För några dagar sedan berättade jag att jag skulle börja en ny kurs - i egen regi.
Jag ska berätta bakgrunden till min idé...

Det var kvällen då jag var på kurs i "Vitabusskunskap".
Vi fick alla presentera oss och så ombads vi säga något roligt eller bara berätta vår status för tillfället.
En av kvinnorna som var där berättade att hon just nu gick på kurs hos sig själv.
Den gick ut på att hon inte fick lov att tänka några negativa tankar.
Om dessa ändock dök upp var hon tvungen att omvärdera och att tänka om.
En form av affirmations-tänk, kan man väl säga.





Jag har påbörjat denna kursen hos MIG själv och dess "spelregler" kan tyckas väldigt simpla och lätta att efterleva.
Men ack vad jag bedrog mig!
Det är skitsvårt!
Naturligtvis måste detta till del handla om vilket utgångsläge man har, alltså vilken status och form man för tillfället har.
Och jag har ju berättat att jag varit lite låg och nedstämd (mestadels av stress) den senaste tiden.
Kan ju vara därför som jag uppfattar det som extra problematiskt...

Första dagen var jag väldigt chockad.
Jag fick tillrättavisa mig själv stup i kvarten.
Att bli så medveten om vilka slags inre tankar jag har och hur min inre monolog ser ut var skitjobbigt!



Egentligen säger det sig ju självt - om man matar sig själv med negativa tankar - klart man blir negativ.
Inte konstigt att jag emellanåt känner mig deprimerad och förbannad!
Och det är minsann inte så lätt att förändra sina invanda tankemönster "bara sådär"!
Men än har jag inte gett upp.
Det SKA gå!



Prova själva!
Kolla er egen inre monolog!
Och gör som jag - försök att tänka positivt! =)