Livet är som en berg-och dalbana.
Det går upp och det går ner och det svänger hit och dit.
Så är det bara.

Livet kan vara både glädje och sorg.
Och av olika anledningar.
Vi kan i våra liv påverka vissa saker, men andra inte.
Oförutsedda saker händer, som vi inte kan rå på.
Glädje och sorg. 
Händelser sker i vår privata sfär, som kan vara glädjefyllda...eller sorgliga.
Saker som vi kan påverka händer, såväl som saker vi inte kan påverka.
Detsamma gäller i samhället, där det mesta som händer är saker som vi bara kan påverka indirekt.
I den privata sfären och med oss själva däremot, där kan vi göra aktiva insatser.
Det är där vi måste börja.
Börja gräva där vi står.

Vi måste tro på oss själva och våra drömmar!

Min resa började för ungefär sex år (egentligen tidigare, men detta är det riktiga avstampet) sedan.
Jag bestämde mig efter många års trevande, såväl i livet som i min identitet, för att ge livet och mig själv en ny chans.
Jag ville inte bli en bitter surkärring som såg livet passera revy, en människa, som på ålderns höst skulle ångra att jag inte förverkligade mig själv.

Jag började komvux, 36 år ung, vilket är det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Ja, förutom att gå steget längre och börja lärarutbildningen 2005 då.
(och förutom att jag bildade min underbara familj - som stöttat och stöttar mig under resan)
Jag bröt mig fri från en massa förväntningar och började satsa på me, myself and I
och sa till hela världen:



Med detta sagt önskar jag er alla en god kväll! =)