Jag saknar ord!
Försov mig (som ni vet).
Sonen väckte mig 7.10.
Jag stod formligen i givakt i sängen.
Sprang sedan runt som en yr höna och visste inte i vilken ände jag skulle börja.
Ringer, ringer och ringer till kolleger som, just denna morgon, inte svarar.
Konstaterade snabbt att dagens dusch skulle innebära även en hårtvätt (=extra "tidskrävande").
På med paltorna och förstår att jag ska missa ännu ett tåg.
Bilen blir min räddning!
Zick-zackar mig fram i trafiken mot Malmoe.
Vinkar på poliserna på E65, som tydligen har fartkontroll (PUH!).
Får, från bilen, till slut tag på en kollega som fnissande lovar ta hand om mina deltagare (Tack K!).
Glider skämmigt in på jobbet 45 minuter försenad.
På tavlan:
"Godmorgon Carina! Har du sovit gott?"
Skratten rungar och jag rodnar.
Börjar vimsa runt.
En deltagare berättar försynt att någon var inne med en kaffekopp till mig (Tack igen, K!).
Och där, precis där, är min räddning!
Kaffet klunkas ner och dagens första nya ord blir "mänsklig".
Utgångspunkt:
"Jag är er lärare och/ men jag är även mänsklig".
Ett leende sprider sig på deltagarläpparna när ordets innebörd sjunker in.
Dagen kan börja! ♥