Mannen - en hängiven Afrodite-läsare
För mig/är det en fantastisk terapi att skriva ner sina tankar och sina känslor. Även om ingen någonsin läser det, de har i alla fall lämnat mitt huvud och mitt sinne.
Men i ditt fall är det många som läser och njuter av din forumleringsförmåga.
Det är fortfarande ett sätt att hålla nära, och med fjärran, kära och alla andra uppdaterade.
Kram!
Åhh vad du skriver fint...så rakt på...så rätt...och kännbart..fast man nog aldrig riktigt kan förstå hur det egentligen känns..
Du hade en fin man som brydde sig mycket om dig..inte bryr sig min karl om vad jag skriver inte ;)
Jag brukar tänka så om min pappa, som jag saknar nåt fruktansvärt mycket fortfarande, att jag hoppas och tror att han ser vad jag gör nu också och han är säkert som din man är glad och stolt över det vi påtar på med..! ;-)
Ta hand om dig så gott det går.
Kramar!!
Vilken hängiven och trogen läsare mannen din var. Husse läser sällan min blogg men flickorna gör det. Kanske läser mannen din fortfarande - vem vet...
Hur som helst så är vi många som läser hos dig och tänker på dig. Fast samma sak kan det förstås aldrig bli...
Många kramar
Det är klart att han fortfarande läser... Han finns med dig det vet du väl.....
*stor kram*
Klart han läser fortfarande ♥
Kram
Klart han läser fortfarande ♥
Kram
Att blogga kan vara ett jättebra sätt att få ner sina tankar och dela dem med andra. Kram!
Wow vilken hängiven läsare han var! Batman får jag i princip pistolhot... ;)
Nej då, han brukar läsa den på jobb. Men kommenterar typ aldrig, dålig stil! Men men, det är mitt lilla i-landsproblem.
Kram till dig vännen! ♥
Såklart att han fortfarande läser Afrodites inlägg!
Och jag är säker på att han älskar bilden som avslutar varje inlägg. Jag gör det!
Kramar!
Klart man läser och försöker ta in det ofattbara som kan hända. Det man tror aldrig ska hända som vänder upp och ner på livet som man har tillsammans.
Att skriva av sig och prata av sig när man orkar, det är nog väldigt viktigt. För det måste ändå få pysa ut det man bär inom sig..
Varma kramar♥
Han är med dig vännen. Det är jag helt övertygad om.
Kram
Gjorde misstaget att läsa på jobb... Tårarna rinner... Igen. Du är värd all lycka! Har alltid beundrat dig och din styrka. Kramar
Ja, vem vet hur det är? Jag tänker mig att mina kära bortgångna på något sätt "vet" hur det är här fortfarande på något sätt...
Kramar, Monica
Åhh, vad jag känner med dig, och känner så väl igen det du skriver om mannen. Så är det här med..och så skäms man nästan eller vad ska man säga för att säga det. Men det ni hade kan ingen ta ifrån er, och jag tror nog (vill tro) att han läser. Du är så duktig på att uttrycka dig, och mina tankar är hos dig ofta, ofta kram
Han är med dig hela tiden, så klart han läser dom.
Han är din skyddsängel nu.
kram
Klart att han läser dina inlägg nu också.
Lika förväntansfullt då som nu.
Att skriva är nog en bra terapi. Och det du inte vill skriva men berätta,så vet du var jag finns.
Kram älskade vän.
Jag är helt övertygad om att han läser - det är min tro och min övertygelse. Det är också min sanna övertygelse att när man skriver så överför man sin sorg från hjärna, genom penna till papper och där igenom "lämnar över lite" av det som tynger till något konkret. Du anar inte hur mycket plats det finns för dig och pojkarna i mitt hjärta just nu!
Klart att han fortfarande följer med i din blogg, från någon annanstans...♥
Så fint att du har den där bilden och tankeorden med i slutet på dina inlägg. Jag vet vart den kommer från.♥
Kram vännen.
Klart han fortfarande läser... och väntar.... på att få se dig le igen... Kram
<3<3<3
Han läser, han är med. Om du redigt känner efter tror jag du kan känna honom.
Det är först när han ser att du är lycklig igen, som han kommer stiga lite åt sidan. För så kommer de bli, även om de inte känns så idag. Du kommer aldrig glömma, aldrig sluta älska, men du kommer orka leva igen, le och vara lycklig. De känns långt borta nu, men en dag bli de så. Tänker på Dig.
Kramiz
Att skriva är en underbar bearbetning =) Jag älskar det skrivna ordet, att få skapa meningar, leka med orden det har nästan en livsuppehållande uppgift för mig.
Din man var en trogen läsare och höll sig uppdaterad om vad som hände när han inte var med skriver du. I mina ögon och säkerligen fler så har han absolut inte slutat.
Han väntar lika troget på att få läsa vad som händer med Dig och Pojkarna. Säkert hörs det ett nöjt mmm eller det där välbekanta skrattet som bara han har. Tvivla aldrig på hans närhet, den ÄR hos ER <3 <3 <3
Varma kramar
Han läser och finns där vid din sida, han är med dig varje dag och varje minut ! Kram
Jag blir så berörd av dina inlägg !!
Tänker...känner...försöker förstå hur allt kan ändras så fort !!
KRAMAR till dig / Helene.
Kära kära du.
KRAM
Ojojoj. Tårar rullar ner över mina kinder. En klump i magen, så fruktansvärt förfärligt för er. Ja, hur gör man. Jag o min familj tänker på er. Kramar kramar o kramar
Visst är det så! Visst läser han dina fina ord från sin nya plats...visst är det så!
Kraaam
Kommer in och kramas lite innan jag åker till jobbet!
