Tisdag
Och det är Valborgsmässoafton.
Först en arbetsdag och sen sedvanligt firande hos mamma och pappa.
Ännu en tradition utan Nille...♥
Högtider kommer och högtider går...och varje gång känns det lika underligt. Så fel!
Det är snart nio månader sedan den ödesdigra dagen och fortfarande lika ofattbart.
Även om sorgen och saknaden har tagit en annan "form" och har ett annorlunda uttryck...
Just nu känner jag mig bara så trött på hela skiten.
Jag har en sån fruktansvärd längtan efter att allt ska vara som vanligt.
Längtar efter Nille. ♥
Saknar honom något så obeskrivligt. ♥
Och mitt hjärta blöder för våra Boyz. ♥
Nåväl.
Dags att ta itu med ännu en dag...
Våren är här i alla fall. Alltid något!
Gomorron!
Gårdagen i bilder
Jag inledde dagen med att bara vakna och slappa.
Sen blev det en tur till Nille. ♥
Lite nya blommor och en pratstund...♥
Här är fortfarande lite tomt. Och Nille har fortfarande inte fått en egen gravsten. Den i bild är hans pappas.
Jag kände mig inte redo att ta tag i det i höstas. Och sen kom vintern...
Men snart ska ha han få en egen. En liggande sten. Formad som ett hjärta. ♥
Efter lunch kom sonen, som varit hos flickvännen, hem och vi tog en lite övningskörningstur.
Och ibland var han bara tvungen att stanna, sonen.
Jo, för mamman fick en sån otrolig lust att fota lite vårtecken...
Lite senare satte jag mig på järnhästen och tog ytterligare en tur.
Ville hitta fler vårtecken.
Och äntligen hittade jag den - tussilagon! I massor!
Och så "lite" vilt växande viola cornuta...
Behöver jag säga att det doftade helt underbart av violer kring detta hav...?!
Gulsippor...
Och blåsippor...
Sen satte jag mig i solen en stund och avnjöt lite Morberg, vilket var ett väldigt trevligt möte!
Och så fick jag ett trevligt samtal från Camilla, vilket aldrig är fel! :)
Tack fina!
På kvällen fick jag ett väldigt kärt besök.
Av den här lilla primadonnan...
Hennes Matte och Husse skulle på fest och då ryckte jag in och var lite hundvakt.
Mys!
Inte lika pipigt och gnälligt som sist heller faktiskt.
Hon kunde till och med tänka sig att ställa upp på bild...
Och så lekte vi en stund, men mest låg "kaninen" orörd på däcket faktiskt.
Snapp, snapp snut, så var lördagen slut!
Söndag idag, vilket innebär - att slappa!
Skåneland visar sig från sin allra bästa sida och fullständigt badar i sol, vilket naturligtvis gillas av en soldyrkare som jag. :)
Ha en fin söndag!
Pest eller kolera?
Insomnia eller mardröm?
Det ena eller det andra gäller för tillfället.
Det verkar inte finnas nåt mellanting.
Antingen är det insomnia som gäller och då ligger jag och vänder och vrider mig.
Funderar, grubblar, älter och våndas.
Försöker somna, men är fullständigt oförmögen.
Om/när jag till slut somnar, faller jag ner i en sömn som enbart innehåller mardrömmar och vaknar jag ganska snabbt igen.
Livrädd.
Badande i svett.
Ledsen.
Sen ligger jag vaken igen. Tänker och funderar...
Somnar igen.
Sover oroligt.
Mardrömmer.
Vaknar.
Svettas.
Somnar till.
Vaknar med ett ryck.
Ligger vaken.
Länge.
Somnar igen.
Vaknar.
Är HELT oförmögen att somna.
Och klockan är fem en lördags morgon!
G O D M O R G O N ... ?!
Blandad kompott
Dagen började trööögt!
För, när jag äntligen blev färdig att kliva över duschens entré i morse, ja, då visade det sig att inget vatten fanns att uppbringa!
Jag kastade mig på telefonen och ringde till "jourhavande". Som konstaterade att ja, vi hade en stor vattenläcka i byn.
Ok. Andas. Ok. Andas. Du är sen som fan, men ANDAS för helvete!
Vid halv sju gick en tunn och sval stråle att uppbringa i duschen och jag skvätte, fixade och donade.
Och kunde till slut och i en flygande fläng sätta mig på järnhästen mot Sherwoodskogen stationen.
Redan på tåget insåg jag att plan B tornade upp sig.
Men det gjorde ju inte så mycket för plan B var en bra plan.
Kanske till och med bättre än plan A, när allt kommer omkring.
Jag vet, ingen fattar nåt, förutom jag...men det gör inget...
Plan B blev bra.
Deltagarna och jag genomförde en dictogloss.
Först var de nyare deltagarna lite...avvaktande och lite skeptiska...för att sedan delta helhjärtat och med en sån inlevelse att jag nästan blev tårögd.
Bra! Det gick bra. *gillar*
Eftermiddagen tillägnades bland annat möte.
Verksamhetsplanering.
Sånt som jag tidigare hade koll på.
Och nu har jag ingen koll. Alls.
Min hjärna funkar inte.
Den räcker helt enkelt inte till. För allt.
Det gör ont. Så jävla ont!
Usch!
Jag vill inget hellre än att "vara på banan". Klara av att arbeta på riktigt. 100%. Helhjärtat.
Men jag kan inte. Jag klarar det inte. Jag räcker inte till.
Det går inte.
Ännu.
Ikväll softar jag. Killarna och jag har ätit en god middag. "Halv åtta hos mig" på TV:n, som vanligt.
Då ringer telefonen...
Tack för samtalet, min kära namne...♥
En blandning av sött och salt
I förrgår var jag oslagbar, igår var jag, av olika anledningar, nedslagen och idag...ja, idag är jag bara så jävla trött!
Japp, igår var ingen lika bra dag som i förrgår.
Men så kan det ju vara.
Jag kunde liksom inte hitta nåt driv, ingen motivation och känslorna var lite all over.
Jag gick hem lite tidigare för att hjälpa yngsta sonen till doktorn, eftersom han verkligen inte mådde bra.
Halsfluss visade proverna, precis som jag misstänkte.
Inatt har jag inte sovit någonting alls nästan.
Jag har drömt, vaknat, drömt och vaknat.
Och badat i svett.
Av de läskiga drömmar som jagade mig natten igenom.
Ja, idag är jag trött.
Jag känner mig inte bra alls.
Hängig.
Och så har jag ont i halsen.
Jag som skulle till lilla fina brorsdottern idag på fastermys!
Vill dock inte riskera att eventuellt smitta den 8 veckor unga lilla prinsessan, utan skjuter upp vårt möte. Tyvärr.
Och så fyller världens bästa syster år idag!
Grattis älskade sis! ♥
Och en till goding fyller år idag!
Finaste kollegan P!
Hipp, hipp hurra för dig idag! ♥
Idag är jag stark och så bubblar det över lite
Japp, idag har jag varit stark. Näst intill oslagbar.
Nädå, jag är fortfarande otroligt ödmjuk till min läggning.
Och väldigt självkritisk!
Oerhört! Faktiskt.
Men dagen idag på jobbet, har nog varit den bästa på länge faktiskt.
Och jag vet inte riktigt vad jag ska "ta på".
För, ingenting har egentligen varit mer annorlunda än andra dagar, men det har KÄNTS bättre.
Jag har varit med i matchen. Känt mig på banan. Igen.
Vilket, naturligtvis, känns otroligt underbart!
På min promenad från Möllan till Citytunnelns "triangelstation" stötte jag, som vanligt, på "Amnesty-pratare" och precis som alla andra gånger jag stött på dessa, tänkte jag att:
"Hur smarta är ni, egentligen...?!"
Som står vid en tågstation. Där alla människor som passerar är ganska stressade, på ett eller annat sätt.
Antingen är de, som jag, på väg till ett tåg som är på väg att lämna avgångsstationen, eller så är de på väg hem till sitt lugna liv efter en stressig arbetsdag.
Vem ger sig tid att lyssna på Amnestys arbete då...?!
Inte jag. Inte idag heller.
Men idag pratade jag faktiskt ett par ord med de båda som "stoppade" mig på min vandringsbana...
Som sagt, idag är jag stark, näst intill oslagbar...
Nåväl.
Inne i tågets tysta kupé sjönk jag som vanligt ner i första, bästa och lediga säte.
Och så satte jag igång en runda Candy Crush.
Så avkopplande!
Efter en dag då varenda geniknöl har gnuggats och då alla celler arbetat (ok, de två som finns då...), är det ju så himla skönt att koppla bort hjärnan ett tag. Och avnjuta en omgång cyberspel.
I tysta kupén ja.
Där en "kostymnisse" plötsligt verkade ha förträngt i vilken kupé han befann sig och högljutt lät alla höra hans (ointressanta) samtal.
Och inte en männsika sa något! Ingen protesterade!
Inte en kotte talade om för den kostymprydde, lite äldre herrn, att "Det här är faktiskt en TYST KUPÉ!"
Och det var det som störde mig allra, allra mest!
För, om det hade varit en ung kille eller tjej, hade vem som helst sett sin chans att tala om att hans/hennes "uppförande" minsann inte var önskvärt i en tyst kupé.
Det har jag upplevt ett otal gånger.
Men nu var det en "kostymnisse".
Och ingen sa något.
Och det provocerade mig. Lite. Eller rätt mycket.
Det fick mig att tänka på alla fördomar som finns.
Jag tänkte på två av våra Boyz. De två långhåriga.
Och alla fördomsfulla människor som de stött på genom sitt unga liv.
Det skulle varit en av dem som hade suttit i tågets tysta kupé och fört ett högljutt samtal!
(Vilket de aldrig skulle ha gjort. Nä, för de har fått en annan fostran...och lärt sig att respektera samhällets koder. Ja, förutom just "hårkoder" och klädkoder då...men det gör dem ju inte missanpassade, right?!)
Hemska tanke!
Övriga tågresenärer hade ju stått i kö för att få tillfälle till att platta till dem!
Usch!
Hur som helst...
Inte ens han, "kostymnissen" eller hans omdömeslösa uppförande kunde rubba mina cirklar denna dag.
Nä, jag bara reste mig upp från mitt säte, gav honom en av de skarpaste blickar jag kunde uppbringa för stunden och så - vips - slank han ur tågets tysta kupé och avlsutade uppenbarligen sitt samtal på ett lämpligare ställe.
Yes!
Sedan spelade jag lugnt vidare på mitt Candy Crush.
Fortsatte njuta...
Kvällsmat.
Boyz-talk.
Oj, vad jag svamlar!
Sorry!
Nu blir det soffhäng!
Nu är det...
...bokat, bekräftat och klart!
Jag ska åka till Ångermanland och hälsa på "brudarna"!
Den 9 maj lämnar jag Skåne för de norrländska skogarna och sen återvänder jag den 12:e.
Det ska bli skönt att komma iväg några dagar!
Idag har jag bara solat, solat och åter SOLAT!
Och så har jag varit hundvakt.
Åt den här lilla primadonnan...
...som, även om hon trivs att vara här, ägnade de flesta timmarna åt att sakna sin husse och matte.
Lite pipigt och lite gnälligt, men mysigt!
Lite sällskap...
Nu ska jag försöka ladda batterierna inför en ny arbetsvecka...
Idag då?
Ingen aning ännu faktiskt.
Solen skiner.
Däcket hägrar.
(Men vågar jag lita på den stora gula...?!)
Björkens kvistar ligger kvar över hela trädgården.
Kanske får de göra det ett tag till...
Tvätten tornar i källaren.
Tornet bör bli mindre i alla fall...
Grillen är orörd sedan i onsdags.
Kanske den inte är det länge till...
Äh, vi får se.
Godmorgon i alla fall!
Idag har jag busat!
Vad jag gjort?!
Jag har klippt av mig håret!
Bakifrån före...
...och efter...
Framifrån före...
...och efter...
Trevlig fredag!
Har jag slutat blogga?!
Nej, självklart inte!
Ej heller är jag fortfarande ute på nattpromenad, även om det har blivit några till sen sist.
Nej, jobb har blandats med avkoppling som blandats med en dag i solen på däcket och en eftermiddag tillsammans med älskade sis.
Igår eftermiddag avverkade vi först Entré och sedan drog vi vidare till Emporia.
Och ja, jag shoppade.
Men bara lite.
Färgerna och utförandet är mycket snyggare i verkligheten!
Idag är det fredag.
En ledig sådan.
Och jag kan inte bestämma mig för vad jag vill/bör/ska göra.
Jag borde en massa, men det vet jag inte om jag vill.
Jag vill en massa, men det vet jag inte om jag borde.
Jag ska göra en del, det vet jag redan.
Om jag sen vill, det är en annan sak.
En stund på däcket blir det nog i alla fall.
Solen strålar nämligen.
Det blåser förvisso halv orkan, men bakom skärmarna på däcket når inga friska vindar.
Nä, där är jag ett med me, myself and I och alla mina tankar...♥
Ha en fin fredag!
Update:
Och precis där, då, när jag just "hedde" in Roséflaskan på kylning för att vara redo för det första glaset pärlande rosa på däcket som just då badade i sol...precis då gick den underbara, värmande och ljusgula i moln.
Och inte ser det ut som om det kommer att ljusna igen. Inte idag i alla fall.
Och betydligt svalare temperatur blev det med ens.
*suck*
Jaja...vad är väl en bal...?!
Vad är väl en dag på däcket...?!
Jo, alldeles, alldeles underbar!
Snap out of it!
Städa?
Tja, det behövs ju i alla fall.
Även om det verkligen inte är något som jag vill göra!
Nattpromenad!
Och då menar jag inte en stilla promenad i cyberspace.
Nej, jag menar en riktig promenad!
Jag vet. Jag borde sova.
Ta igen förlorad sömn.
Men det kan jag göra sen. Efteråt.
När jag stillat mina känslor. Fått utlopp.
Vad utlöste då denna plötsliga lust?
JO!
Efter en heldag i april med sol, sol, SOL och betydligt mildare temperaturer, fullkomligt öppnade sig himlen.
Och det var inte ett stilla vårregn direkt.
Nä, ett riktigt ösregn.
Ett ljumt sådant.
Och det kan ju bara båda gott...?!
Jag får känslan av att Kung Bore äntligen har gett sig. Han har släppt greppet.
Äntligen!
Ja, jag fick lust att ta en promenad.
Och det ska jag.
Njuta.
Av nuet.
Av livet.
Låta mina frusna känslor blanda sig med det milda.
Låta de salta tårarna blanda sig med himlens sötma.
En lisa för en frusen själ...♥
Och sen ska jag sova!
Godnatt!
Insomnia!
Ännu en, nästan, sömnlös natt är till ända.
Efter föregående natt, med sammanslagt kanske två timmars sömn, var jag givetsvis väldigt trött igår under dagen och på kvällen alldeles slut.
Jag gick därför och la mig tidigt, vid 22.30.
Men direkt när jag hamnade mellan lakanen, kände jag att det inte skulle komma att bli en bra natt denna heller.
Nä, det blev ännu en svettig och orolig natt, där Mannen har en ständigt uppdykande och betydelsefull karaktär i mina, ack så hopplösa, drömmar. ♥
Klockan kvart över fyra gav jag upp.
Jag kunde inte somna om.
Jag tror att jag kommer att gå en dryg dag till mötes, med tanke på min förlorade sömn under två nätter och efter en energikrävande dag igår.
Måndagen innebär heldagsarbete och jag kan säga att efter förmiddagens planeringspass och inför eftermiddagspasset, kände jag verkligen att "det här klarar jag bara inte"!
Paniken var nära.
Tårarna oxå.
En stunds pepptalk med kollega och lite djupandning senare, kunde jag dock genomföra mitt pass.
Idag har jag pass direkt på morronen och sen lite planeringstid.
I morron är det "återhämtningsdag", som FK-damen kallar det.
Just nu känns det skönt att det finns ett "andningshål" i sikte.
Hej tisdagen!
Grillat
Den utlovad solen lyste med sin frånvaro hela dagen eller i alla fall tills jag ansåg att det var dags attt sätta igång grillen.
För då kom den!
Och näst äldsta sonen lyckades fånga morsan sin i bild...i ett moln av grillos...
Grönsaker och potatisklyftor åkte in i ugnen.
Såser rördes ihop.
Köttet och glazen förbereddes...
Många blev vi kring bordet, då mamma, pappa och systern med familj oxå kom och ville vara med.
Vid niotiden sjönk jag nöjd ner i soffan och tittade på Maria Wern.
Och därefter ner mellan lakanen.
Dock blev det inte mycket sömn denna natt.
Men det är en helt annan historia...
En bra söndag.
Och nu är det måndag.
Gomorron!
En stund till
När jag vaknade klockan 6 i morse, tänkte jag att "nä, jag ska sova en stund till".
När jag vaknade nästa gång, tre timmar senare, tyckte jag att den där stunden faktiskt blev onödigt lång!
Dags att hugga tag i söndagen!
Gomorron!
Äh...
...jag kan väl inte hjälpa att anfallet gick över så himla snabbt.
Och jag kan väl inte hjälpa att det började ösregna.
Ok, att det slutade ganska snabbt igen, men då var liksom "the moment" förbi.
Jag övningskörde med yngsta sonen istället.
Och vi var och hälsade på älskling...planterade lite där och gjorde fint. ♥
Jag köpte lite blommor till hemmavid oxå, men fick liksom ingen riktig lust att plantera dem heller.
Men fota!
DET hade jag lust med! :)
Ljuvliga lavandlar ranunklar...
Söta penséer...
Små tusenskönor...
Och så fotade jag krysantemumen från buketten som jag fick av söta "svärdottern" från Nordirland i förra veckan...
Och nu - slappa!
Ha en fortsatt fin lördag!
Måste nog ta tempen
Jag satt på trappan och konstaterade hur milt och skönt det var, även om det duggregnade.
Och jag lyssnade på vårfåglarna som kviddevittade i vårregnet.
Jag tittade mig omkring och såg både krokusar, vintergäck, knoppande små minipåskisar och gryende kärleksörter och pionskott kämpa under bråtet som hösten och vintern släppt ifrån sig.
Jag sneglade på allt ogräs i den ena rabatten och på de många nerfallna grenarna från björken...
...och fick en nästan oemotståndlig lust att hugga fatt i både hacka och kratta!
Hur ska den här dagen sluta...?!
Ja, den kan ju faktiskt sluta precis hur som helst.
Jag lovar att återkomma i ärendet!
Gomorron!
Update:
I takt med regnets tilltagande nedfall, övergick oxå min lust i olust.
Äh, det kan säkert ligga kvar några veckor dagar till!
Men jag kanske ska plantera blommorna som jag köpte...?!
Vi får väl se...
♥
Jag har överhuvudtaget inte tänkt ge mig in i KROK- eller BÅGdiskussionen.
Inte alls.
Nä, det här handlar om HJÄRTAN.
Som var så goda.
Ta ett osthjärta, vetja! :)
Och så tillönskar jag alla en riktigt skön helg!
(Ps. Jag vet. Jag är frånvarande. Jag läser, men jag pallar oftast inte kommentera...)
P & K
Jobb, chokladmassage och "att göra en Afrodite"...
Dagen idag inleddes med arbete.
En bra dag på jobbet.
Flera gånger under dagen konstaterade dock mina arbetskollegor och jag hur otroligt trötta vi var.
Ja, men det är ju inte konstigt egentligen med tanke på vilket väder vi har!
Det är som om det är höst och att snart vintern ska återkomma. BAH!
Hur som helst...efter jobbet begav jag mig till lite andra delar av Sveriges tredje största stad.
Till ett lite place som hette "Slim Beauty Center".
Och vad skulle jag då där?
Jo!
I julklapp fick jag av äldsta sonen och hans sambo en 45 minuters skönhetsbehandling i form utav en chokladmassage!
YEAH!
Hur häftigt låter inte det...?!
Och det var det!
Mysigt, avlappnande och skönt!
För att uppfylla mitt uppdrag som "riktig bloggare" och inte riskera att bli utskälld av "somliga andra" bloggare var jag tvungen att be ynglingen (!) att ta en bild över "skapelsen"...
Jajamensan!
I 45 minuter höll han på och masserade baksidan av kroppen tills jag liknade en hög choklad med vispgrädde.
(Hujedamig! Trots att jag tappat 15 kilo det senaste halvåret, tycker jag mig fortfarande se en valross i bild...)
Sen lullade jag hem tågledes.
Och så blev det en sväng in om till Coop.
Och det var där jag "gjorde en Afrodite"...
Ut "dansar" jag mot det ställe där jag brukar parkera min cykel vid ett besök hos hovleverantören.
Jag halar upp nycklarna och börjar trycka på "blippen" (remoten) till bilen.
Jag trycker, trycker och trycker...men nej, cykeln låses inte upp...
Då inser jag att det inte ens är min cykel jag försöker låsa upp (med bil-blippen), utan en helt främmande cykel.
(Som om det nu skulle göra saken bättre...?!)
Innan jag upptäckte mitt misstag hade jag både hunnit både muttra lite irriterat och börjat småsvära.
Därefter seglade jag vidare till MIN järnhäst och cyklade visslande vidare hem.
I skrivande stund sitter jag avslappnad i soffan...med en intensiv chokladdoft stickande i näsan...
Herr & fru Svan
I lördags morse blev jag aningen förvånad då jag slog en nyvaknad blick ut på gården.
Fru Svan lyfter nämligen tungt från kullen mitt i villakvarteret och kan höra de dovt vinande vingslagen ända in i köket.
Kvar på toppen av kullen står herr Svan.
Han ser förvirrad ut.
Som om han undrar vad fan som hände.
"Hallå, var blev du av...?!"
Gomorron!
Två sidor av samma mynt
Anblicken av förälskade par.
Som går hand i hand.
Som småpratar.
Som gör inköp tillsammans.
Som myser.
Som är ett.
Intaget av texter om kärleken till en annan.
En kärleksförklaring.
En händelse om något som någon gör tillsammans.
Avnjutningen av en god måltid.
Ett gott glas vin.
Samvaro.
En stund tillsammans i vardagen.
Två = Ett
Ett vi.
Allt detta gör mig så glad.
För andras skull.
Och jag hoppas innerligt att de njuter.
Av livet.
Tillsammans.
Av varandra.
Tar tillvara livet.
Att de älskar i nöd och i lust.
Alltid.
Inte hänger upp sig på småsaker.
Lever här och nu.
Tillsammans.
Som ett.
Vi.
Det berör mig.
På olika sätt.
För, naturligtvis, har detta oxå en baksida.
För mig.
Det gör nämligen jävligt ont oxå!
Det blir så påtagligt vad jag saknar.
Min man.
Vårt liv.
Oss.
Vi tillsammans.
Vår vardag.
Våra kärleksfulla stunder.
Vårt du och jag = vi
Kärleken.
Våren och sommaren är kärlek för mig.
Det var oxå den tid som Mannen och jag verkligen hade tillsammans.
Då vi njöt.
SÅ vi njöt!
En stund på däcket.
Utflykter.
Samtal.
Av att bara va'.
Njöt av att bara vara tillsammans.
Våren och sommaren kommer att bli smärtsam.
Jag kan redan känna hur fruktansvärt ont det kommer att göra.
Och jag kan oxå känna hur mycket som kvittar nu. Egentligen.
Utan Mannen...
Utan dig, Nille...♥
Mannen i mitt liv - jag saknar dig så att jag tror att mitt hjärta ska gå sönder! ♥
8 ofattbara månader sedan!
Idag, för åtta månader sedan, klockan 16.44 blev Mannen i mitt liv tvungen att ge sig av.
Till en annan dimension.
Till andra sidan.
En hiskelig infektion, som slutade med blodförgiftning och massiv organsvikt, blev för mycket för honom. Och för läkarna.
Han kämpade för sitt liv. Läkarna kämpade för hans liv.
Men tyvärr lyckades de inte stävja det som rasade i Mannens kropp.
Så jävla onödigt, orättvist och meningslöst...!
Den 11 augusti startade det som skulle komma att bli resten av mitt och Boyzens liv.
Jag älskar er killar! ♥
Ett tomt liv.
Ett ytterst annorlunda liv.
Ja, ett jävla liv. Helt enkelt!
Ett liv fyllt av saknad och längtan. Längtan till det som var. Innan.
Till vårt tidigare liv, till sommaren 2012 och till den 4 augusti, den sista dagen då allt var som vanligt...
Den 28 november 2012 skulle vi firat vår 25:e bröllopsdag...♥
Silverbröllop.
Den 28 november 2017 skulle vi firat pärlbröllop.
Och 2037 skulle vi firat guldbröllop.
Det var så det skulle ha varit...
Och jag tänker på allt roligt och underbart som vi skulle hinna uppleva däremellan...♥
Livet tog en tvär vändning.
Jag förlorade allt.
Mannen.
Vårt gemensamma liv.
Mig själv.
Min identitet.
Vem är jag nu...?!
En änka. Så vidigt!
Vars självförtroende och tro på allt gott, verkligen har "fått på tafsen"!
Vad är meningen med allt? Nu...?!
De existentiella frågorna...
Vi hade varit tillsammans sedan vi var 13 och 15 och levt tillsammans sen 1985.
Med anledning av hans jobb, var vi inte tillsammans hela tiden och alltid. Men vi fanns alltid bara ett samtal bort. Även om många mil ibland skiljde oss åt.
Nu skiljer oss en oändlighet åt...
Oändligt mycket mer än många mil och ett telefonsamtal...
13 och 15
En evighet sen.
Hela det vuxna livet.
Det är så fel.
Allt är fel.
Det var inte såhär det skulle bli.
Inte alls.
Vi skulle fortsätta att leva vårt långa och lyckliga liv.
Tillsammans.
Åh, Mannen...hur kunde det bli såhär...?! ♥
Saknaden är obeskrivlig.
Jag älskar dig! ♥
Perspektiv på livet...igen
Jag saknar ord!
Jag vill bara säga att - var rädda om varandra! För helvete!
Njut av varandra!
Älska varandra!
I nöd och lust!
Vi vet inte vad som lurar runt hörnet.
Vad som väntar.
Vårt öde.
Tyvärr. Eller som tur är.
Det fick jag smärtsamt erfara. På ett ögonblick. Bara "sådär".
Livet ändrades.
Mannen rycktes bryskt ifrån mig. Boyzen förlorade sin pappa.
Plötsligt var nästa dag verkligen den första dagen på resten av mitt liv.
Mitt och Boyzens liv. Utan Mannen. Deras pappa. ♥
En kär vän befann sig plötsligt i ett tumult.
I ovisshet. Om framtiden.
Som att trycka på en knapp.
Out of nowhere.
Utan förvarning.
Det gick bra! Som tur är!
Vilket jag är glad för!
Så jävla glad!
För din/er skull!
Tänker på dig/er, finaste! ♥
Livet är så jävla skört...
Senaste shoppingalsterna
Jag har ju varit på Emporia flera gånger de senaste veckorna.
Dels för att köpa presenter till de Boyz som fyllt år de senaste månaderna och dels för att shoppa lite till mig själv inför den kommande våren.
För visst kommer den väl...? Nån gång...!
Våren.
Nåväl, här kommer det senaste...
Byxor eller gardin...?!
(Undrade Boyzen.)
En skir "poncholiknande sak"...
...med finfin spetskant...
Och så de senast inköpta skorna...
Låt våren komma! :)
Blandad kompott
Näst äldsta sonen har, som bekant, besök av flickvännen från Nordirland och Oh yes, Afrodite goes alla swenglish!
En vacker dag ska jag förklara skillnaden mellan "kock" och "chef", men jag går inte in på det såhär tidigt på morronen. ;)
Efter tidigare inspiration från sväris och nu "svärdottern från Nordirland", bestämde jag att nu var det dags att prova rätten pulled pork.
Sagt och gjort.
En fläskkarré gick in i ugnen med allehanda kryddor, barbequesås, gul lök och vitlök och fick sedan gotta till sig där inne i låg värme och i hela 7 timmar.
Behöver jag säga att köttet endast behövde se gaffeln för att falla isär efter alla dessa timmar i värmen?
Det är förresten därför det heter "pulled"...för att man helt enkelt drar av köttet.
Sedan blandar man detta med såsen som bildats i stekgrytan medan köttet var i ugnen.
Obs! Det är MYCKET godare än det ser ut!
Detta lägger man sedan i bröd och jag tror egentligen att det ska vara något surdegsbröd (jag har även sett en variant med hamburgerbröd), men jag körde pitabröd och tortillabröd, vilket fungerade utmärkt.
Vi hade en hel del tillbehör (guacamole, coleslaw, fetaost, oliver, sallad) men de flesta av dessa var egentligen ganska onödiga.
Sen firade vi näst äldsta sonen igår och då blev det den här välkända kompisen...
...smörgåstårta á la Afrodite.
Japp, vi har mest ätit i helgen.
Annars har det inte hänt något vettigt.
Jo, Ludwig och jag har övningskört.
Och så har jag latat, latat och latat mig mellan varven av matlagning.
Sen blev det plötsligt måndag...
...ha en fin sådan!
23 år
Är det en vanlig dag?!
Nej, det är ingen vanlig dag!
För det är VICTORS födelsedag!
Hurra, hurra, HURRRAAA!
Grattis älskade och underbara unge! ♥
Jag älskar dig! ♥
Onsdagspromenad
En helt underbar promenad.
I vackert väder.
I rask takt.
Och i princip runt hela byhålan.
Behöver jag säga att jag njöt?
Med vissa undantag då...
Bland annat låg det "nåt skit" kvar på sina ställen...
Och i detta avseende väljer jag att citera den underbara Jonas Gardell från FB:
"Inget är så oälskat som gammal snö i april. Snacka om att vara en gäst som inte fattar när det är dags att tacka för sig".
Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
Här ligger den. Gammal, skitig och flämtande.
Trots att vi är fem dagar in i april.
Packa och dra nu va'! Du är inte önskvärd längre!
"Det som göms i snö kommer upp vid tö" är ju ett gammalt och ack så sant ordspråk.
Detta fick jag oxå uppleva under min promenad.
Somligt är ju så obeskrivligt vackert...
Annat är lite irriterande...
Riktigt störigt...
Vissa saker är lite fula...
Riktigt fula...
Och vissa "saker" är direkt äckliga och fruktansvärt motbjudande...
Men, som sagt...de flesta saker som tittar upp under den flämtande snön är ändå bara så underbart ljuvliga...
Ha en fin fredagskväll!
Update:
Lördag!
Sol!
Ledig!
Pulled pork!
Återkommer!
Ha en fin dag!
Arbete, rask promenad & symbolik
Det gick bra idag.
Så bra som jag bara kan förvänta och begära.
Känslorna på insidan behåller jag dock för mig själv, eftersom de är av en något privat karaktär.
Men jag är mer än nöjd efter avslutad dag.
Efter kvällsmaten kände jag dock att kropp och knopp behövde rensas och det ordentligt!
Gav mig därför ut på en väldigt rask, väldigt lång men alldeles underbar kvällspromenad som avslutades med ett besök och ett litet samtal hos älskling.
Tände hans ljus.
Pratade lite, pysslade lite och så...
Hade med mig lite symboliska hjärtan på tråd som jag placerade på hjärtat som ligger hos honom.
♥-♥-♥
Älskar dig för alltid, Nille och saknaden är obeskrivlig!
♥-♥-♥
Fjärilar
Japp, det är inte utan att jag har en massa fjärilar i magen denna kväll.
Inför morrondagen.
Det är egentligen inget konstigt alls.
Det är bara det att jag inte varit "inne i gamet" de senaste 8 månaderna.
Och det är inte utan att mitt huvud känns trögt och fantasilöst.
Och att jag känner mig lite "lost". Borta.
Ja, jag är rent ut sagt skitnervös inför morrondagen!
Inför vad som komma skall.
I morron börjar jag alltså arbeta 50%.
Vilket innebär att jag tre dagar i veckan undervisar en av mina två grupper, under tre fyratimmarspass, i veckan.
Och så lite planeringstid på det.
I morron är första passet.
Jag vet inte...men det känns konstigt.
Pirrigt.
Nervöst.
Jag vet en som tänker på mig...Och jag vet att han är så stolt! ♥
Stolt. Över att jag försöker. Komma igång. Igen.
Önskar att jag kunde få dela känslan med dig, Nille! ♥
♥ ♥ ♥
