Sorgens olika ansikten
Just vanmakten inför det oåterkalleliga är så fasansfull...
Men jag är imponerad över hur du mitt i allt det svåra ändå kan sätta ord på dina tankar på det sättet som du gör.
Många kramar
Jag lider med dig vännen! Du ska se, om ett tid, att du kan sörja OCH leva. Kram
Det gör SÅÅÅÅÅÅ jävla ont i mig att du behöver gå igenom detta. Jag önskar SÅÅÅÅÅÅ jävla mycket, att jag kunde hjälpa dig, på nåt vis.
Men du vet var jag finns om du vill prata med mig. Och du vet var jag bor ;)
Kram älskade vän.
Du skriver så bra, du får verkligen fram de där starka känslorna som är så svåra att beskriva och omöjliga att förstå innan man själv upplevt dem.
Är så ledsen för din skull och tänker på dig ofta.
Kram
Känner di inte ilska ibland, att det blev som det blev?
Millisekunderna, när du kan låta bli att tänka på det, blir längre. Snart. Håll ut! Du kan!
Kram, Monica
Vi är många som skulle "vilja ta hand om dig" bara för en dag ta över din sorg så du kunde vila ut...
Du är en riktig kämpe -och en dag tror jag DU kan vara till hjälp för många andra.. Kramar
Fina Afrodite, så ledsamt och trist jag känner med dig KRAM
Jag håller med Znogge. Du har ett fantastiskt sätt att kunna sätta ord på dina känslor. Att skriva här på bloggen är väl ETT sätt för dig att bearbeta din sorg. Tack för att vi får ta del av dina tankar.
Ja, sorgen har många ansikten och man sörjer på olika sätt. Tror du inte att många känner att, kan man verkligen skratta, kan man tillåta sig att känna glädje mitt i all sorg? Hur uppfattas det om jag inte är ledsen en dag?
Men man sörjer ju inte i antal tårar och jag tror att det är viktigt, likväl som man tillåter sig gråta, att man även tillåter sig att skratta.
Du har en styrka vännen, även om det kanske inte känns så nu. Din förmåga att uttrycka dig hjälper dig i din sorg, och sorgen kommer att lätta. En dag skiner solen på dig igen.
Du vet var jag finns. Du finns i mina tankar ♥
Och ändå sätter du ord på det! Det svartaste svarta som finns. Det är bra. Det känns säkert inte så men vi som är runtomkring vet att det är bra! Lita på det! Det är bra att du kan sätta ord på det outhärdliga även om "bra" i det här läget känns futtigt!
Kram!!!! *håller om*
Fy vad det gör ont att läsa, du sätter precis rätt ord på hur sorg känns..... Om man ändå kunde göra något för att lindra din smärta..... <3
Jag är inte så bra på att sätta ord på det jag vill säga....men jag hoppas att du känner att jag är med dej, i vartenda smärtsamma andetag du tar....
Kram, älskade vän
Sv: jag tyckte skockan var ganska god, men det var ganska mycket pill för lite "mat". Men det var himla skoj att ha testat det, har varit sugen på det länge och nu var det två skockor för 15 spänn, för billigt för att skippa. Haha!
Sv: Haha, vad skulle min knäppa gudinna vilja bli serverad då? :)
Det kanske inte är en jätte bra jämförelse, men jag har följt din sorg och den påminner så mycket om när jag hade sorg efter pappa. Allt det du skriver. Det stämmer på prick. Paniken som jag hade. Jag såg ingen ljusning någonstans, men sakta och säkert så återvände ljuset och glädje. Jag hoppas att det sakta men säkert, återvänder för dig med. Kram
En klyscha att säga,jag vet, men tiden läcker alla sår,ett ärr blir alltid kvar.Tiden gör ju att det svåraste bleknar mer och mer.Men det gör jävligt ont medan det pågår.
Man måste ju gå igenom smärtan och sorgen,det finns inget annat sätt. Men som jag sa tidigare,man ska och behöver gråta ut allt som finns inuti,och skrika ut sorgen,kvida ut den,man läker så småningom fast man inte tror det...
Men vad du skriver så fint och sätter ord på hur det känns. Också ett sätt att bearbeta,du klarar det tjejen,jag vet det...
Stora varma kramen till dig♥♥
Det gör så ont så ont att läsa vad du går igenom<3
Det finns inget någon kan göra för att ta bort din smärta och din sorg, men vi alla kan göra något för att lindra den, åtminstone lite, för stunden...
Vi kan lyssna, finnas där, krama och hålla din hand
jag vet att det gör ont men det är ok
När du känner dig bedövad är det en försvarsmekanism som "skyddar" dig och sparar lite på din energi för att sen slå till med all sin kraft igen:( Du kommer att gå igenom många dalar nu vännen
Mina tankar finns hos dig
kram
Fy vad jobbigt... Jag skickar en stor KRAM!
Sv: Men då dröjer det, det är ju himla tråkigt för oss att behöva äta samma mat så tätt. ;) Fondant var inte wow, gratäng eller nån rotsakspuré hade passat bättre!
Sv: hmmm, då ska vi se... lördag? :)
Idag är jag ordlös, ibland är man bara ordlös.
Men kramlös är jag aldrig så jag avlämnar en stor måndagskram till dig. Var rädd om dig.
K r a m i z
dina ord beskriver vad många känner/känt men inte kan säga.
Tror och hoppas att känslorna ibland tar paus för att kroppen ska återhämta sig så man orkar ett tag till.
kram
Sv: jaså, så "miss Popular" har inte tid för mig... Bah!
Sv: Visst är man lite tosig som håller på och gnor så. Men visst känns det bra efteråt!
Vad hände egentligen??? Blodförgiftning? Hur?? Så fruktansvärt. <3 <3
Jag önskar att det hade funnits plåster mot sorgesamma hjärtan. I så fall skulle jag plåstra in hela ditt hjärta... Men kroppen är en förunderlig maskin som kan läka fantastiskt, själen kan behöva lite mer hjälp på traven. Men när du har gråtit, skrikit, saknat och förbannat tillräckligt kommer du att få livet åter igen. Aldrig detsamma, men ett annat. Gör vad du kan för att peta in lite god energi här och där, det hjälper dig igenom de mörkaste stunderna. Alla mina varma kramar till dig! PS. Tack för "grattisen", och klänningen har jag haft på mig hela dagen - så fint sitter den :)..
Tänk om det fanns något sätt so jag kunde hjälpa dig på... men man måste gå igenom sorgens alla faser....
*styrkekram*
Kan bara instämma med vad de övriga skrivit, finner inga ord och kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det känns "på riktigt".
Sänder dig styrkekramar att ta dig igenom detta hel
kram monika
Sv: Men handen på hjärtat, visst är det smulet och såsen som är det viktigaste på äppelpajen? :)
Adressen får du googla, det finns bara en Diana Bernadotte. ;)
