Bättre dagar, sämre dagar och Afroditiska fnulerier

 

 

Ja, i kontrast till gårdagens lite bättre dag, är dagen idag av en lite sämre karaktär.

Tyvärr.

Igår, när det var en liten bättre dag, smidde jag planer för dagen idag. Så dumt.

Efter gårdagens mys med mamma och syrran, satt jag på eftermiddagen och planerade för kvällens "tjejträff".

I kväll kommer ju två tjejer hit.

Tjejerna som är våra gemensamma vänner...Mannens och mina.

Och plötsligt känner jag mig bara så osäker.

Planerna från igår är som bortblåsta.

Alla de tapas som jag planerat att göra blir nu bara en liten ostbricka.

Jag orkar helt enkelt inte förbereda allt.

Känner inte för det alls.

Vad tråkigt det känns.

 

Så är det dock mest hela tiden.

Min hjärna är så oberäknelig.

Det som den ena stunden känns bra och lite roligt, känns i nästa sekund inte alls bra och mindre roligt.

Jag litar inte på mig själv.

Jag har därför svårt att planera.

Vet liksom inte riktigt vad jag vågar planera.

Jag vet aldrig riktigt vad jag kommer att känna för eller orka med.

Jag kan helt enkelt inte planera!

 

Faktiskt var det så även igår, inför att vi skulle åka till Malmö, syrran, mamma och jag.

När syrran ringde och frågade, sa jag först nej. Sen sa jag nja. Och sen sa jag plötsligt ja.

Det är inte riktigt jag.

Sådär velig är inte jag. Egentligen.

 

Och sådär har det varit hela tiden, sedan den jävla månaden augusti...

Jag vet inte VAD jag vill, OM jag vill, HUR jag vill...

OM jag ens KAN.

 

Jag försöker planera. Och jag försöker att genomföra.

Ibland genomför jag till och med planerna.

Ibland kan det till och med vara stora planer. Som faktiskt blir genomförda.

Som till exempel planerna att åka till Norrland. Jag genomförde faktiskt det. Det var stort.

 

Ibland är det väldigt små planer. Som jag försöker genomföra. Som jag ibland genomför. Men ibland inte. För att jag inte orkar. För att jag inte kan.

 

Det är jobbigt att inte känna igen sig själv.

Det är jobbigt att inte känna sig SOM sig själv.

Det är jobbigt att känna sig såhär halv.

 

Igår planerade jag stort för en ganska liten sak.

Idag känns de stora planerna för den lilla saken alldeles oövervinnliga.

Det blev plötsligt så stort.

Det går inte. Jag kan inte.

En liten, liten ostbricka kan jag. Nog. Planera. För.

Och jag kan träffa dem.

Men jag är lite rädd.

 

Jag känner mig inte som mig själv. Idag.

Idag är faktiskt en sämre dag.

Men jag ska genomföra de små planerna.

 

Åh, jag blir tokig!

 

En liten ostbricka blir hur bra som helst ska du se, dina vänner förstår säkert och tycker det viktigaste är att ni ses. En dag i sänder och det blir bättre hur orealistisk det än känns just. Var rädd om dig. Kram från mig ❤

Jag är så glad att du åkte till Norrland. Det var starkt gjort av dig, och så gott att få krama om dig irl efter det som hänt. Det var märkliga dagar med skratt och gråt och... befriande på nåt vis att få dela din sorg. Galet var det hur vi satt där och skrattade och grät i en enda röra... helt crazy!!
Vet du, jag tror att tjejerna som kommer i kväll bryr sig inte om ifall du fixat nåt eller inte.Det är inte det viktigaste. Långt ifrån!!
Ha en fin kväll med dina vänner!
Kram ♥

Det är inte mängden på det man äter som är viktig egentligen,utan tiden man är tillsammans och verkligen umgås med varandra.Är det vänner som verkligen känner dig och vet hur du har det just nu, då förstår dom också..*
Kramar♥

Jag tycker inte du är tokig. Jag tycker du är jätteduktig som ORKAR!
Kram fina du!

Fast lite (eller mycket ;-) ) tokig är du allt - men på ett bra sätt!
:-D

Jag som har panikångest förstår dina känslor fullt ut. Men skit i maten, se det istället som en vinst att du klarar av att träffa väninnorna!

Tack för hälsningen - tur att det åtminstone finns EN här i cybervärlden som vet vem som räknas!

SKÅL! (Hoppas jag, Ama en en snål jäkel...)

Skit i Bruce - han är vi sina FULLA sinnens bruk...

Jag är otroligt impad över dina gissningar och oerhört ledsen att dom tyvärr var helt fel...
:-)

Lycka till - det blir en bra kväll!
Kram, Monica

sv: Jag fuskar INTE! Och om du upprepar den anklagelsen så kan det hända att jag råkar fjutta på Bruce...
;-)

PS: Upprepa gärna anklagelsen... :-D

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: