Teamwork
Denna vecka arbetar jag lite halvflummigt, eftersom jag har "lite tid att ta ut".
Detta innebär att jag har mina lektioner som vanligt, men efter dessa är jag fri att gå hem.
Planeringen för de sista dagarna är liksom redan klar oxå.
Man skulle kunna säga att jag smygstartat lite på semestern.
Eller laddar ner inför den, eller nåt...=)
Nåväl.
Således var min inställning idag klockan 12, att "nu ska jag gå hem och bara va". Kanske sola lite, eftersom vädret uppförde sig ganska hyfsat. Emellanåt i alla fall.
Precis innan jag skulle kliva ut genom dörren kollade jag min mobil (ni vet, den där trasiga) och såg att Mannen messat mig runt halv tolv.
Kollade. Läste. Förfasades. Såg min lugna eftermiddag smulas sönder...
Vi skulle plötsligt få gäster! Vid halv tre, tre tiden! Och jag skulle vara hemma vid halv två! Stressen växte!
Och de skulle till och med stanna på middag!
PUH!
För några år sedan hade dock detta varit nemas problemas.
För några år sedan hade dock detta varit nemas problemas.
På den tiden då jag höll på att städa både man och barn ur huset.
Numera kör jag hårt på "bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Stenhårt kör jag det.
Och samlar hela veckans (och kanske förra veckans också för den delen) använda kläder över soffryggen i vårt "storarum", för att ta ett exempel. Inte smutstvätt alltså, utan sånt som faktiskt kan användas ytterligare en dag. Och jag är inte så förtjust i Mr Snabeldrake heller. Och damma är ju bara sååå trist!
Förr kunde i princip våra gäster komma oanmälda och hemmet var ändå tipptopp. De kunde nästan käka från golvet faktiskt. Eller på dass.
Nåväl.
Numera vill jag gärna veta när folk ska komma och gärna i liiite god tid. SÅ att jag kan plocka undan. Damma lite. Dammsuga.
Ni förstår va'?
Att jag blev lite stressad...?
Och lite irriterad på Mannen, fast jag sa inget. Tror dock att han märkte. Vi känner ju varandra sen "ett par år".
När vi talade i telefon om den kommande middagen, undrade han om jag kunde handla lite på hemvägen.
"Javisst", säger jag lite pressat och med sammanpressade läppar! (Fattades bara det oxå!)
Och vad har DU gjort sedan du fick beskedet att vi skulle fåp "objudna gäster", tänkte jag...?!
Svaret fick jag när jag kom hem.
Han städade!
Och var nästan färdig!
Vad fint här var! :D
På lätta steg begav jag mig nu till affären och inhandlade vad vi skulle behöva inför bjudningen!
Gästerna kom, vi fikade, pratade och hade trevligt och sist, men inte minst, intogs middagen; Varmrökt lax med nypotatis, örtagårdssås (eller hollandaisesås eller gräddfil, om man hellre ville det) kokta morätter och sallad.
Gott, trevligt och en lyckad tillställning!
Vad vill jag nu säga med allt detta...?!
Jo!
Tack för ett gott samarbete, Mannen! ♥
Kommentarer
Postat av: Znogge
Nej, vad du ville säga var "ring en vecka innan ni kommer helt apropå"!
Som bloggarna i norr! Förvarnar halvårsvis ;-)
Kram
Postat av: Diana
Haha! Jag gillar besök men inte oväntat!
Postat av: Miss Juni
Naww...han är allt guld värd, mannen din!!
Jag förstår PRECIS känslan!! Huga!
Önskar VERKLIGEN jag kunde va mycket mer avslappnad och bara öppna upp dörrarna och hojta välkomna! (in till oss och alla våra pälsbollar!)
Istället börjar jag ALLTID med att ursäkte mej för alla änglatofflor vi har flygandes överallt...
Jag prioriterar OXÅ väldigt mycket annat - före att städa!!
Sv: Hahaha, nä! Jag tog faktiskt bara EN! (Fast jag tog den största!) Mohahah!!
Postat av: Ingrid
Härligt när man hjälps åt, nästan ett måste när båda jobbar.
Postat av: Monica
Vilken trevlig överraskning det blev!
Kram, Monica
Trackback
