Mardröm - dröm eller verklighet, verklighet eller dröm - Mardröm

 

Inte nog med att hela verkligheten och livet känns som en lång jävla, äcklig mardröm...

Nä, jag drömmer även. Mardrömmar.

Mardrömmar på riktigt.

Fast...drömmar är ju inte på riktigt. Alls. Egentligen.

 

I alla fall...

 

Denna natt var det dags igen. Med en dröm. En mardröm. I drömmarnas mardrömsland.

 

Och jag vaknade, som vanligt, badande i svett, ledsen och förtvivlad.

I en så förtvivlad gråt som nästan inte går att få stopp på när jag väl vaknat.

 

Och slutligen inser jag att ja, jag har drömt en fruktansvärd mardröm, men inser samtidigt att jag är tillbaka i min egen verklighet.

Som även den ter sig som en lång jävla mardröm!

 

I min dröm var jag tillbaka i den jävla verklighet som utspelade sig den 8 augusti i år.

 

I min dröm var du, som du även var i verkligheten denna dag, akut sjuk.

Vi befann oss på en akutmottagning.

Men, i min dröm fick du ingen hjälp.

Jag sprang förtvivlad fram och tillbaka och försökte få hjälp av en mängd olika personal som jag stötte på.

En del skrattade åt mig, en del var bara allmänt stressade och undvikande...

 

...men de allra värsta var de som inte förstod vilken patient jag pratade om...DIG!...och som plötsligt började beskriva en helt annan patient, med helt andra symtom än de du hade.

Och jag försökte, försökte och försökte förklara för dem vem jag pratade om och huruvida du behövde hjälp av dem.

För det tillstötte hela tiden nya och värre symtom, i min dröm...

 

De sista läkarna eller sjuksköterkerna jag stötte på innan jag vaknade, var av den sistnämnda sorten.

De skrattade sinsemellan där jag stod mitt emot dem...

 

De började beskriva dig...

"Ah, du menar han som har utslag på magen..." NEJ! Skrek jag.

"Ah, du menar han som...dog..." NEJ! Skrek jag igen. Ännu mer förtvivlad.

"Ah, du menar han som..." NEJ! Skrek jag igen...och så höll det på...

Denna "scen" avslutades med att de, läkaren och sjuksköterskan, fick nån konstig min i ansiktet. Deras ansikte förvreds och de fick någon slags "järntänder" eller nåt...

Det var som om de personer som stod framför mig förvandlades till något "utommänskligt" mitt framför mina ögon...

 

Jag SKREK! I min mardröm.

 

Och jag sprang vidare...sprang, sprang och sprang...

 

Och DÄR vaknar jag...i drömmen. I mardrömmen.

 

Jag vaknar i din famn.

 

Jag känner dina hjärtslag.

 

Jag känner din doft. Mmmm!

 

Jag känner din andedräkt mot mitt öra.

 

Och du frågar mig - "Hur många kom till lunchen idag..."?

 

Nu var det plötsligt inte en mardröm längre. Fast ändå på nåt sätt eftersom det inte var en sanndröm...

 

Och DÄR vaknar jag på riktigt. 4:38. 21 oktober.

 

I verkligheten.

I den verklighet som jag inte vill ha!

I verkligheten som är som en lång jävla mardröm...

 

...och jag är så ledsen.

Så otröstligt ledsen...!

 

oj vad tungt du har det idag vännen<3
Önskar jag kunde göra något för dig
kram anna

Åh vad jag önskar att jag kunde få väcka dig ur din mardröm och allt var som innan den 8 aug. Livet kan vara så orättvist det finns inga ord . Styrke kram till dig <3

Du får en kram, för orden räcker inte till...

Åhhh....älskade vän!
Vad jag önskar jag kunde väcka dej och allt bara var en dröm...
Kram

Fy farao, så jobbigt! Du har det ju jobbigt nog ändå!
Stor tröstkram, Monica

Usch vilken jobbig dröm du hade...
Jobbigt att vakna ensam efter en sådan...

Önskar man kunde förändra verkligheten.... ♥

*skickar en stor kram* ♥♥♥

Usch vad hemskt att du inte ens får ro i dina drömmar. Hoppas du snart drömmer fina drömmar om det som varit och det som komma skall.

Många, många kramar till dig! Hoppas dina drömmar ändrar karaktär så småningom...

Fy,vilken mardröm!
Kan tänka mig att du vaknade frustrerad,arg,förbannad och ledsen.
Hoppas verkligen att du ska få sova bättre dom kommande nätterna.
Fast...i morse..jag ser att du var uppe tidigt igen.
Kram vännen!

Stackare..mardrömmar är läskigt o äckligt. Jag blir arg o ledsen, du borde bara få ha ljusa o vackra drömmar - de e inte rättvist.
Kramiz

Älskade Fina! Usch vilka drömmar. Stora kramar

Sv: Det är nåt lugnande med att sitta där med sina små pengahögar och räkna. :)

Sv: Hahaha!Ja, men eller hur! Fuck You, Tommy!
Jag skrev först han kunde ta sig i röven, men se´n blev jag lite skakis att han skulle skicka Hells Änglar på mej, eller nå´t…
Men visst är det översitteri?! Typ.
Kram å godmorgon på dej oxå!

Jag var ju bara 19 år när min mamma gick bort i cancer. Känner igen de där drömmarna så väl.. När man äntligen vaknade genomsvett blev man på nytt däckad av verkligheten. Ur en mardröm in i en annan. De kommer inte ofta nu.. men det händer FAST det gått över 30 år. Styrkekram

Fy fy fy, usch vad tungt. Jag kan inte greppa det du går igenom, kan inte förstå.
Du får en stor varm kram <3

Vad jag önskar att jag kunde ge dig en kram, en klapp på kinden och försöka trösta dig med att det kommer att bli bättre. Jag vet. Jag vet att det kommer att bli bättre, men vägen dit är så guppig, plågsam och tung. KRAAAAAAAAAAAM

usch vad hemskt att du inte får ro på natten av de dumma mardrömmarna, jag önskar så man kunde hjälpa dej så du får må bra usch den sorgen du har måste vara fruktansvärd, jag skickar dej en styrkekram i ditt svåra. kramen

Skickar en cyberkram!

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: