Afrodite fnular
Nu är det alleredan söndag och dessutom känner jag mig redan stressad inför kommande vecka, vilket inte gillas alls.
Det blir liksom så svårt att hålla kvar i nuet då, vara här och nu, fånga dagen, som det så vackert heter, och faktiskt lyckas njuta av den söndag som ännu ligger ledig framför mig.
"Livet är det som händer dig medan du är upptagen med att göra upp planer".
Japp, så sa John Lennon 1980, samma år som han dog, och det var ju ett extremt klokt statement.
För, precis så är det.
Jag håller på och planerar framåt hela tiden; vad som ska hända till nästa helg, när jag egentligen bara borde njuta av den helg som jag har.
Vad jag ska göra till påsk och hur jag ska få till alla arrangemangen kring den helgen, när jag egentligen bara borde vara här och nu.
Planerna inför sommaren är många och stora och det fnular jag mycket på, men jag borde verkligen bli bättre på att vara här. Just nu. Idag. Denna helgen.
För att ta några exempel...
Ja, ni fattar va'...?
Jag tror inte heller att jag är ensam om att tänka såhär, men det gör ju inte det hela bättre...
Jag jättesvårt för att vänja mig vid det som jag kallar "box-livet" - 5 dagar vardag (den större boxen) och två dagars helg (den alldeles för lilla boxen).
Och dessa "boxar" kommer och går, om och om och om igen.
Men hinner jag njuta av de olika boxarna?
Eller längtar jag bara tills nästa dag hela tiden?
Längtar jag till helgboxen när jag befinner mig i vardagsboxen?
Längtar efter nästa helgbox när jag faktisk redan befinner mig i en helgbox...?
Måndag till fredag och fredag till söndag. En stor box och en liten box.
Jag kan tycka att den där "helgboxen" egentligen borde vara betydligt större än "vardagsboxen".
Jag, som människa, borde faktiskt få lov att bestämma över mitt liv fler dagar än de dagar som "samhället" och jobbet styr över mitt liv.
Men så ser det inte ut. Och det är för jävligt!
Oj, vad det här lät pessimistiskt!
Det var egentligen inte meningen, jag behövde bara få lufta mina tankar lite.
Och att kalla livet en "box" verkar ju bara konstigt, kanske ni tycker. Och negativt.
Men om man tänker bortom benämningen "box" och bara funderar på resonemanget då...är det bara jag som tänker såhär???
Är nu superduktiga på att...
???
Jag försöker, men jag bara måste bli ännu bättre!
På att göra vad jag kan med det jag har!
God söndag!
Jag är också sån, njuter inte av nuet utan är hela tiden två-tre steg framåt. Det är bla därför som jag inte klarade av att jobba dagtid inom vården utan fick byta till natt. Jag stressade sönder mig mentalt över allt jag behövde göra (natten är det också mycket att göra, men det är färre men större moment).
Tiger och samtycker!
Kram
Fast...planera MÅSTE man ju.
Visst kan man fånga dagen. Men....som sagt...planera andra dagar är minst lika viktigt.
Nå..hur ska vi göra till sommaren nu då? ;)
Kram!
Hm, jag är också så, men det har blivit litet bättre "på gamla dar"...
Kram, Monica
Sv:
Hahaha, jag veeeet!
Lila är ju ditt andranamn!
Men…jag gillar dej i alla fall!
Jag tycker nog jag är rätt bra på att vara HÄR & NU!
Däremot håller jag med i alla funderingar som handlar om att jag vill kunna göra VAD JAG VILL betydligt större del av mitt liv - än 2 sketna dagar i veckan!
Förstår din söndagsstress precis!!
Drömmen vore (för mej i alla fall) att ha möjlighet att arbeta kanske 70% och ha TID och ORK till allt annat jag vill hinna med!!
Träffa vänner, baka, gå långa promenader, gå på loppisar, läsa, skriva, träna, bara göra ingenting, måla osv osv osv
Kram på dej!
(Strax är det fredag igen...)
På tal om att vara här. Och nu. ;o)
