...vad som hände, men klockan 4.25 var det plötsligt stopp.



Jag vaknade och kunde INTE somna om.
Funderade på jobbet, planerade dagen, tänkte på kvällen, ja, allt sånt där som bara kan ploppa upp i huvudet och som plötsligt stör nattsömnen.
Plötsligt låg jag där och räknade Mannens andetag. Ojämna, tystare och mindre tysta.
Retade mig på att jag själv inte kunde sova sådär skönt.
Med ens blev jag rastlös, fick kli på hela kroppen, springet i benen var ett faktum...ja, ni fattar va'?
Vad gör man då?
Jo, man bloggar en stund.
Jag kan inte säga att jag är klarvaken, för då skulle jag ljuga.
Nä, jag börjar faktiskt känna mig lite nannig igen.
Kanske skulle jag prova en stund på soffan...?
Japp, så får det bli!
På återseende om några timmar...=)