...kommer även den lilla depressionen som ett litet ovälkommet brev med posten.

Nåväl, än kan vi kanske få njuta av härliga sensommardagar och kvällar, men den är ändock snart och obönhörligen här.

Hösten.

Och med den - mörkret.

(Och sedermera den förbannade kylan som jag avskyr, nästan över allt annat!)

 

Jag hade en fantastiskt skön semester.

6 veckors välförtjänt (om ni frågar mig) slapp de luxe.

Utflykter, grillningar, samvaro, beachdagar (jo, faktiskt) och annat smått och gott.

Hann även iväg en sväng till Norrland för att hälsa på sonen och jäntorna där uppe.

(Nope, inget norrländskt manligt sällskap längre. Det avslutades i maj. Kanske var det avståndet till del, men framförallt det faktum att vi var så olika. Tror jag. Nåväl, jag har borstat av mig och går vidare.)

 

Annars då?

 

Jobbet är i full gång igen.

Men vet inte om det blev en chock för kroppen eller vad som hände, men plötsligt blev jag dålig i söndags.

Mådde illa, ont i magen och ville plötsligt ha en toalett väldigt nära till hands hela tiden.

Nu är jag bättre men stannade hemma även idag.

Man vill ju inte smitta ner andra med "skiten". ;)

Just nu mår jag alldeles förträffligt faktiskt.

Kanske beror det på den huskur som jag fick tilldelad mig via en chat med en av bästa kollegorna som sa:

"Koka myntablad. Så att vattnet färgas av bladen. Drick som te med socker."

Detta är två timmar sen nu och "peppar,peppar" - jag mår faktiskt bättre! :)

 

Ska inte chocka er alldeles, utan stoppar här.

Men tänkte faktiskt att jag skulle börja blogga så smått igen.

Om nu någon bryr sig. :)

 

Ha det fint!

Kram