Äh, jag vet inte...
Har så jäkla mycket att göra!
Det är planering, dokumentation, undervisning och att överhuvudtaget få en dag på jobbet att gå ihop!
Ibland känner jag att jag skulle behöva cloona (stavas det ens så?) mig.
Vara på mer än ett ställe.
Hos så många olika människor.
Dela mig.
Schizofren.
I eftermiddags, när jag satt på bussen mellan punkt A och B, för att gå på möte på punkt B, kände jag att jag hade en puls och säkerligen ett blodtryck som låg långt över den hälsosamma gränsen.
Satte ner foten.
Bad om hjälp.
Vi fixade tillsammans.
Jag styrde lättad kosan hemåt.
Planeringsarbetet har gått bra.
Jag ser fram emot morgondagen.
(trots att det är en riktig killer-dag!)
KRAM
&
GODNATT!
Var rädd om dig, tänk på dig själv i första hand. Om bloggen blir ett stressmoment så är det inte kul längre. Vi finns ju kvar=D Kram
Skönt att du satte ner foten, du måste ta det lite easy, andas, glöm inte det;)
Springa runt på blogg-gatan behöver du inte göra, o skriva här ska du bara göra om det pockar på;)), vi kikar in här o tjoar på dig ändå;)
kramizzzzz o var rädd om dig;)
Liknande dag för mig i morgon också. Föräldramöte på kvällen dessutom...
Kram och sov så gott!
Jag tror att de flesta känner igen si i att tiden inte vill räcka till alla dagar eller ens alla veckor. Ta't lugnt - ingen tackar dig för att du bränner ljuset i bägge ändar.....
Du måste ta det lite lugnare - sätt ner foten lite mer så ska det gå bra ska du se :-)
Kram!
Så småningom, när du blir varm i kläderna på nya jobbet, så lättar det ska du se.
Vi finns här.
Kram!
Bra gjort...mycket bra gjort!!!!! Jag försöker också träna på det...att be om hjälp!!!
