-

Om det nu finns någon som fortfarande tittar in i denna, ganska avdankade blogg.

Jag vet inte vad som händer.

Men blogglusten har inte riktigt funnits.

Och kanske inte är tillbaka till fullo heller för den delen.

Vi får väl se.

Livet knallar på.

Jag har firat påsk med nära och kära.

På långfredagen var alla sönerna med respektive hemma på middag.

Och så var kärleken från Norrland med.

Väldigt mysigt och trevligt var det.

Annars då?

Jobbet går bra, men det känns som om jag går på sparlåga just nu.

Jag vill bara vara ledig.

Det tryter på idéfronten och motivationen är låg.

Dagarna är alldeles för långa och helgerna alldeles för korta.

Så, ungefär.

För övrigt är ju våren på intågande.

På riktigt.

Det knoppas, slås ut och blomstras till höger och vänster, vilket är alldeles fantastiskt underbart.

Jag har faktiskt redan hunnit med ett par helt underbara däckhäng! :)

Det ska väl tilläggas att i skrivande stund har det smugit sig in en lite höstlik känsla faktiskt.

Med inslag av blåst, regn och gråväder.

Men det är lugnt.

Så länge det ordnar upp sig till helgen...

Ett och annat bakslag finns oxå med i bilden och som säkert påverkar min känsla av alldeles för låg energinivå.

Här talar jag om SORG.

I helgen var jag sååå ledsen.

Sååå fylld av saknad.

Och sååå fylld av kärlek.

Till den man jag förlorade.

Och så var jag arg.

På honom.

För att han lämnade mig.

Och i detta skapas det naturligtvis ifrågasättanden.

Till den nuvarande kärleken.

Och det är ju sååå jävla svårt att låta bli att jämföra.

Fast jag vet att man inte ska.

Och då blir det lite svajigt.

Sen är det väl oxå så att det man i grupprocesser kallar "smekmånad" kanske nu är över och vi har gått in i en liten "konfliktfas".

Kanske.

Men då hoppas jag att den snart är över och att vi kan ta oss till nästa steg - samarbetsfasen.

Äsch, det var bara lite funderingar.

Det blir nog bra i slutändan.

Nu är det dags att ta sig an kvällen.

Japp, det är tisdag, vilket innebär arbete mellan 17.30 och 20.30.

Blääääää!