Känsloladdade ord...


Ja, den och maktlösheten är absolut värst.
Men så ändå en dag...
...så känns det lite lättare.
Även för dig!
Kram
vännen, känner att jag har inget klokt att säga till dig om din insikt som du inte redan vet.
Men ville ändå säga att jag tänker mycket på dig och önskar att du hinner vila lite imellan din berg-
och dalbanetur i sorgträsket<3
kram och kram igen
anna
Tänker på dig. Ofta!! Håll ut - det kommer att bli ljust igen när du är färdig med det mörka. Men det kommer alltid att vara tiden före och tiden efter. Många kramar!
”När dagen är tung och livet känns kallt
är det svårt att se en mening med allt.
Så ensamt det är att bära en sorg
men bördan kan lätta med andras försorg.
För tankar kan värma, ett ord göra gott
en blick kan berätta att någon förstått...
Så känn att du har ett stöd här i mig
för det ska du veta - jag tänker på dig"!
En Siv Andersson dikt och varma tankar till dig!
kram
Det kommer att bli längre mellan vågdalarna. Litet längre för varje dag.
Det blir lugnare. Så småningom.
Kramar, Monica
♥ Usch ja, ibland kan det vara lockande med förnekelse...
Kram på dig goding!
Du skriver sååå fantastiskt bra!!
Jag är övertygad om att just det kommer att hjälpa dej massor, när du ska ta dej genom allt det här...
All styrka!!
Fast jag tror jag förstår ändå...
Har alltid oxå skrivit mycket. Och ÄNNU mer just när det varit tungt, deppigt, motigt och ledsamt.
Och precis som du säger, ibland tar man ändå inte riktigt känslan till sig - förrän man läser det på pränt, liksom. Fast det är ens egna ord. Förmodligen någon försvarsmekanism...
Men jag tror på skrivandets läkande kraft! Alla bör hitta sin väg att ta sig fram. För en del funkar det att skriva, för andra att sjunga, springa, föreläsa, lyssna på musik, gråta, prata osv osv
Se´n är det inte sagt, att man kan kombinera...
Kram igen, du fina Carina!
Läser din text och dikten du fått av Carina och då kommer tårarna hos mig, jag finner inga ord men tänker så ofta på dig, trots att vi inte känner varandra live. Kram kram
<3
KRAM
Sv: bara skönt att du fick sova!
Ja, juckande talande nallar är väl full realistiskt? ;)
Kram, älskade vän!
Längtar att få krama om dig på riktigt.
Men tills vidare får du bara en styrkande bloggkram.
Kraaaaaaaaaam!