...åker jag!

Till Norrland! :)

Ses snart, tjejer! ♥

...vad en helg försvinner snabbt!

Och snart är det helg igen! :)

 

Nåväl.

En sak i taget.

 

"Någon" tyckte att det var dags att trycka F5 och lydig som jag är så gjorde jag så att "någon" kan läsa lite nytt i Afrodite's lilla hörna. :)

Inte för att det är så jädrans intressant läsning, men i alla fall en liten, liten uppdatering.
Nöjd Ama? :D

 

Denna helg har bjudit på en massa slapp, en massa sol och mysigt umgänge med en fin...♥

Ungefär så.

 

Och så en liten fotosession med den här fina grabben...♥

 

 

Ocn nu är det söndag. BAH på det!

 

Jag har just avslutat en väldigt trist men ack så välbehövlig "hemsanering".

Usch vad det är trist att städa!

 

Nu återstår bara en liten kroppstvagning, en renbäddning och sen blir det plums i loppelådan!

 

Två dagars jobb.

Och sen vet ni väl vad som händer...?! :D

 

To be continued...

 

Kram & godnatt!

...är julen över!

Jo, men den varar ju till påska! :)

 

Nåväl.

 

Det är inte alls så att jag vill att påskhelgen ska vara över eller så.

Inte alls.

Jag har fullt upp med att vara ledig och bara njuta av fina dagar.

 

Påskafton firades hemma hos mina föräldrar med delar av familjen.

Mied maud, go' maud o maud i rättan tid.

Så att säga.

 

 

Och så Isa-mys såklart.

 

 

Vackert väder var beställt och det fick jag.

Tänk vad bra det kan va'!

 

I fredags var jag en sväng till skogs i väldigt kärt sällskap.

Och äntligen fick jag förevigat en sån här igen...

 

 

I fredags blev det oxå en väldigt, väldigt sen grillpremiär i Casa del Afrodite.

Jag kan säga som såhär - den var hett efterlängtad av alla.

 

 

Annars då?

 

Jo, vi talar Swenglish för fulla muggar här hemma.

 

...efter en down-period (som egentligen inte är slut, men om jag ska vara hemma längre krävs ju en sjukskrivning), känner jag mig inför måndagen som Bambi på hal is.

 

Inget sjävförtroende.

Inget go.

Inget driv.

Ingen motivation.

Låg känsla.

 

Detta, trots att jag har haft en mysig helg "i mysigt sällskap".

Det var liksom då.

Och det räckte inte för att fylla på de depåer som är slut.

Arbetsmässigt.

 

Så nu står jag här med skägget i brevlådan.

Och ska jobba i morron.

 

BAH!

 

Usch, det känns inget kul.

Alls.

 

Vill bara dra nåt gammalt över mig.

Och låtsas som om varken jag eller den situation jag befinner mig i fanns.

 

Vill inte!

Tänk att det fortfarande är ett "problem" när någon är sjuk trots att det inte syns på personen.

Men nu står det återigen klart för mig att vissa personer helt enkelt bara förstår konkreta "åkommor" som ett brutet ben, feber, hosta osv. De kan helt enkelt inte fatta att man kan ha en "åkomma" trots att det varken syns eller hörs på personen.

 

GAH på det!

 

Sedan augusti 2012 drabbas jag ibland av denna "osynliga åkomma".

Det första året konstant.

Den senaste tiden "bara" i perioder.

Vissa dagar är så tunga så tunga.

Många tankar.

Sorg.

Ledsamhet.

Saknad.

 

Väldigt ofta drabbas jag av insomnia. Jag kan helt enkelt inte sova!

Vissa perioder har jag dessutom väldigt mycket mardrömmar. När jag väl sover.

 

De senaste veckorna har jag känt det som om jag befinner mig i en bubbla. Ett vakum.

Med overklighetskänslor och allmän olustkänsla.

Och insomnia. Och mardrömmar.

Huvudvärk.

Minnsesförlust.

 

Jag är en sån person som tänker att "Äh, det går. En dag till. En dag till. Och så ytterligare en dag till".

Det ska liksom bara gå!

Jag ska fixa det!

Även om det samtidigt skrämmer mig, för jag vill verkligen inte hamna i "en svart sörja" igen...

 

Men till slut säger både kropp och knopp ifrån - det går inte!

Du måste pausa!

 

I helgen kände jag så.

Jag bara måste pausa!

Sätta ner foten.

Ge mig själv tid att tänka.

Slippa känna stressen av att jag MÅSTE sova, eftersom jag ska upp och jobba i morron.

Och så sover jag såklart än sämre.

 

Jag sjukade mig helt enkelt i måndags och meddelade att jag kom till att stanna hemma hela veckan...

 

Jag vet - jag ÄR strulig.

Jag vet - det BLIR struligt på jobb.

Men jag KAN inte.

 

Jag vill inte påstå att jag är en egoist, verkligen inte, men ibland måste jag (och vi alla) se till vårt eget bästa. Vår hälsa.

 

Oj, vad jag babblar!

Skönt att få det ur sig faktiskt!

Sätta ord på känslorna.

 

Nu kommer en liten liknelse eller en liten saga...

 

 

...en liten snöboll som tillverkades i början av augusti 2012.

Hon lever och frodas i en kropp och har det för det mesta ganska bra.

Men...ibland, och genom yttre påverkan, sätts hon i rullning.

 

Hon ser hur hon ligger högst uppe på ett berg.

Hon blir lite skraj för det är verkligen långt ner.

Plötsligt börjar hon rulla.

 

Ibland kittlar det till i magen både av den höga farten men oxå av den hissnande höjden.

Ibland går det så fort att hon tappar andan.

 

Ju längre hon rullar desto större blir hon.

Ju längre ner hon kommer desto räddare blir hon.

 

För...hon vill verkligen inte krascha in i den vägg som hon ser där, längst nere, där backen tar slut.

Hon är rädd.

Hon är kall.

 

Plötsligt känner hon något som stoppar henne.

Hon kan pusta ut.

Hon kraschade inte.

Hon kommer att överleva.

 

Hon vet att det kommer att bli lite turbulent den närmaste tiden, men hon tror att hon så småningom kommer att kunna fortsätta att tryggt vaggas runt i den kropp hon bor.

 

To be continued...

 

Bilden fick med ens namnet "Konkret & abstrakt".

 

Den senaste veckan har varit sådär faktiskt.

 

Lågt stämningsläge.

Mardrömmar.

Insomnia.

Ja, en allmänt låg känsla alltså.

 

Idag är inget undantag.

Har knappt sovit inatt och tog till slut en sömntablett.

Känner en lätt hang-overkänsla och har ingen lust med nåt.

 

Jo, jag fick en plötslig lust att fota.

Faktiskt.

Och det var ju längesen sist.

 

Så resultatet av kameraleken kallar jag - Blomsterprakt!

 

Det är ju inte klokt vilken dålig uppdatering det är här i Afrodite's lilla hörna!

Helt misskött är den ju, bloggen.

Och ända har jag egentligen en massa, massa och åter massa saker som jag skulle kunna berätta.

Men tiger.

Det är nog därför som bloggen står lite stilla.

För att jag vill berätta en massa, men känner att jag inte kan.

 

Det kan tänkas att det handlar om jobb.

Och det kan tänkas att det handlar om en viss person.

Som gör mig glad.

Jag sa, det KAN TÄNKAS. :)

 

Nåja, tids nog kommer jag berätta.

Men inte idag.

 

Helgen försvann, som vanligt, i ett nafs.

Den innefattade en del trevligheter faktiskt.

Lite träffar.

Lite möten.

Lite mys.

Och så - vinprovning!

 

I lördags var jag, och 15 andra, inbjudna till ett ställe i Ystad som erbjöd en kvälls avnjutning av diverse ölsorter, vinsorter, whisky, rom och annat smått och gott.

Så himla trevligt!

Och gott!

 

Sen har jag naturligtvis njutit en del i solen, som ju har hittat till Skåneland!

H E L T   J Ä V L A   U N D E R B A R T ! ! !

 

Puss och hej!