Lördag, slappa, besök och Robinson...
Alltså, vad sick det känns när man inte uppdaterar som man brukar!
Kan det vara ett tecken på att bloggen höll på att ta över ens liv, eller?!
Jag vet inte, men jag är oerhört kluven!
Jag tycker det är tråkigt att inte hinna läsa om er och det är skittrist att jag försummar min egen blogg...
Vetefan hur jag ska göra...nu känns det bara jobbigt...
Nä! Jag vill absolut inte sluta blogga!
Det är alldeles för kul!
Men jag måste försöka hitta en balans!
Det som oxå är tråkigt (men det är kanske bara jag...) är att plötsligt sjunker läsarantalet drastiskt...hahaha...kanske inte konstigt när det inte finns något nytt att läsa...=)
Men, samtidigt - det innebär ju att inte ens "folk" tittat in om för att kolla OM något nytt skrivits...
En dag i förra veckan hade jag 52 "läsare", vilket var mitt "personliga rekord"...=)
Även om jag har bloggen främst för min egen skull, är det ju kul om/att någon läser och kommenterar/reagerar på det man skriver...det tror jag att alla bloggare tycker...=)
Anyway...nog om det!
Idag har jag pluggat. städat, solat, bakat.........
Ja, en jekla massa, helt enkelt...=)
Klockan tre fick vi besök (jo, det var planerat), av Filles "svärisar"...
Vi satt på uteplatsen och mumsade på rabarber- och jordgubbspaj med vaniljsås, snackade och hade mysigt i solskenet.
Plötsligt knackade det ytterligare en gång!
Det var Nilles barndomskamrat K. som kom och hälsade på.
K. som förlorade sin fru, min väninna, M. i juni.
Det var ett mycket kärt återseende, men väldigt känslofyllt!
Det fattades ju en helt underbar kvinna - M.
En kvinna som inte var "one in a million", utan "one of a kind"!
Som betydde väldigt mycket för mig!
K. betyder oxå väldigt mycket och jag blev oerhört glad att han kom och hälsade på oss idag (första gången sedan hans älskade fru dog i juni förra året).
Som ni förstår hade vi ettväldigt speciellt förhållande.
Vi träffades typ 2 gånger om året och de två gångerna kändes det som om det var bara två dagar sen senast.
Vi visste precis var vi hade varandra.
Usch ja, jag slutar här. Det blir alldeles för personligt och känsligt...
Kvällen har tillbringats framför tv:n, tillsammans med Robinson.
Äntligen blev "svinet" (förlåt!), Christian hemskickat!
Kunde inte med den självgoda, äckliga typen!
Spännande är det i alla fall nu!
Hur ska det gå?! =)
Nu ska jag försöka hitta kudden.
Jag är väldigt trött och sliten efter den senaste tidens intensiva leverne.
Jag behäöver en paus, men jag vet bara inte riktigt när jag ska ha tid med den pausen!!!
Tack alla ni goa, underbara läsare som tittar in och ger mig en söt kommentar!
Jag är ledsen att jag är dålig på att respondera just nu, men det kommer, jag lovar!
Kram och sov gott!
usch va jobbigt med din väninna, jag beklagar!
jag vet hur det e det där med bloggen, men det e så det går nog upp och ner hela tiden, sen har man ju faktist annat att göra i bland, hihi.
kram
Ha ha ja du jag känner igen mig. Får lite små panik när jag inte hinner med bloggen men det finns ju annat man gör så här års än hänger vid en dator.
Själv ska jag försöka få igång min router så jag kan sola och blogga samtidigt.
Fast det är nog så att man mest går in på sidorna när man ser att något nytt är skrivet.
För annars skulle man få hålla på ännu längre stund.
Ha en skön söndag.
Kram
Jag har samma problem...
Har inte hittat balansen jag heller!
Tittar in så fort jag kan & håller koll på dig ;)
Hoppas att du har haft en skön dag
kram
ia
Ibland kan det vara svårt att hinna med allt som man vill göra i tillvaron. Det får bli så gott man kan, helt enkelt.
Bloggen ska vara något trevligt, inte ett krav...men just nu är våren så härlig och den lockar och pockar på mer uppmärksamhet, så datorn får stå till sidan - och det är väl helt riktigt.
Livet är så föränderligt, och när människor försvinner från oss, så känns det som om lite av oss själva också blir borta, men vi får bära med oss de goda minnena och fortsätta att ta vara på varje dag. Stor kram och med önskan om en skön söndag!
Jag blev som besatt (med stora bokstäver) av bloggandet förra sommaren, strax efter att jag börjat. Under sommaren verkar många av de stora bloggarna ligga nere, så jag började klättra ganska raskt på mest aktiva listan och hade väl en 500-700 läsare under en period. Men hur kul var det? Jag krystade fram inlägg och skrev kommentarer av spam-typ hos dem som kommenterat hos mig.
Nu ligger jag i en helt annan kategori och visst kan jag känna besatthet för det blir som en tävling med mig själv, men en ännu bättre balans än det jag har nu vore på sin plats. Jag märkte under hösten tex när jag läste en kurs på MIUN så blev det gärna att jag bloggade isf pluggade. Det är också så på jobbet nu när vi ännu inte har fått bredband efter flytten (jag har alla dokumentsmallar på den datorn och har ingen lust att hantera saker på annat vis) att jag sitter med bloggen på min bärbara, och det känns inte bra alls.
Inte vet jag hur man ska få alla de där intresserade läsarna som ger de där superintressanta kommentarerna, det är alltför mycket "ha en bra dag" och "snygg blogg" från tonårstjejer...
Haha, då är vi två. Min blogg förföll förra veckan. Och inte så kul att skriva heller när man kommer hem och är lite under isen. Idag ska jag ta hand om mig o se på filmer, vika tvätt o planera inför veckan.
Tänker på dig och väninnan M, så oerhört sorgligt. Skönt ändå att mannen äntligen kom över och tar sig ur sorgebubblan.
Kram till dig, hoppas du har lite paj över, det lät ju fasligt gott.
Kram på dej gumz och ha en bra söndag!
Visst har den en viss dragningskraft bloggen... man sugs liksom fram till skärmen och man vill sååå gärna, men ibland hinner man ju faktiskt inte. Jag känner åxå så ibland, man vill så gärna läsa alla roliga bloggar men det finns ju annat som man åxå vill..Sånt är det blogglivet...Det är liksom brevvänner som man inte vill missa..
Kram Bibban
Blogga tar rejält med tid har jag insett! Tur man har sommarlov ;-)
Kram!
Hej vännen! Tack för dina underbara kommentarer och förlåt att jag varit så Off. Men kom på mig själv att jag gjorde inget annat än satt i vid datorn och resten av livet brakade då. Och på något vis, så blev bloggen ett MÅSTE. Och det ville jag inte ha det som. Och även en flykt som hann ikapp mig när vi stod med veden och sedan gjorde mig aningen ledsen..
Tråkigt att läsa om din väninna :( Hoppas det är bra med dig nu och att du får andas lite du med vännen..
Bytte "la famila" kanppar härom veckan o upptäckte inte förrän NU att din fattas ju sen jag bytte :( Förlåt gumman. Har varit för mkt i min lilla hjärna men ska fixa den tillbaka på sin plats med en gång jag sätter mig..
Va rädd om dig och du... Vi andra trogna finns ALLTID kvar vett du ;) Hur lång pauserna än blir.
Kram
Man kan inte göra allting alltid. Jobb, studier, familjeliv mm måste ju komma först. Fortsätt Du blogga men allt hinner man inte kommentera typ olika frågeställningar där man skall ta ställning till något eller tala om vad man tycker. Allt hinner man inte med.
