Idag lagade jag...

...scrumbled eggs med bacon till brunch åt...os...åt mig.

Jag gillar det.

Du gillade det oxå. Massor.

Idag åt jag det med andakt. Men det var inte särskilt gott. Faktiskt. Det smakade minnen...

 

Söndagen den 5 augusti lagade jag detta som brunch åt dig och åt mig. Oss.

Jag dukade på däcket. I solen.

Du åt ansträngt och under tystnad. Ville inte ha ölen som jag dukat fram. Sköt ifrån dig tallriken. Du tackade, ursäktade dig och gick ifrån bordet. Gick in och la dig på sängen. Igen. Du mådde verkligen inte bra.

HUR dåligt du mådde förstod inte jag. :(

 

 Jag skojade med dig under kvällen och sa att "De där bacilluskerna får du hålla för dig själv. Jag har inte tid att vara sjuk nu. Jag börjar jui jobba i morron. Du är ju i alla fall ledig en vecka till..."

Önskar nu att jag hade knipit käft!

 

Du hade feber. Hög feber. Du hade ont i kroppen. I varenda led.

Du hade fått en influensa, så enkelt var det. Trodde vi. Och det var inget konstigt alls. Bara jävligt tråkigt.

 

Jag började jobba på måndagen. Vi hade planerat att på onsdagen eller fredagen skulle du möta upp mig i Malmö för att vi äntligen skulle gå och äta lunch på ett av mina favvisställen på Möllan.

Inget fancy place alls, men de har bara sååå god mat.

Stället heter Nouruz, vilket på persiska betyder ungefär "nyår"...

 

Det blev inget besök på Nouruz. Och inte heller kommer vi att fira nyår. Inser jag smärtsamt nu...

 

Åh, fy fan!

Vad allt är orättvist.

Vad det är olidligt!

 

Som jag saknar dig, Mannen! ♥

 

♥ Åh vad det smärtar i mitt hjärta att läsa detta! ♥

Många, många kramar♥

Men vad hände sen då, övergick influensan till något annat ??
Sånna symptom är ju influensa !!
Svara bara om du vill !!
Tänker så på dig.
Kram Helene.

Gråter för din skull, för Er skull. Livet kan vara så skoningslöst o grymt. Kramar om, hårt.

Klart att ni trodde det var influensa. Det skulle vem som helst tro. Att det senare utvecklades som det gjorde... det kunde ju ingen veta.
Tänker på dig varje dag...
Kram ♥

Åh fina, fina du! Det är smärtsamt att läsa. Mina tankar är med dig! Kram!

Som jag sa - första året är ett helvete. Men sen blir det lättare. Litet.
Kämpa en liten stund i taget! Du kan!
Kram, Monica

Det gör ont i hela kroppen att läsa dina ord, din smärta din saknad så stor och skoningslös ! Kram kram 🌹

Det är klart man tror att det är en vanlig influensa.. Hur ska man kunna veta....

*stor kram*
SKÖT OM DIG! ♥

ibland säger man saker som man sedan ångrar. som i mitt fall då jag skrev den dumma kommentaren som jag bad dig ta bort. men när man ingenting vet vad som komma skall...
och som du sa till mig: -du ska inte tänka så!
så säger jag till dig nu:-du får inte tänka så.
ingen visste ju hur sjuk han var. och en influensa...symtomerna var ju som en influensa.
jag förstår att första året kommer att vara jätte tufft för dig och grabbarna. men försök att minnas att nille vill att du ska må bra och ha roligt.
nå...hur klarade jag mig idag? :)
kram min älskade vän<3

Hej Gumz,

Något du måste komma ihåg i all denna sorg är att Nille visste din kärlek, din omsorg. Det kommer att ploppa upp saker och ting som svampar ur jorden. Ord du har sagt, saker du gjort som du kommer att ifrågasätta varför du sa eller gjorde så. Varför du inte tänkte bättre eller gjorde bättre. Sorg har den konstiga förmågan att väcka saker som egentligen inte är väsentliga eller viktiga för det liv ni har haft tillsammans. De blir bara så stora nu i din ensamhet, sorg och saknad. Men vet du, du har gjort det bästa och sagt det bästa eftersom du och Nille älskar varandra. Nille vet det och visste det.
Stor pöss på pannan!

Såklart ni trodde det var influensa, vad skulle ni annars tro när alla symtom stämde. Ingen kan veta att något sådant ska hända. Kramar!

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: