...vilken natt jag haft!!!
Man ska tydligen inte sitta och fundera i språksociologiska termer sådär på nattkröken och precis innan sängdags!
Nej, det följer tydligen med en in i drömmarnas värld...



"Jag var inne i ortens apotek (och bara det är en mardröm i sig). Någon hade gett mig ett uppdrag. Ett väldigt avancerat och komplicerat sådant och som jag tog på yttersta allvar.
Jag skulle nämligen, på tid, försöka memorera så många som möjligt av namnen på apotekets olika medikamenter. Det enda jag nu kommer ihåg är "streptokocker" (och mig veterligen är ikke detta en medicinsort, utan namnet på en bakterie) och så "Join" hette en sort (vad det nu skulle betyda...).
Precis när jag står med händerna i en stor skål (där dessa "Joins" fanns), som för övrigt var en "guldfiskskål" - en sån där stor, rund glaskula med en guldfisk i.
Jo, där var en guldfisk i oxå och den blänger medans jag rotar runt bland hans guld.
Den simmade runt bland små blå paket innehållande pillersorten "Join".
Bäst som jag stå med handen i den här skålen och ska ta upp en av paketerna, känner jag plötsligt två personers närhet tättintill bakom mig.
Det är en gammal kollega från Coop och hennes pojkvän...
När jag tittar upp ler de ett stort, elakt, konstlat och ondskefullt leende (så som personer bara kan le i drömmarnas värld).
Sen bara vänder de på klacken och kvar står jag med handen i guldfiskskålen.
Känner mig dum, fånig och bortgjord".

Vips - så befinner jag mig som kund i en kassakö på Coop...

"I kassan sitter två nybörjare konstaterar jag. Det går långsamt och det pratas mycket.
Plötsligt lämnar den ena novisen kassa 1, i ett för mig okänt ärende...
Den andra uppmanas av kunden att hämta en skål med vatten (Hjälp, någon! Vad fasen betyder det att drömma om skålar med vatten?!). Kundens barn behövde nämligen tvätta av sig lite (Jo tjena, vilken aldrig sinande service en kassörska förväntas ge...).
Jag stod och studerade scenariot men sa inget (konstigt nog).
När kassören lämnade kassa 2 med olåst kassalåda förvandlades plötsligt detta till uppdrag numero dos, denna natt!
Utan ett ord stod jag och "blåstirrade" från en pappa och dennes son till kassalåda och tillbaka.
Egentligen vet jag inte hur det beteendet skulle hjälpa. De verkade mest tycka att jag var mentalt rubbad som stod och blängde på dem. Kanske hängde mitt stirrande i kassan på Coop ihop med det som "den gamla Coop-kollegan och hennes sambo" utsatt mig för på apoteket, tidigare under natten. Ikke en aning".

Vips - så befinner jag mig vid delikatessen på Coop...

"Plötsligt lämnar jag min kundvagn. Förmodligen för att gå och hämta något jag glömt (som vanligt). På vägen möter jag ett antal kända människor (som dock ikke är kända i skrivande stund) och stannar och samtalar med dessa en god stund.
Plötsligt kommer jag ihåg kundvagnen som jag lämnade och att jag även lämnade min väska i den!
Öppen, med fullt synlig plånbok!
Ja, alltså den hade varit det...fullt synlig alltså.
Nu fanns den inte alls!
Bredvid vagnen stod Susan Boyle (Ni vet den där fantastiskt skönsjungande "fula ankungen" som blev en svan) och hånlog åt mig (så som den "den gamla Coop-kollegan och hennes sambo" tidigare gjort).
Istället för att reagera mot henne, säga något, fråga henne eller ta upp mobilen, ringa banken, spärra korten...ja, vad fasen som helst som hade verkat klokt...
Nädå...istället "lägger jag benen på ryggen och springer genom Coop och ut genom kassorna som en dåre och vidare utmed den största huvudleden i byhålan och in på banken och skriker...
"Jag har blivit rånad"!!!"
No shit, Pucko??!!

Och där...precis där, vaknar jag.
Dyngsur av svett, flåsandes som ett ånglokomotiv och med värsta hjärtklappningen ever...
(Jamen, det är nog ändå en sträcka på sådär 200 m från Coop till banken...sånt tar på krafterna!)

En natt i mitt liv...i verkligheten... i Sverige...=)
Hur får man ihop allt i drömmarnas värld?!
Jag ska i alla fall inte läsa språksociologi precis innan sängdags!

Puh!