Vårtrött eller knäpp i huvudet?!
Som ser solen, känner att våren är på väg, känslorna börjar spira i takt med att såväl utetemperaturen och förväntningarna om vad som komma skall, stiger...
...och så blir det emellanåt bara platt fall!
Från den ena sekunden till den andra!
Bara sådär...
Från att i den ena stunden, glad i hågen, planera för att gå ut och sätta sig på däcket i solen, till att i nästa sekund nästan känna att tårarna är på väg!
Känna hopplösheten och att allt kvittar.
Jag blir helt rädd för mig själv!
Så j**la schizofrent!
I dessa lägena kan det räcka med ett ord från någon i omgivningen...sådärja - en gråtattack!
Som ett brev på posten!
Ett ord, som kanske pekar på att något man gjort inte var helt genomtänkt (men som man inte gjort av elakhet i alla fall), ett ord som antyder att "du, det där var kanske inte så bra"...
...det där lilla ordet som människan säger tutar som en megafon rakt in i öronen på en och signalerar att man "är helt puckad"!
"Hallå, du är helt j**la dum i huvudet och inget värd överhuvudtaget"!
Man kan lika gärna få höra det rätt ut, för det är så man känner!
Jag tror att jag håller på att bli knäpp!
Allvarligt!
Eller är lite vårdeppig i alla fall...=/
FAN!
Underbar låt och text, som passar dagens sinnesstämning...
Slut för idag, tack för idag!
Inte är du knäpp! Nej, det är våren. Nya tider väntar och så...
Kram!
Men du, det där känner jag igen på pricken! Har det så på jobb, just nu. Känner inte att det kommer att bli bättre, jag känner att jag är SÅ färdig med min arbetsgivare och ändå...vad är valet? Att hitta något annat, visst...men ändå - osäkerheten! Allt är inte pengar, verkligen inte - men det vill ju till ett fast månadsbidrag när man har ansvar över ett gäng familjemedlemmar! Å ena sidan trivs jag jättebra - å andra sidan känner jag mej ständigt utnyttjad, känner mej väldigt ensam med det jag gör och känner att jag ger, ger och ger - och får inte tillbaks i närheten så mycket. Ett otroligt otacksamt arbete känns det som just nu. Är glad jag har en sådan fantastisk sambo att babbla av mej med! Och nu fick du en släng av det, du oxå...när det var DU som var vårdeppig & behövde peppas... skäms Vi får väl träffas & dränka våra vårdeppor! Du med en flaska rödvin - och jag med jordgubbssaft...eller nå´t... ;o)
Jag känner precis likadant i dag!!!
Jag vet vad jag behöver i dag och det ger jag till dig:
-Du är en härlig och trevlig person. Jag tycker om dig! Stor kram!!!
Klart man kan känna så ibland, men du - det går över! Försök att låta det rinna av dig bara, även om det blir fel ibland och folk kan missförstå, har jag svårt att tro att någon enda människa kan tro dig om ont på riktigt!! Ibland är man vekare och känsligare i hjärtat än vad man förtjänar... Du är klok, vacker, stark och superrolig!!
Varma kramar till dig från mig!
Snart är det vår, kompis!
Älskade goa du! Du är absolut inte knäpp!! Det är jätte vanligt att man känner så där på våren, depresionerna ökar faktiskt på våren, fast man tycker att det ska vara tjo och tjim när solen återvänder. Kanske det är precis därför...
...att det förväntas att energin är på topp och att man skiner ikapp med solen.
Livet har sina ups and downs.
Om du känner för att krypa under täcket idag - gör det.
I morgon är en ny dag med nya möjligheter.
Varma kramar till dig, världens bästa Afrodite ♥
Men du, du är inte knäpp, inte mer än mig alla fall... Alltid nåt, eller hur???
Ja, vårtokig får man vara, ingen fara med det...
Önskar dig en underbar o knäpp kväll, det ska jag ha...
Kramisar
Det låter som vårtrötthet...!
Jag sänder dej lite styrke-kramar och hoppas att du piggar på dej snart!
Kram, kram, kram!
Men kära nån lilla gumman! Många blir extremt trötta när ljuset återvänder, kanske är det som du säger, vårtrötthet och en tillfällig formsvacka?
Många kramar till dig i alla fall!
inte är du knäpp, våren och ljuset har ett finger med i spelet, jag har själv sådana attacker vännen
kramar
