försenat pga att en olycka hade inträffat.
Fullt acceptabel anledning till tågstrul och bara så tråkig.
Anyway...
Jippie!
Jag kom hem till slut!
22:20
Har jag sagt att jag längtar tills jag flyttar till Malmö???
Och behöver jag ens säga att jag är aptrött idag?
Jag var hemma betydligt senare än jag brukar vara efter mina helvetestisdagar och jag har alltid lite svårt att varva ner och komma till ro när jag kommer hem efter dem.
Igår blev inte detta bättre.
Så, idag är det en sömnig, frusen och motivationslös Afrodite som segar omkring på jobbet.
På lunchen skulle denna människa spela lite wordfeud tänkte hon.
Men vafan funkar det inte för, tänkte hon irriterat, då hon inte kunde flytta bokstäver till spelplanen!
Tills hon kom på att hon just hade försökt flytta dem med hjälp av datormusen!
Ibland är hon ett sånt geni!
Hihihi!
Tyvärr...
...har jag tappat lite av mitt intresse för fotografering.
Och det handlar nog mest om att jag inte kom längre i min utveckling själv.
Jag behöver gå en foto-kurs för att lära mig mer och bli bättre.
Men lite kul med kameran kan man ju ha när yngsta sonen behöver hjälp med en ny profilbild till Fejjan.
Då åkte vi till brofästet och lekte lite med kameran. :)
Fina Ludwig <3
En gammal pir vid brofästet.
Det häftiga med denna bild tycker jag är att man inte ser var havet och himlen börjar och slutar eftersom det är så dimmigt.
Dimmigt, som sagt.
Med gapflabbet i halsgropen. Typ. :)
En mysig stund mellan mor och son. <3
Mardrömmar...
...har jag ibland lite från och till och i natt var det tydligen dags.
Först hade jag jävligt svårt att somna och när jag hade sovit en knapp timme blev jag bryskt väckt.
2:04 ropade någon mitt namn och jag vaknade med ett ryck!
Problemet var bara att ingen var där.
Och ändå hörde jag det så tydligt...
Behöver jag säga att natten sedan var ganska körd?!
Jag somnade till eller snarare slumrade.
För att nästan genast väckas av en ny mardröm.
Drömmarna handlade om barnen och känslan av att någon behövede min hjälp men jag var oförmögen att hjälpa dem och jobbet, där det mest handlade om att ingen plötsligt visste vem jag var och tittade på mig som om jag var något som katten släpat in.
I en tredje dröm bad någon mig fara åt helvete.
Så njaeä, sådär inihelskottas mycket positiv energi gick ikke att frambringa denna arla morron då det var dags att sticka till jobbet.
Och nu sitter jag nästan och somnar över datorn.
Men vet ni VAD?!?!?!
I morron SLIPPER jag att jobba kväll!
Alla lärare har fortbildning hela dagen och kvällsundervisningen utgår därför.
Wihooo! :D
Dags att rätta de sista texterna!
Sen blir det banne mig till att flexa ut en stund tidigare idag!
Sunday, bloody Sunday!
Mmm, så känner jag ikväll.
Efter en veckas semester.
Nej, jag har varken haft "höstlov" (trots att jag är lärare) eller varit en vecka utomlands och haft det gott.
Nej, jag har påbörjat operation "rensning av huset som jag bott i sedan 1989" för att så småningom kunna ta hit en mäklare och få det värderat och i förlängningen även få till stånd en försäljning av detsamma.
Mmmm, det har tagit emot och det har suttit långt inne.
Men nu finns det ingen återvändo!
Jag är klar här!
Och jag vill kunna börja om.
På riktigt.
Jag hatar fortfarande det faktum att min man skulle behöva dö.
Det finns inte EN ENDA dag som jag inte saknar och längtar efter honom.
Men...jag kan inte påverka det som hände och jag vill inte leva i det förgångna.
Jag vill försöka skapa mig ett nytt och meningsfullt liv.
Och på nåt sätt startar det med att sälja huset.
Det är för stort, tomt och dyrt för mig att ro runt själv.
Plus att det faktiskt bara känns sorgligare och sorgligare att bo här.
De första åren efter Nilles död var huset min ENDA trygga plats i tillvaron.
Men inte längre.
Men inte längre.
Dessutom hade vi gemensamma planer på att sälja huset när sönerna flyttat hemifrån och köpa oss en lägenhet i Malmö.
Så egentligen följer jag bara Nilles och min plan.
Fast ensam.
För att ödet ville annorlunda.
Well, well...
Sunday it is.
Und das ist shit!
Mmmm, ett litet negativt inlägg kanske.
Men så är oxå livet ibland.
Kram på er!
