Hur beskriver...
Jag har inga ord vad jag ska säga, jag har läst tillbaks i din blogg nu och sett vad som hänt.
Hur kunde de hända?
Jag tänker på dig och dina barn och skicka många kramar till er.
De måste vara så overkligt, man tror att allt bara är en film, kändes så när pappa hastigt gick bort.
Kram
Jag tänker på dig dagligen, på vad du går igenom. Men det går inte att föreställa sig. Jag var 13, skulle fylla 14, när jag träffade Ulf och att tänka sig ett liv utan honom... jag minns inte ens hur det var "livet före". Har man varit tillsammans så länge, som du och Niclas också varit, så finns ju knapp nåt liv innan. Han var ju ditt liv och du hans. Inte så konstigt om du känner dig halv... Men livet går vidare, på något konstigt sätt så gör det ju det. Usch det låter så banalt allt man säger och skriver... det går inte att hitta tröstande ord...
Kram älskade vän ♥
♥ ♥ ♥*stor kram*♥ ♥ ♥
Ja, sorg gör ont. Så ont att man tror att man inte ska uthärda. Vetskapen om det definitiva är fasansfull. Men en dag kommer det att kännas lite, lite lättare även om den dagen verkar oändligt långt borta just nu.
Många kramar
Ja det är verkligen obeskrivligt hur smärtsamt det är och vilket hål det blir när någon vi älskar lämnar oss... Ingenting känns riktigt verkligt och för min del kändes det konstigt att folk omkring mig kunde le, tiden fortsatte att gå, solen fortsatte att lysa.... Smärtan går aldrig över, men man lär sig hela sin sorg med tiden. Kram
Tänk om jag kunde göra något för dej för att lindra din smärta....
Kram
Man önskar man kunde göra nått.
Man önskar man kunde trolla.
Man önskar man kunde skruva tiden tillbaka.
Man önskar man åtminstonde kunde ge lite tröst.
Man önskar de fanns något som lindrade smärtan.
De e hemskt, de e hemskt. Lider så med dig.
Kramiz
Man vet inte hur man ska kommentera, men det är bra att du skriver!
Det blir lättare efter ett år, jag vet.
Då har man upplevt alla högtider och dylikt utan den älskade.
En stund i taget och var glad för alla sekunder du kan släppa tankarna på det ofattbara.
Tänker på dig. kram, Monica
Kram!
Som vanligt vet jag inte vad jag ska säga. Jag kramar bara om dig och hoppas att du får liite styrka från den kramen.
Önskar sååå att jag kunde göra något för dig.
Kram älskade vän!♥
Varenda gång jag läser dina uttryck för din sorg, blir jag så ledsen. Får helt ont i magen. Önskar jag kunde göra något för att förändra faktum.
Och samtidigt blir jag livrädd för att hamna där själv.
Jag vet liksom inte vad jag ska säga heller.
Du vet ju själv, allt låter så banalt.
Livet går vidare...visst, men det kommer aldrig mer att bli detsamma. Sorgen kommer nog inte att bli lättare, men förhoppningsvis mindre svår. Så småningom.
En dag i taget.
Kraaaam!
Vet inte vad jag ska säga.. vill trösta men förstår att det inte hjälper.
Även om det inte går att beskriva så är du så bra på att sätta ord på dina känslor.
Kramar i massor
Usch, jag kan inte ens föreställa mig det du går igenom!
Kram till dig! ♥
Älskade Du!! Tänker på dig, på er, varje dag. Vill också bara krama dig. Älskar er!
kramar från alla oss 4
Så smärtsamt !!
Tänker på dig / Kram Helene <3
Att hitta ord som kan trösta dig är svårt.
Så jag försöker skicka över lite styrka och kärlek till dig<3
kram anna
Vi kan inte trösta, vi kan bara vara, bara finnas, finnas för dig.
Tänker på dig massor.
Kramiz
