Fan vad jag är trött på den tanken!
Och ändå är det så jag tänker vareviga dag/kväll!
"Nu ska det bli förändring"!
I morron...
På måndag...
Nästa vecka...
Vad hände med här och nu...?!
Carpe fucking diem...?!
Och ändå...så gör man precis som vanligt!

Egentligen tänker jag ju "Idag är första dagen på resten av ditt liv"!
Det är ett av mina favoritordspråk.
Lätt att tänka, men så fruktansvärt svårt att efterleva!

Nu tar jag natten!
Jag orkar inte tänka mer!

Godnatt och sov gott!

Update:
Vad jag INTE planerade igår kväll och vad som INTE är "som vanligt", var att försova mig idag.
Men det gjorde jag ändå!

Godmorgon!