Om att känna sig "lost"
Jag önskar jag kunde skriva något som tar bort smärtan och saknaden, men det går ju inte. Det är ofattbart.
Stor kram.
Kramar♥
Det är nog det svåraste av allt - att fatta.
Det tar i alla fall längst tid.
Ta en stund i taget!
Kram, Monica
Du kommer säkert att hitta dig själv om ett tag, lite av det gamla och lite av det nya, en Afrodite som tyvärr blivit en erfarenhet "rikare". Kram vännen!
Ja usch vilken mardröm ni lever i....
Jag tror lusten kommer tillbaka & att det faktiskt kommer kännas BRA att jobba igen, känna sig "nyttig" du är ju BRA på ditt jobb :-)
Många pratar om att man måste gå igenom 1 år för att ta sig igenom det värsta.. jag vet inte..
Jag är imponerad att du klarar allt det du gör.. Uppfattar dig som stark mitt i din svaghet...
*styrkekram*
Timmar blir dagar som blir månader... tillvaron och livet fortsätter även om ingenting blir sig likt igen. Tur du har dina fina grabbar ♥ Tillsammans tar ni er igenom det här och formar en "ny" tillvaro. Tillsammans!
Kram fina fina du!
Sv: Helt klart hade det varit bättre utan den! Kram
Kramar från mig!
Ja, Carina. Jag kan bara hålla med dej; livet är så jävla orättvist!
Men på nått sätt kommer ni att ta er igenom detta...du och dina fina pojkar.
En jättestor kram.<3
Stor KRAM till dig!
Jag finner inga ord, vet inte vad jag skulle vilja skriva till dig för orden känns så överflödiga , jag kan bara skänka dig en stor varm styrke kram och hoppas att den gör lite lite gått i någon liten vrå i ditt hjärta ❤❤❤
Kraaaaaaaaam <3
jag önskar dej en fin 3e advent och jag har sagt det förut att du är verkligen stark ,jag lider så med dej och sänder dej massor av varma kramar jag blir så arg för livet är verkligen orättvist...
Stor stor kram till dig!
Vad säger man, jag bara lider
lider med dig - de finns liksom ingen tröst.
De e orättvist, de e fel, så himla fel att unga människor ska dö. Vi borde alla få långa o lyckliga liv, men så enkelt är de inte, saker ska uppenbarligen inte alltid vara enkla i livet.
Lider med dig. Kramiz ❤
Sv:
Det gjorde ni verkligen!
Du vet, prästen jag skrev om i mitt inlägg häromdagen, han sa så många kloka saker. Han vet verkligen vad han pratar om- han är i vår ålder och han miste sin fru för några år sedan. Blev lämnad med två små barn när hon dog. För en annan som inte varit med om det obegripliga som ni varit med om kan man bara föreställa sig att det ÄR förskräckligt, men inte HUR förskräckligt det är att befinna sig i en verklighet som man absolut inte själv har valt.
Fast det var min arbetskamrat vi hade en minnesstund över fanns du i mina tankar hela tiden. Bla. sa han så här; "Den sekunden ens livskamrat slutar andas, då slutar ens liv, och det kommer aldrig tillbaka. Men man lever ändå, men det blir ett annat liv, aldrig detsamma. Och det är en kamp, på både gott och ont." Jag gissar på att du kan skriva under på det? Jag önskar så att du hade kunnat få träffa honom och lätta ditt hjärta. Han är en fantastisk person.
Sv: Ajaj, misstag att glömma gömma knäcken. Förstår att dom gått åt - du har ju dubbelt så många Boyz som jag. Själv har jag kokt FYRA satser kola...
Kram!
